27 januari 1985, Seefeld, Österrike.
Christer Ulfbåge, sportkommentator och programledare: ”Det här var en turbulent tid eftersom det var mycket snack och tjafs gällande ovallade och vallade skidor. Jag var i Davos före VM och där ställde sig en pamp från ISF på en stol så han syntes ordentligt och gapade om att ´ingen jävel ska vinna ett VM på ovallade skidor´. När VM så kom så höll de på med staket och nät för att hindra de som åkte skate, och det blev ett jäkla liv. Som många vet var Gunde väldigt stor på den här tiden, och det var i den här andan kring regler som idén om staven lär ha dykt upp.”
Gunde Svan, skidlegend: ”Fram till VM ville vi att det skulle vara hysch-hysch kring allting. Jag märkte hur journalisterna hade nyhetstorka dagen innan VM drog i gång, och då kändes det rätt att släppa staven eftersom förbundet skulle ställas mot väggen och tvingas ta ett snabbt beslut, och det skulle uppmärksammas medialt.”
Christer Ulfbåge: ”Staven kom som en överraskning. Det var nog inte någon mer än Marie (Svan, reds anm.) som kände till den. Han hade gömt den i sitt skidfodral, och det var ju en sådan snöpinne man sätter efter vägen som han målat svart. Dagen före VM tog han tillfället i akt och åkte ner på stadion med den, vilket så klart skapade stort tumult. Tanken var nog aldrig att han skulle tävla med den, i alla fall inte då.”
Gunde Svan: ”Min stav var 2,10 lång och anpassad för skate, medan gamle Gustav Vasas nog var av normallängd och användes till klassisk åkning.”
Torgny Mogren, skidlegend: ”Seefeld var mitt andra år som tävlingsskidåkare, efter min debut i OS i Sarajevo. Vi hade hört att Gunde gjort tester och tränat med den långa staven, som han tyckte han fått bättre utväxling med. Först tänkte man att ´det där är inte på allvar´, men när vi var där nere hade vi vallarbodarna högt uppe på en höjd. Då plockade han fram staven och åkte som ett jehu ner till stadion och det gick fort så in i helsike, för han fick bra fart där uppe. Han gjorde en jättegrej av det och tog nog extra mycket fart. Sedan åkte han tillbaka igen och gömde staven, folk såg bara att det var Gunde Svan och att han hade en lång stav. Det blev en jäkla aktivitet när Gunde lämnat stadion, och alla stod och kliade sig i huvudet och sprang runt och ropade: ´Såg ni?!´ Det blev jättejobbigt för massor av inblandade och ansvariga. ´Det där måste det bli ett stopp för, det kan inte vara tillåtet´, mumlades det.”
Christer Ulfbåge: ”Jag tror han testade staven i Sverige, om han hade en riktigt stav eller en målad vägpinne vet jag inte.”
Gunde Svan: ”Jag gjorde staven själv för att det inte skulle läcka ut, jag tordes inte prata om den med mina leverantörer. Den såg ganska riktig ut, jag hade stylat till den så att den skulle se bra ut. Det var en rejäl truga och ett handtag så det såg riktigt ut, men jag vet inte om den klarat ett helt lopp.”
”Ryssarna såg ut som fågelholkar när jag kom susande ner mot stadion.”
Torgny Mogren: ”Gunde gör ju ingenting bara för att det ska vara kul. Som jag uppfattat det hade de gjort tester som visade att han åkte fortare med en lång stav än med två vanliga. Han var nog rätt seriös med det ändå. Det gick någon dag, eller om det var samma kväll, så kom skidförbundet och försökte prata vett med Gunde.”
Gunde Svan: ”Idén kom när jag var ute och paddlade i forsen och upptäckte att jag hade mer kraft i händerna när jag paddlade med en paddel. Det var själva grundidén. Jag trodde det skulle gå som bäst när det gick fort, men upptäckte snabbt att det var mer effektivt i backarna eftersom man hävde sig upp och fick bra fart av det. Staven var också helt beroende av att vi skulle få tillåtelse att åka skate.”
Christer Ulfbåge: ”Det här med reglerna gjorde ju att det hände vissa kuppliknande saker – Tomas Wassberg åkte 15 kilometer i Holmenkollen och tejpade skidorna som han vallade, och när han sedan skulle åka skate ryckte han bort tejpen. Då kunde han åka utan hinder från fästvallan eftersom den försvunnit med tejpen.”
Gunde Svan: ”Vi var i Davos i december 1984 för Världscupen, och Tomas Wassberg var och kände på mina skidor och kikade in i mitt fodral. ´Jädrar, får han se staven skiter sig allt nu´, tänkte jag, men han såg den aldrig. Jag hade ju den inlindad längst ner i botten, men det var på gränsen. Wassberg var väldigt noggrann med sin utrustning, nästan lika noggrann som jag, det där om att han alltid muttrade ´det löser sig´ är en skröna om honom.”
Torgny Mogren: ”Hade det bevisligen blivit mycket snabbare hade han ju kunnat förändra hela sporten. Han var helt övertygad om att det var det snabbaste sättet.”
Gunde Svan: ”Sanningen är att jag var för dåligt förberedd med den där staven, så jag hade nog inte vågat köra med den ändå. Jag visste inte hur det skulle kännas, och tror nästan att jag hade upplevt det som lite fusk om jag hade vunnit. Huvudsaken var knäppen på regelkommitténs näsa. Jag glömmer heller aldrig ryssarna: de såg ut som fågelholkar när jag kom susande ner mot stadion. De hade laddat på annat håll som vanligt, och trodde att alla hade sådana där stavar och började fråga om de också fick använda en lång stav, men det var ju bara jag.”
Torgny Mogren: ”Alla var mer eller mindre småstridiga mot förbundet och hade synpunkter på hur allt sköttes. När vi skidåkare hade idéer om regler och hur man skulle kunna ändra på saker och ting skulle man ta det med sin representant, sedan via förbundet och vidare, sedan till deras kongress. Det var alltid flera år tills ett beslut kunde fattas. Sedan ändrades det här bara över en natt, och Gunde ville nog skapa debatt eftersom han förstod att det skulle bli ordentlig fart på regelkommittén efter det här med staven. Gunde stod på sig, han informerade dem att att han hade läst reglerna och att det inte var något som var förbjudet. Reglerna som fanns kunde han alltså kringgå, men sedan blev det så hårda påtryckningar från vårt förbund och det internationella skidförbundet att man tog ett beslut om att förbjuda staven.”
Gunde Svan: ”Jag hade kollat regelboken, det stod inget om stavlängd. I dag gör det det, men det stod inget då om själva längden. Delegaterna var på plats och var på hugget gällande det här med skate och klassiskt, så de tog beslut samma kväll jag hade dykt upp med staven.”
Torgny Mogren: ”Känslan jag hade var att han var väldigt seriös, och att han skulle ha kunnat göra det. Men sedan vet jag inte om det enbart var ett race mot förbundet, men han hade gjort tester och hade alla fakta. Gunde var innovativ på det mesta och försökte alltid hitta nya vägar att ta sig fram. Att hitta det där som inga andra hade.”
Christer Ulfbåge: ”Gunde Svan är en lurig rackare, och perfektionist. Han gick alltid igenom varenda millimeter. En gång var jag i Labrador City i Kanada, och på den här tiden hade jag alltid med mig egna längdskidor. En dag när jag var ute i spåret mötte jag Gunde ensam som åkte skate – som man gör i dag. Han anade redan då att det skulle komma att bli stort.”
Gunde Svan: ”Det hade absolut blivit en ny stil om ingen förbjudit staven, idén är ju samma som med skate. Där använder du tyngden bättre och det är inte bara muskulöst, utan man flyttar tyngden från skida till skida. Du kommer längre på varje armtag och bentag i skate. Med staven var det samma effekt – du böjer knäna och hänger i staven, och åker automatiskt framåt. Så man blev trött i vaderna framför allt, det var det som tog.”
Vad hände sen?
Ingenting är omöjligt – förutom om idén innehåller en väldigt lång stav. Gundes stav förbjöds, men på Holmenkollens femmil 1989 tog han sig i mål med endast en stav (och med en nummerlapp som mitella) efter att ha ramlat och fått en spricka i armbågsleden.