Historien om Rasmus Arvidssons rockband Avantgardet är välskriven. En berörande historia om hur frontmannen Rasmus Arvidsson tog sig ur ett svårt missbruk av droger och alkohol när han bodde i London – flyttade tillbaka till småländska Nybro och startade Avantgardet tillsammans med kompisen Patrik Åberg. Avantgardet blev Rasmus stora livsrevansch och med karisma, självutlämnande texter och sin patenterade ge-precis-allt-på-scenen-energi etablerade sig snabbt Avantgardet som ett av Sveriges bästa liveband.
LÄS OCKSÅ: Avantgardet-Rasmus: ”Det jag gör på scenen motsvarar ett maratonlopp”
Efter att ha släppt tre hyllade skivor sedan 2016 släpps idag album nummer fyra Mellan miljonprogram och Thailand – där inte minst albumöppnaren Smutsen jag kommer från, som för tankarna till Jesus and Mary Chains Just Like Honey, är en riktig pärla.
För Café berättar Rasmus Arvidsson om skärmdumpade inlägg av Nick Borgen(!) på Facebook, om de vackraste livestunderna (ledtråd: innehåller småländskans rullande ”r”) och om att säga ”jag älskar dig” till barndomsrummets affischer på Detroits tjeckiske burväktare Dominik Hasek.
Ditt livs mest minnesvärda telefonsamtal?
– Det var typ 2005 när jag väntade 40 minuter i kö till Telias kundsupport för att mitt ADSL inte funkade. Precis när jag kommit fram körde han i supporten de trötta standardfrågorna som jag givetvis redan kollat upp. Jag kände då ett knappt övertag i samtalet. Sedan bad han mig kolla en sak på själva modemet så jag skulle springa ner men ramlade i vår trapp som mer liknar en stege gällande höjd och brant. Jag studsade nedför samtliga trappsteg, slog i huvudet fyra gånger och tappade luften. Jag var nära att stryka med men det kändes viktigare att inte behöva börja om från plats 150 i kön än att ringa larmcentralen så jag låg där och försökte hålla mig vid medvetande och återfå luften. Övertaget i samtalet fick jag dock aldrig tillbaka.
Har du sagt ”jag älskar dig” utan att mena det?
– Jag har alltid varit ganska emotionellt utåtriktad, även som barn och ungdom. Stora känslor som krävde stora ord, du vet. Så här i efterhand kan jag därför undra om det verkligen var underbyggda ord, känslor eller för den delen välinvesterad tid, att säga godnatt och jag älskar dig till alla affischer och hockeykort av Dominik Hasek och Ronaldo innan jag gick och la mig.
När grät du senast?
– På senaste har jag gråtit en del på scenen faktiskt. Det är ganska ofta vår publik börjar sjunga hela låtar utan att vi ens börjat spela dem. Alltså de kan verkligen varenda ord, melodi, stavelse och småländskt ”R” i våra låtar och det är alltid rörande. I synnerhet när texterna behandlar väldigt känslosamma och viktiga saker för mig. Som alla människors lika värde och socialt utanförskap och sånt. Det är i och för sig absolut inte första gångerna i mitt liv jag stått och gråtit med trasiga kläder på indieklubbar, men definitivt de vackraste.
Vem eller vad är det roligaste du vet?
– Min två och ett halvt år gamla son.
Var skulle du helst vilja vara just nu?
– På Bankiren i Västerås, såklart.
Hur ser en perfekt lördag ut?
– Som en helt vanlig måndag.
Vad skulle du beställa för måltid om du satt på death row?
– En kanna kinuski från Jocke Åhlunds mamma.
Vad screenshotade du senast?
– Ett inlägg från Nick Borgens Facebook där han behandlar och delger sina tankar efter att han nåtts av informationen om att Bibeln ska tas ur läroplanen. Det inlägget är både bibliskt och något som bör användas i läroplanen.
Hur känns kärlek?
– Det känns som att bli yngre och yngre varje gång man är tillsammans med den man är kär i.
Vad ville du bli som barn?
– Det finns ett foto på mig när jag som femåring står och håller ett mintgrönt mjuktennisrack som luftelgitarr. Jag antar att det sammanfattar ganska bra att jag ville hålla på med bollsport och musik. Historien har ju emellertid visat att det inte varit den mest lyckade kombinationen, framgångsrika idrottare som försöker skapa musik. Så nu med fjärde skivan ute är jag ganska glad över att det inte blev något av fotbollsdrömmarna. Dessutom har mitt moderslag Pukebergs BK gått upp typ fem divisioner i rad sedan jag skadade knäet och nu sponsrar jag dem genom Avantgardet. Win-win.