Mina äldre vänner börjar få vuxna barn. Mycket bra! Plötsligt kan folk umgås spontant och smärtfritt igen. Vänners vuxna barn har också ofta visat sig växa upp till nya toppen-människor som jag får på köpet med den gamla relationen. Piggare versioner av sina föräldrar, som jag redan gillade. Men tyvärr börjar även mina äldre ytliga bekanta få vuxna barn och det känns betydligt sämre. Bekantingarna delar nämligen bilder på de här vuxna barnen i sociala medier hela tiden, precis som de alltid gjort, men nu börjar det bli weird.
En bebis är alltid gullig och någorlunda kul att titta på, även om jag inte känner bebisen i fråga. Men när jag flera gånger i veckan ser bekantas vuxna barn i mina sociala medier känns det annorlunda. En bekants vuxna barn är bara ännu en trist vuxen jag inte känner. ”Mitt lilla gosegull Mats har fått nytt jobb”. No offence Mats, men så jävla gullig är du inte i bockskägget. Att du fått jobb på Handelsbanken har inte heller samma impact som när du lärde dig prata och sa plapp istället för vatten.
Om trenden håller i sig kommer mina sociala medier på sikt till stor del bestå av rapporter kring medelålders vanlisar jag aldrig träffat. ”Gulle-Mats har skiljt sig från ragatan och flyttat till Borås”, ”Gulle-Mats har varit nykter i åtta månader!” ”Gulle-Mats har köpt ny tupé!”. Kul att hänga med på resan, vilt främmande Vuxen-Mats.