Avantgardet-Rasmus: ”Det jag gör på scenen motsvarar ett maratonlopp”

Sveriges meste indieman om udda Adidas-fetischer, kärleken till Jocke Åhlund och varför han aldrig kommer att kunna dricka en droppe folköl igen.

Joakim Almén | Foto: Avantgardet  |  Publicerad 2018-11-05 10:32  |  Lästid: 4 minuter

Namn: Rasmus Gustav Arvidsson.
Född: 29 september 1986.
Familj: 1,5-årig son, 12-årig bonusdotter och fru. 
Karriär: Kom bokstavligen från ingenstans 2016 när han som frontfigur och sångare i småländska indiebandet Avantgardet slog igenom med debutalbumet ”För många dyra skor och döda ögon”. Albumet rankades som ett av årets bästa av flera svenska musiktidningar. 2017 kom skivan ”På Östkusten intet nytt” och nominerades till en Grammis i kategorin Årets rock.
Aktuell med: Tredje albumsläppet ”Alla känner apan” och en Sverigeturné i höst och vinter.


Varför kallas Avantgardet för ”Sveriges bästa liveband”?

– När jag sjunger mina texter ser jag varje textrad framför mig som de sanna minnesbilder de är. Det är väldigt känslosamt och jobbigt för mig – det finns inget filter mellan det jag sjunger och mina känslor. Och publiken känner det.

Era spelningar innehåller ofta kaoselement.

– Senaste spelningen rasade taket ner i andra låten. Om det hade hänt på vår andra spelning hade jag tänkt ”Jag vet inte hur jag ska ta nästa ackord”. Men nu är det: ”Där ramlade taket. Fan vad kul! Nu kör vi vidare”.

Planerar du mellansnack i förväg?

– Jag har aldrig planerat ett mellansnack i hela mitt liv, vi har aldrig samma setlist och vi byter kontinuerligt musiker. Livemusik handlar om stunden och då har man ett ansvar att göra det så live som möjligt. Det är då nerven uppstår.

Jack White i White Stripes brukade sätta sitt pedalbord lite, lite längre från mikrofonen varje spelning för att aldrig bli bekväm. Det är samma grej.

– Haha absolut, fast jag började med att sätta pedalerna 80 meter ifrån mig mitt första gig.

Hur menar du?

– Jag kunde inte spela gitarr och hade inget att säga i mellansnacket. Det var mycket mer nervöst i början. Jag var livrädd för tystnaden.

Som när er gitarrist Patriks gitarrkabel pajade i Nyhetsmorgon när ni var färska.

– Det var så då – alltid var det nånting som gick åt helvete.

Ni säljer ut spelningar, hyllas överallt, uppträder på Allsång på Skansen och A-listeroteras i P3. Men ni har inte värst mycket streams?

– Om man kollar Spotify ser man att alla låtar har ungefär lika mycket lyssning. Det tyder på att publiken lyssnar på musiken på det sättet vi skapar den – och då har man verkligen lyckats.

Om det är det man strävar efter, absolut.

– Jag hade blivit nedslagen om jag la ner så mycket tid som jag gör på bruset mellan låtarna och så lyssnade alla bara på Ut i natten.

Hur går du runt?

– Jag har levt under existensminimum hela mitt liv. Jag har varit spelmissbrukare och missbrukare i London, vilket alla som lyssnat på första skivan känner till. Jag har aldrig haft pengar.

Du bor på Öland.

– Ja, du vet. Låga bostadskostnader. Hade jag bott i Stockholm i en lägenhet ensam hade jag inte överlevt en vecka.

Du gör musiken, du är inte signad och du skickar själv merch till fansen: när har du varit som mest indie?

– När jag anmälde vår andra skiva till Grammis.

Jaha.

– Då frågade de vilket skivbolag det var. ”Det är Rasmus Arvidsson enskild firma och mitt personnummer.” ”Vad är det för adress då?”, frågade Grammis-kvinnan. ”Glömminge, på Öland”.

Har du varit nykter de senaste åren?

– Jag har tagit ett par återfall. Typ fyra stycken. Bland annat på dom första pressbilderna som vi tog. Där hade jag tagit mitt första återfall så dom bilderna är så jävla jobbiga att se.

Hur länge har du varit spiknykter nu?

– Helt nykter i två och ett halvt år. Sista återfallet jag tog var tre veckor efter att första skivan kom ut.

Kan du dricka en folköl?

– Nej för helvete. Det var det jag testade. För första gången på tolv år mådde jag inte dåligt och ville testa.

Mänskligt att vilja testa om man kan dricka med måtta efter att ha tagit sig ut ur ett grovt missbruk.

– Visst. Men det var exakt samma sak. Det är klinisk alkoholism i mitt blod.

Oroar du dig att din son Milo har ärvt missbruksgenen?

– Det sjunger jag om i Alltid bakom er: ”Hoppas att min enda inte fått ärva en enda gen”.

Vilken är din nya last?

– Läsk. Passionsfruktsläsk. Jocke Åhlund säger att jag är den mest ohälsosamma människa han någonsin träffat. Och då är jag ändå helt ren och nykter.

Passande att Åhlund nämner din livsstil. Du känns verkligen som en viktpendlare av Jonah Hill-mått.

– Haha! Jag har en skriva skiva-vikt, en turnévikt och en inspelningsvikt. Jocke får ju mest se mig i inspelningssammanhang. Då kör jag pizza och läsk hela tiden.

Du svettas extrema mängder på scen. Räknar du en livespelning som träning?

– Jag pratade med en läkare för att jag spydde på scenen av ren utmattning. Det visade sig att det jag gör på scenen motsvarar ett maratonlopp.

Jocke Åhlund, Daniel Gilbert och Björn Olsson – vilken blir nästa indiehjälte att jobba med Avantgardet?

– Det handlar inte om ”fan vad grymt med Jocke Åhlund, men jag har en större idol i USA”. Jocke är verkligen absolut störst för mig. Så länge jag får jobba med honom kommer jag att göra det.

Hur gick det till när Åhlund hoppade på Avantgardet-tåget?

– Jag hörde av mig. Då hade han inte tid, och han har fortfarande inte tid.

Men ändå har han proddat två album?

– Han berättar samma sak med sitt gitarrspel som jag gör med ord. Jag lovar, om jag skulle skicka tio texter som han gör tio låtar av och skickar instrumentalversioner till mig skulle jag veta exakt vilken låt som hörde till vilken text.

Ni ser nästan kära ut på scen?

– I alla fall från min sida, haha. Han är perfekt. Han är så fin. Vi är som inverterade siamesiska tvillingar. Två kroppar och en hjärna.

Kommer ni att göra en inverterad Joel Alme efter tredje skivan och börja sjunga på engelska?

– Haha! Jag tror att om jag skulle sjunga på engelska så skulle alla tycka att jag var väldigt, väldigt störig och pretentiös. De skulle bara reagera och aggressivt agera på min cockney-dialekt.

Varför älskar du Adidas Gazelle?

– Jag älskar det brittiska och Gazelle är förknippat med fotbollscasualkulturen. Jag har nio par.

Vilka är dina favoriter?

– Jag fick ett par så jävla fina av vår turnéledare. Ett par custom made i West Hams färger som det står ”England” på. Min fru har fattat att jag älskar två grejer i livet förutom henne: Jocke Åhlund och Adidas Gazelle.

Avantgardets tredje album ”Alla känner apan” släpps digitalt på onsdag 7 november. 

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2018-11-07 19:25