Efter att ha hyllats unisont för sitt debutalbum So Long är Hanna Järver tillbaka med det nya albumet tusen täta lögner in. Med tanke på de P3 Guld-nomineringar och utsålda spelningar som följde debuten så är förutsättningarna annorlunda denna gång. Enligt en pressrelease har den 27-åriga artisten och producenten velat göra en mer lågmäld och råare skiva där texterna står i centrum.
Och absolut, liksom på debutalbumet finns uppriktiga och förtroliga rader med ett perfekt formulerat distanserat och syrligt tilltal. Men lika mycket handlar det om snygga popmelodier och något som kanske inte bör men som bara kan beskrivas som… sväng.
– Jag ville göra en skiva som kändes mer rakt upp och ner än det jag gjort tidigare, där låtarna står i fokus snarare än nån häftig produktion. Soundet på skivan är inspirerat av hur jag och mitt band lät live förra turnén och flera i bandet är med och spelar. Det var en period med mycket toppar och dalar vilket jag tycker genomsyrar känslan. Var nära på att lägga ner många gånger men glad och stolt nu att jag gjorde det, säger Hanna Järver i pressreleasen.
Senast det begav sig så menade undertecknad att det rörde sig om årets svenska popalbum, och eftersom uppföljaren låter minst lika bra som föregångaren så bad vi Hanna Järver botanisera i sin privata popkulturskonsumtion.
Bästa låten: Årets bästa låt tycker jag i alla fall är Beehive med La Lusid. Tröttnar aldrig. Den har en sån känsla som man bara vill vara kvar i.
Bästa albumet: Sylvan Esso – Sylvan Esso. Jag har lyssnat mycket på alla låtar på skivan. Såg dom också live i London ett tag efter att skivan släppts och det var en så himla fin spelning. Amelia Meath som sjunger är fantastisk live.
Bästa balladen: Waiting med Alice Boman. Både originalet och PAL-remixen är toppen. Så enkel och fin.
Bästa covern: Limit To Your Love med James Blake är ju himla bra (även om jag lyssnade sönder den 2011 redan). Älskar originalversionen med Feist också.
Bästa introt: I’ll Be Around – Empire of the Sun. Flöjt-synthen i början är så himla fin. Det är ju tyvärr lite som att låten peakar redan i introt.
Bästa textraden: Från I Love You, Honeybear med Father John Misty: ”The future can’t be real, I barely know how long a moment is, unless we’re naked, getting high on the mattress, While the global market crashes”.
Bästa filmscenen: ”Doll-scene” i Booksmart. Huvudpersonerna är höga och tror att de förvandlats till dockor. Rolig scen och en väldigt rolig film.
Bästa dokumentären: Tyckte att Wild Wild Country om Bhagwan-rörelsen var väldigt bra. De fick med så många olika perspektiv och känslan var hela tiden att man inte riktigt vet på vad eller vem man ska tro, in i det sista.
Bästa tv-serien: Första två säsongerna av The Affair. Tyckte om hur de växlade mellan huvudkaraktärernas olika perspektiv av samma händelser. Det var väldigt snyggt och spännande uppbyggt.
Bästa tv-seriescenen: Girls, i avsnittet ”Beach house” utbryter ett bråk mellan Hannah, Marnie, Jessa och Shoshanna som inte reds ut. Dagen efter ska de åka hem från semestern och sitter och väntar på bussen i tystnad. Hannah börjar göra en liten dans som alla en efter en hänger på.
Bästa tv-serievinjetten: Det måste ändå vara Stranger Things. Har ett Stranger Things-inspirerat intro i Kalmar Slott, en låt på mitt nya album.
Bästa karaktären: Tycker ju att Cersei Lannister i Game of Thrones är en stark karaktär och att Lena Kathren Headey som spelar henne gör ett väldigt bra jobb. Extremt obehaglig stundtals.
Bästa tv-seriefinalen: Sista avsnittet av The Handmaids Tale. Det var väldigt gråtvänligt, hoppfullt och sorgligt på samma gång.
Snyggaste skivomslaget: Sånger om kvinnor, ritat av Gittan Jönsson. Hittade den vinylen för några år sedan och har haft den på väggen sedan dess. Älskar färgerna och tycker bilden är magisk.
Bästa Youtubeklippet: Jag är verkligen ingen youtube-are. Om jag kollar på nåt är det tutorials eller gulliga djur.
Bästa reportaget: Klubben av Matilda Gustafsson. Väldigt intressant och bra skriven.
Bästa låtskrivaren: Jag tycker att Héloïse Adelaide Letissier känd under artistnamnet Christine and the Queens skrivit väldigt många bra låtar. Har framförallt lyssnat mycket på hennes första album Chaleur Humaine.
Bästa konsertupplevelsen: Robyn på Sjöhistoriska, sommaren 2019, var väldigt starkt för mig. Hade haft en pissig dag och var på väg att gå hem innan hon ens börjat spela. Som tur var så stannade jag. Hon har en sån stark energi som överförs till alla i publiken.
Mest överskattade tv-serien: Kanske kan känna att Vår tid är nu varit lite väl hajpad. Tycker absolut inte att den är dålig men inte heller kanon.