När han skaffade mellannamn
Detta har med all rätta uppmärksammats en del medialt som ett ofrivilligt vansinnigt kul PR-stunt, men faktum är att Måns självbiografi När allt faller bara är det senaste i en lång rad sporadiska försök att vilja bli tagen på allvar.
När Måns försöker bli tagen på allvar är det som att han skulle högläsa ett för honom främmande språk fonetiskt. Han gör tekniskt säkert helt okej rätt, men det känns ändå märkligt ihåligt.
Det är mycket med det här omslaget som signalerar att Måns Zelmerlöw nu är redo att prata allvar med oss. Det svartvita omslagsfotot. De slutna ögonen. Det spartanska typsnittet. Men mest av allt blottas Måns vilja att bli tagen på allvar förstås av en enda detalj – det där mellannamnet. Han är nu Måns Petter Zelmerlöw. Det är så fruktansvärt roligt.
När han spelade in musik i Spanien
Spa-ni-en, är ett land… dit Måns Petter Zelmerlöw åker för att spela in lite mörkare bangers med en ”europeisk” touch. Detta album släpptes efter Måns Petters tid som programledare för Allsång på Skansen, men innan Mellosuccén med Heroes. Här försökte den folkkäre underhållaren göra en riktigt personlig platta som berättar en historia. Med hjälp av några dussin producenter och låtskrivare.
Om man är på rethumör gentemot Måns dyker Barcelona Sessions direkt upp som en möjlig angreppspunkt, men det är lite klurig att förklara exakt varför. En anledning är förstås att albumet känns som ett lite lillgammalt tilltag. Som att den leende popstjärnan iklädde sig en allvarskostym som var på tok för illasittande för just honom. Och att titeln Barcelona Sessions är lite vagt kul. På samma sätt som detta är en parentes i artistens karriär är det också hans enda albumtitel man kan lägga på minnet.
En diffust rolig detalj är att detta album med ambitionen att vara personligt, öppenhjärtigt. Detta album som enligt egen utsago låg Måns Petter väldigt nära hjärtat. En kul grej är att det albumets release sköts upp flera gånger på grund av andra åtaganden (Allsång på Skansen och musikalkomedin Spök).
När han var gentleman
Vad många inte vet är att Måns Petter 2018 skrev en manual för alla som skulle vilja vara en gentleman, men inte riktigt vet hur man ska gå till väga. Så här i backspegeln känns det lika trovärdigt som att låta Tim Curry föreläsa om hur det är att vara vid liv.
Taget från bokens beskrivning:
”Vad bör en moden gentleman hålla fast vid och vilka beteenden kan förkastas? Ta den av utökade vet och etikett-regler, få en fast hand att hålla i vid din egen whiskyprovning och hitta den för dig perfekta mingelstrategin.”
Om inte det låter som en man som verkligen vill bli tagen på allvar så vet jag inte vad som gör det.
När han gjorde en fransk cover – på sig själv
Bortsett från Barcelona Sessions är det märkligt svårt att minnas vad Måns Petters studioalbum egentligen heter, även för en kalenderbitare som undertecknad. Måns Petter har aldrig varit en albumartist, på det sättet. Snarare en Melodifestivalen-vart-femte-år-artist.
Faktum är dock att Chameleon inte bara är ett album som finns utan som dessutom ”firar” tio år i år. På plattan hittar vi bland annat låten Happyland.
Happyland tillhör inte Måns Petters mest folkkära singlar, därför kan detta sannolikt ha glidit under radarn för de flesta utom de mest hårdnackade fansen. Detta tilltag att han även släppte en version på franska är ännu mer obskyr Zelme-lore, där ambitionen tycks ha varit en oerhört försiktig ansats att erövra den franska marknaden.
