Bilresa med två goda vänner igår, på väg till en födelsedagsfest en ganska bra bit ut på landsbygden.
Hon: Kan du sakta ner lite? Jag tror att vi ska in här någonstans.
Han: (Saktar inte ner)
Hon: (Tittar ner i gps:en i sin iPhone) Oj…vänta lite…jag tror att vi kanske skulle ha svängt där.
Han: (Grymtar, kör in till kanten, gör en u-sväng, börjar köra precis lika fort åt andra hållet)
Hon: (Tittar ner i telefon) Men FAN då! Nu körde du förbi IGEN!
Han: (Grymtar, kör in till sidan, gör u-sväng, börjar köra precis lika fort åt andra hållet)
Hon: Men måste du köra så fort eller?
Han: (Surt) Ja! För vi är redan sena och du vet ju inte var vi ska!
Hon: (Argt) Men det hjälper ju inte att du kör som en jävla dåre fram och tillbaka! Gps:en hinner ju inte uppdatera!
Han: (Ökar farten, tittar koncentrerat på vägen framför sig) Det är som flipper. Man måste behålla momentum. Så att man kommer in i kurvan med fart.
Hon: (Ursinnigt) NU STANNAR DU SÅ JAG KAN SE VAR VI SKA!
Han: (Grymtar, saktar mycket motvilligt ner, kör in till sidan och stannar.)
(Lång tystnad. Hon tittar ner i sin telefon.)
Hon: (Surt) Nu har jag ingen täckning på gps:en. Du måste köra ut på vägen igen.
(Tystnad)
Jag: (Lutar mig glatt fram från baksätet)
Min fru: (Griper inte alls lika glatt tag i min arm och drar tillbaka mig i baksätet) Om du frågar ”är vi framme snart” nu så får vi gå hem ikväll, jag hoppas att du begriper det!
