1. Martinins comeback
2026 är Martinins år. Drinken är inte längre förbehållen de mest inbitna cocktailnördarna – och det säger rätt mycket om hur långt vi har kommit. Gäster och bartenders befinner sig nu på ungefär samma kunskapsnivå. Det började med Negroni och Whiskey Sour: tillgängliga men ändå lite utmanande klassiker. Dry martini är svårare. Det är ett glas gin med kryddat vin – smaker som inte passar alla.
Men cocktailkulturen är nu tillräckligt mogen för att drinken ska kunna komma tillbaka på allvar. Idag ska alla barer ha en egen Dry martini på menyn. Vi smaksätter med svenska gröna tomater, Bar Leone med rökta oliver, Gondolen serverar sin med en liten brännvinsgumma på krossad is vid sidan om. Alla gör sin grej, men levererar samtidigt något klassiskt och igenkänningsbart.
2. Tillgänglighetens triumf
Tillgänglighet är den drivande kraften in cocktailvärlden just nu – även för experimentella barer som Röda huset. Branschen har kommit över behovet att slå knut på sig själv för att hitta de knäppaste ingredienserna och vinna över grannen. Istället jobbar vi med tillgängliga smaker som hallon och jordgubbar och bygger vidare därifrån. Det udnerlättar också försäljningen. Även om man lyckas med konststycket att få en drink med kräftspad att flyga, måste man fortfarande sälja in den till gästen. En drink med hallon som bärande ingrediens säljer sig själv.
3. Klassikers renässans
Under en period ville ingen göra klassiker längre. Allt skulle vara signaturdrinkar – ett uttryck för baren eller bartendern. Nu svänger pendeln tillbaka. Klassikerna gör comeback och den gemensamma nämnaren är återigen tillgänglighet. Espresso martini startade trenden för några år sedan. En god och tillgänglig drink som är omöjlig att ogilla. Den första vågen av klassiker var en annan historia: ingen ville egentligen dricka Negroni eller Old fashioned, bartenders fick nästan tvinga ned drinkarna på gästerna, som låtsdades uppskatta dem. Nu tycker folk genuint om det – men söker också något bredare. I dag lägger många barer mycket tid på att förfina klassikerna och sätta sin egen prägel på drinkar som Cosmopolitan, som fått ett globalt uppsving.
4. Varma cocktails
Allt började med Irish coffee – bartenderns värsta mardröm. Bonnigt och krångligt att göra. Sedan öppnade Dead Rabbit i New York och gjorde Irish coffee till sin signaturdrink. ”Om de kan göra det så kan vi”, tänkte alla bartenders, och det svenska hot shots-kriget tog vid. Barer kapitulerade. ”Okej, folk vill ha hotshots – men vi gör vår version”. Det fröet har nu vuxit till något större: modet att göra goda, tillgängliga och roliga drinkar även i mer nischade sammanhang.
5. Maxade menyer
Utvidgade gästupplevelser i premiumsegmentet växer. Röda husets avsmakningsmenyer är ett exempel på ett koncept som går starkt. I det formatet går det att bygga en mycket större berättelse än vad en enskild drink tillåter, och i rätt sammanhang efterfrågar gästerna det. Det blir något mer än att bara gå ut och ”ta en drink”. Logiken påminner om restaurangvärldens: till vardags väljer vi du kvarterskrogen, vid speciella tillfällen den välrenommerade restaurangen, och för milstolpar och firanden – stjärnkrogen.. Nu börjar samma skala växa fram i barvärlden. Inte som stel fne dining, utan som en utvidgad upplevelse av det baren redan gör bäst.
