Min läkare sa alltså till mig i våras att jag måste börja äta mycket bättre. Eller åtminstone fundera lite mer över hur jag äter och lite mindre över vad jag ska äta nästa gång jag får chansen. Eller åtminstone börja äta lite bättre och träna aningen mer.
Så jag valde att börja träna aningen mer. Och jag känner faktiskt än så länge att det går förvånansvärt bra. Idag pratade jag med min läkare och förklarade att jag har gått ner flera kilo.
Efter att ha förhört sig om alla mina mat- och motionsvanor lite mer i detalj konstaterade min läkare att viktnedgången förmodligen främst beror på alla promenader från och tillbaka till gymmet varje gång jag kommer dit och upptäcker att jag har glömt mina träningsskor eller mina hörlurar eller både och.
Jag berättade att jag sprang igår också. Han frågade: ”På löpband?”. Jag svarade: ”På Arlanda”.
Han drog sedan slutsatsen att eftersom motion förlänger livet kommer jag nu ha möjligheten att leva väldigt länge men högst sannolikt inte komma ihåg att jag har gjort det.
