Med sina kraftfulla liveframträdanden har bandet Graveyard spelat sig till en dedikerad publik och sedan debuten med Hisingen Blues för tolv år sedan varit ett av Sveriges mest hyllade rockband. 2018 släpptes senast skivan Peace och nu är det dags för Göteborgsrockarnas sjätte skiva tydligt döpt till 6 som släpps 29 september. Albumet följs av en 14 stopp lång höst- och vinterturné i Sverige.
För Café berättar gruppens basist Truls Mörck, som även släppt ett par album som soloartist, om popkulturen som format honom – och vilken låt med Black Sabbath han lärt gitarrguden Slash att spela.
7 år: Guns N’ Roses – Use Your Illusion ll
”Detta är den första plattan jag kan minnas att jag verkligen gillade. Jag minns tydligt hur jag satt i skolbänken och längtade hem så jag kunde dra på Knockin’ on Heavens Door hemma i vardagsrummet. Har för mig att den låg som låt nummer fyra och att det gav upphov till en idé om att låt nummer fyra alltid var bäst på alla skivor. Det kändes lite speciellt och magiskt när vi fick öppna för Guns på Ullevi 2018. Även om jag inte är något fan längre så var jag det den kvällen. Jag har även fått lära Slash hur man spelar Children of The Grave med Sabbath en gång, men det är en annan historia.”
11 år: Fugees – The Score
”En tjej som jag gillade lyssnade på Fugees så då gjorde jag också det. Minns att jag och min kompis André trodde vi kunde alla texter utantill och gick omkring och rappade på låtsas-egelska på rasterna. Jag lyssnar fortfarande på den här ibland och det är svårt att inte älska Lauryn Hills röst. Min musiklärare Pia som antagligen var väldigt kristen log och sa ’må Betlehems stjärna lysa över dig pojk!’ När jag spelade upp Fu-Gee-La för klassen och sa att jag gillade soul. Det gjorde mig stolt och glad. Även om jag vid den tiden inte spelade musik själv så växte mitt intresse där och då.”
12 år: Welcome to Hells soundtrack
”Welcome to Hell var en skateboard-film från Toy Machine. Filmen slog ner som en bomb i mitt liv och jag kollade på den flera gånger om dagen under flera år. Det som gjorde den här filmen så speciell, förutom att skateboardingen var fantastisk, var valet av musik.
Här fick jag för första gången höra Black Sabbath, The Misfits, Sonic Youth och Pink Floyd. Jag minns att jag lyckades spela över filmens ljud på kassettband så jag kunde lyssna på den i freestyle i skolan på dagarna. Att ljuden från skejtingen blandades med musiken gjorde den bara bättre. Det var skateboard-filmerna från den här tiden som fick in mig på rockmusik.”
14 år: Bob Dylan – Nashville Skyline
”På midsommarafton år 2000 hamnade jag på en efterfest hemma hos en kompis föräldrar. Mina äldre kompisar drack folköl och spelade skivor ur hemmets vinylsamling. Någon satte på Lay Lady Lay och min bästa, tre år äldre, kompis knuffade till mig och sa åt mig att lyssna. ”Det här är grymt!” Eftersom han var äldre och tuffast så höll jag med. Jag minns hur jag först inte fattade grejen. Det tog någon minut men ganska snart så hade den där fallande melodin från pedal steelen skurit sig igenom luften och in i mitt medvetande. Snacka om Influencer! (han fick in mig på andra starkare och farligare saker lite senare också.) Jag har älskat Bob Dylan sedan dess. Året därpå åkte jag för första gången på Roskildefestivalen, Bob Dylan och Neil Young & Crazy Horse spelade. Fint barndomsminne!”
20 år: Grateful Dead – Live / Dead
”Min pappa hade en massa skivor med Grateful Dead hemma som fångade mitt intresse någon gång under gymnasietiden. Jag gillade att ingen annan bland mina vänner hade hört talas om dom och jag fick ha dom lite för mig själv. Om jag träffade någon annan som gillade “Dead” så var man automatiskt polare. Grateful Dead existerar på något sätt i en egen dimension och är svåra att jämföra med andra band. Det kan vara svårt att plocka ut en låt eller en skiva som är bäst. Storheten ligger i helheten liksom. Men det här är nog den skiva med Grateful Dead som betytt mest för mig. Versionen av Dark Star här tycker jag är toppen av deras psykedeliska era. Det är något i rumsklangen och texturen här som får en att resa ut i rymden direkt. Musiken får mig att tänka på himlakroppar som kolliderar, stjärnor som föds och dör, gigantiska avstånd. “It’s all in your head man!”
30 år: Tweedy – Sukierae
”På senare år har jag upptäkt bandet Wilco. Jag tycker fortfarande att deras rätt stora katalog känns brokig och rätt ojämn. Men en sak som alltid får mig på gott humör är Jeff Tweedy röst. Han är nog min favoritsångare just nu. Jeff Tweedy har förutom Wilco gjort en massa annat. Tillsammans med sin son, trumslagaren Spencer Tweedy gav han ut det här albumet 2014. Nån slags uppdaterad folkrock med rötter i både Neil Young och John Lennon. Fin röst, fina melodier, enkla effektiva låtar, suggestiva texter och grymt trumspel. Perfekt ’Dad rock’-platta.”
Turnéplanen! Här kan du se Graveyard live i höst och vinter:
6 oktober – Sundsvall, Nordfest
26 oktober – Köpenhamn, Amager Bio
27 oktober – Århus, Voxhall
28 oktober – Helsingborg, The Tivoli
3 november – Uppsala, Katalin And All That Jazz
4 november – Örebro, Frimis Salonger
17 november – Stockholm, Kägelbanan
18 november – Norrköping, Arbis Bar & Salonger
1 december – Malmö, Plan B
2 december – Skövde, Valhall
8 december – Göteborg, Pustervik
9 december – Göteborg, Pustervik
15 december – Huskvarna, Folkets Park
16 december – Linköping, Platens Bar