Historien om den legendariska Stockholmskrogen PA & Co

Foto: Joakim Strömholm, Mikael Jansson och Magnus Reed 

Niklas Ericson, delägare, PA & Co: ”Per-Adolf von Rosen öppnade stället med två andra killar, Peter Ahlm och Pär Eriksson, och sa, när han såg ut över rummet som krogen består av: ´Stockholm är inte större än så här.´ Det riktiga Stockholm fick plats i det här lilla hörnet. Under många år var det PA som gällde, det fanns inget annat. Det var när vi tog över -86 som kulturen med stamgäster startade, när von Rosen drev PA var det ett coolt ställe där han och hans polare spelade backgammon och drack Dry martini. Jag, Håkan, Pelle och Björn var i tidiga 20-årsåldern när vi tog över, och hade så klart ett helt annat kontaktnät. Det blev en skön mix med de här gamla grevarna och vårt umgänge.”

Claes Britton, författare & PA-levnadstecknare: ”Redan från ­början var krogrecensionerna ganska så njugga mot PA. Många som skrev hade komplex inför stället, att det fanns något slags elitistisk framtoning eller att de hade varit där och inte fått den behandling de tyckte att de skulle få. Det sken ofta igenom i det de skrev.”

Niklas: ”Vi har alltid varit väldigt seriösa med maten, det är ju det vi egentligen håller på med. De första tio åren nämndes knappt maten i recensionerna, det handlade bara om vilka som var där. Det var rätt knäckande när man var ung kock, man ville ju ha lite cred för det man gjorde. När vi tog över -86 var det mitt i den franska finkulturvågen, då kutym var att placera två korslagda sockerärtor och en dutt sås på tallriken. Vi hade griffeltavla, skrev upp kalv med dillsås och riktig svensk, genuin husmanskost. Man får tacka Tore Wretman för att det inte glömdes bort helt.”

Claes: ”Före PA var folk vana vid att komma till en restaurang, knäppa med fingrarna och en bockande servitör dök upp. Här vände man på steken — gästerna uppförde sig på ett sätt som passade krogen, och hierarkin skiftade på ett sätt. Det var häftigt hur folk blandades i den här lilla lokalen. PA har också varit mycket mer stilbildande än många tror, ta bara hela cross over-konceptet. Att ta det svenska och inte vara blyg för att blanda med andra matkulturer är så fruktansvärt självklart i dag, men PA var faktiskt först med det.”

”Mick Jagger signerade min kockrock.”

Niklas: ”1993 öppnade vi också en nattklubb i de lokaler på David Bagares gata där Norrgavel ligger i dag. Vi kallade den för Gino efter vår dessert, efter att Tom Wolgers kommit med namnförslaget. Konceptet var att kombinera bra musik och nattklubb med riktigt bra r­e­­staurang. Harry Byrne tog in alla liveakter. Första månaderna spelade Blur, Pulp, Oasis och Björk. Det var verkligen magiska spelningar.”

Claes: ”Gino kallades faktiskt för världens bästa rockklubb under de här åren, och det var inte bara rock, utan hiphop, pop och industriell metal.”

Niklas: ”Ett av problemen som gäst var att du inte riktigt visste vilka som skulle uppträda. Att gå dit och käka samtidigt som ett industrimetalband öste på scen var kanske inte jättekul.”

Håkan Ericson, delägare, PA & Co: ”Folk ville ju gå ut och käka vid 18–19 på kvällen, och då var det ofta soundcheck. Så det kunde sitta en familj och käka medan det stod någon jävel på scenen och bara ´1–2! 1–2!´ in i micken samtidigt som en annan testade baskaggen på trum­setet. Till slut var det inte en gäst som ville käka.”

Claes: ”Kultboken Den högsta kasten av Carina Rydberg utspelar sig på PA och är ganska kul. Hon hade inga spärrar och lämnade ut vem som helst med deras riktiga namn. Hon fantiserade ihop en kärleksaffär med en kompis till oss och skrev om det i boken, vilket var jobbigt för honom.”

Niklas: ”Carina hängde på PA så sjukt mycket under fem års tid, hon var nog där nästan varje dag. När boken kom blev det en riktig skräll. Vi var inte så nöjda med att hon lämnade ut gästerna. Det var bara hennes upplevelser och fantasier, hon var där sju dagar i veckan som gäst. Några år efter att boken kom ut kom det turistgrupper, ett gäng smålänningar eller så, med guide som informerade om att det var här Carina Rydberg skrivit boken. Visst gick det tio år när Carina inte gick där alls, men nu är hon faktiskt tillbaka igen. Boken var absolut inget agg mot oss på PA, utan det var hennes fantasier. Hon kunde vrida sanningen och vinkla, men det mesta var sant, och boken är ju bra.”

Claes: ”När jag skulle skriva historiken om PA var jag naturligtvis tvungen att adressera den här boken, eller frågan kanske snarare var hur jag skulle hantera den. Den hade blivit så otroligt känd och omtalad på ganska kort tid. Jag pratade med Tiger, den legendariska servitören på PA, som tyckte att jag skulle skita i att nämna den över huvud taget. ’Det där är en parentes i PA:s historia’, menade han. Det slutade med att jag inte gav den någon uppmärksamhet i mina texter, och ingen­ frågade om den heller.”

Claes: ”På PA fanns en jäkla tolerans mot gäng som hängde där utan att betala.”

Niklas: ”Visst kunde folk kröka en del hos oss utan att ha pengar, vilket så klart inte är bra. Det slutade med massor av schismer där folk blev portade av olika anledningar. Jag vet inte hur vi höll reda på alla som blev portade, men det var många. Ofta gick det så pass lång tid att man bara sa ´okej då´ när någon släntrade tillbaka efter ett år. Tidigare fanns det inget annat ställe att gå till efter PA, folk var hos oss tills vi stängde. Det var skitsvårt att få ut folk.”

Håkan: ”Man tycker också om att det blir lite knäppt, sedan är det bra om man kan få notan betald. Kritboken var enorm ett tag.”

Niklas: ”En kväll var Mick Jagger på PA och skrev ´till Niklas från Mick´ på min kockrock innan han drog. Jag hängde den på min krok innan jag gick hem, sedan var det någon jävel som slängt in den i tvättmaskinen.”

Claes: ”Söndagarna var på den här tiden skådisarnas kväll på PA. Det var stökigt som fan.”

Niklas: ”De var ju lediga på måndagarna, Dramaten är stängd då. Så de festade till rejält. Vi kunde se Persbrandt, Thorsten Flinck och Dan Ekborg komma släntrande upp från Dramaten.”

”Uma Thurman fick inte bord, trots att det var tomt i lokalen.”

Claes: ”Jag gick själv rätt ofta dit på söndagarna och känner en del ur det där gänget. De pratade så otroligt högt allihopa. Det var då Tiger tvingade alla att köpa öl, men han förbjöd dem att köpa sprit. På söndagar var det också ofta familjer som satt och skulle äta en trevlig söndagsmiddag, bredvid det här gänget.”

Niklas: ”Det kunde bli en liten clash mellan familjerna och Dramaten-­gänget, om man säger så.”

Håkan: ”Bruce Springsteen käkade hos oss två dagar i rad en gång. Han kom in ensam i keps och satte sig och käkade hamburgare. Sedan körde han väl en konsert någonstans, på Stadion eller så, och dagen efter kom han igen i keps och käkade en burgare.”

Niklas: ”Uma Thurman kom in en sommarkväll och ville äta, men då sa Tiger att det är fullbokat, fast det var helt tomt i lokalen för klockan var bara sex. Det kanske var fullbokat från åtta, men det sa han inte till Uma. Men då hade vi en ful uteservering längs Riddargatan som hon satte sig vid och tog ett glas vin. När vi fick höra att Tiger nekat Uma Thurman fast det var tomt fick han en rätt rejäl tillsägelse.”

Niklas: ”Tv-kocken Keith Floyd var på PA någon gång, minns jag. Han skulle göra någonting på Restaurangakademin, och var på PA kvällen innan och käkade. Han hade varit ute till fem på morgonen, sovit i två timmar och sedan gått, fortfarande packad, för att hålla den här kursen på Restaurangakademin. Det sägs att han smet in i kylen och drack vin vid första bästa tillfälle.”

Håkan: ”Iggy Pop spelade på Vattenfestivalen, då höll jag öppet och han ramlade in vid midnatt med sällskap och käkade. Jag rullade in min sons barnvagn som han signerade med en hälsning och en glad gubbe.”

Håkan: ”Vi hade en granne ovanför oss som vi hade en del problem med. Det slutade med att vi betalade hans hyra i typ 20 år. Så han bodde gratis mot att inte klaga på ljudvolymen.”

Claes: ”Han kom in i gorillamask en gång och trodde att han var så jävla skön. Han hade varit på maskerad och kom ner och satte sig i baren med den där masken på sig.”

Niklas: ”Alla bara ´tjena´, ingen brydde sig. Han satte sig och tog in en öl som han drack genom gorillamasken.”

Håkan: ”Det blev sedermera Story Hotel ovanför oss, de blåste ut allt och PA var det enda som var kvar. Så grannen kom ner en dag helt förtvivlad: ´Vad ska jag göra nu?! Vem ska betala min hyra?´ Han fick någon etta på Gärdet efter det, tror jag.”

Niklas: ”Han ringde mig för något år sedan: ´Tjena, jag tänkte att vi kunde ta en öl och snacka lite gamla minnen.´ En snubbe man betalat hyran för i två decennier.”

Håkan: ”Det fanns gott om original som hängde på PA. En knäppgök  hade precis skilt sig från sin fru, han bodde egentligen i Uppsala och hade familj. Efter skilsmässan åkte han ner till Stockholm med bilen och av någon anledning parkerade han utanför PA. Han bodde en hel sommar i den där bilen, och kom och gick på PA som han ville. Det slutade med att han gick ner och duschade i vårt omklädningsrum.”