”Eccos försök till fashion dödar drömmen om den ultimata skon”

När anrika skomärket Ecco överger gubbskorna för ”något hippt och ungdomligt” är det med stapplande steg.

Markus Thunberg  |  Publicerad 2018-09-18 16:15  |  Lästid: 3 minuter

I veckan kom ett par Ecco-skor till Caféredaktionen, en ny modell de kallar ”Exostrike”. Eftersom storleken inte passade adressaten skickades de neråt i fashionhierarkin och landade vid mitt skrivbord: ”Det är fina skor, du kanske vill ha dem?”. Tänkte direkt: det här är kvalitetsskor, skinnet känns som mjuka kyssar när jag provar. För det är ändå ett par Ecco-skor, trots att inget i deras yttre talar för det.

Under min uppväxt (80- och 90-tal) gjorde föräldrarna ett par saker särskilt tydliga. Nya skor skulle vara 2 centimeter för stora, då växte jag inte ur dem på en gång. Lejon och Bagheera var fullt fungerande skomärken för barn. Skor som inte tillhandahölls av Obs! kunde jag bara drömma om. Och: om jättemånga år, när fötterna vuxit klart, kunde jag köpa mina egna skor från Ecco. Riktiga skor det vill säga. Men inte innan fötterna vuxit klart för det vore slöseri med pengar. Båda mina föräldrar hade mörka skinnskor från Ecco som, om de smordes med Viking fiskarsmorning, kunde hålla slask borta ”för evigt”.

Som åttaåring tänkte jag såklart mer på vilka skor som hade häftigast färg, som var tuffast

Deras Eccoskor togs ritualenligt fram på höstkanten och borstades av, kanske fick de nya snören och en mjuk lukt av olja och kräm. ”Ecco kostar mer, men det är det värt”, sa mamma. ”Har man bara gått in dem finns inte skönare skor”, fyllde pappa i. ”Det här är KVALITETSSKOR, rejäla grejer”.

Som åttaåring tänkte jag såklart mer på vilka skor som hade häftigast färg (grön), hade tuffast specialfunktion (hjul och blinkande lampor undertill var lika avlägsna drömmar som icke-Obs!-skor, mina pjuck var avfasade baktill så jag kunde luta mig bakåt på hälarna) och huruvida jag skulle låta kardborrebanden gå i ett kryss eller inte. Det var såklart något spännande med dessa vuxenskor från Ecco. Sedan dess har jag såklart förstått att Ecco är gubbskor, inget för 30-nåntings i stan. Funktionella, gubbiga, tråkiga och fotriktiga men lika trendriktiga som en grå pikétröja från Dressman.

Ecco tar ihjäl något av det finaste som finns, hoppet om skorna som funkar resten av livet

 

Ecco Exostrike

Eccos nya modell Exostrike.

”Tack, de är jättefina”, säger jag om mina nya Eccoskor. Jag måste ta emot, är ändå KVALITETSSKOR.

Kanske skulle jag kunna ha mina nya Eccos på fjällturen som nu, högst eventuellt, blir av? Faktiskt helt fel – det här är en annan typ av skor avslöjar en googling. I pressreleasen uppges de vara byggda på en hiking-sula som garanterar ”en mjuk åktur både i staden och i vildmarken”. Även utseendet avslöjar att de vill vara funktionsskor för medveten stadsbo (?). Fashion Eccos. 2000-kronorsufon för den urbana upptäckaren. Ecco Yeezys. Det här är Tillbaka till framtiden-skor. Snowjoggings för Stureplan. Kanske funktionella, men framförallt ett försök till vad som ibland benämns som ”modegrad”. Inte alls de Ecco-skor mina föräldrar kramade ihjäl.

Nu bränner skorna vid skrivbordet. 

Undrar vad som föranlett den här totalvurpan i den danska gubbskofabriken. Här har de i stället för rediga grejer försökt göra en sko för 35-åringar som gömmer skallen i en box logo-hoodie, knycklar ner Kanye West-mjukisbyxorna i Gosha Rubchinskiy-strumpor och drar på sig en becknarväska över den pösiga magen i skydd mot insikten om att de inte är 25 längre. Det är klart att Ecco inte klarar av det.

Jag måste bli av med skorna. Annars kommer jag börja använda dem, de är trots allt kvalitetsskor och det vet man: står det ett par kvalitetsskor hemma kommer jag hitta ett tillfälle att ha dem.  

Samtidigt smärtar det något oerhört att de danska dojproffsen som skryter om att ha fabriker ”från ko till sko” tydligen allra helst vill vara som vilken trendkänslig dagslända som helst. Det värsta av allt är att Ecco med dessa rymdskepp tar ihjäl något av det finaste som finns, hoppet om skorna som funkar resten av livet (och människan som bär dem), skon som står emot trender och bara funkar – bara man har lite Viking fiskarsmorning.

”Egentligen är det inget fel på dem, förutom e-märket på plösen”, säger en annan kollega. Jag kanske kan behålla dem trots allt: sätta upp en regel om att aldrig ha dem i stan. Nej det kommer inte funka, saknar den självdisciplinen. De kommer åka på, och det vore slutet. Det går inte att vara en person med Ecco Yeezys i stan. De är för gräsliga. Det är för dumt. Jag måste ge bort dem, de är gift. 

Vila i frid Eccomänniskan, RIP Ecco Homo.

Dela på Facebook
Tweeta