Svenske NBA-stjärnan Jonas Jerebko: ”Jag behöver inget bling, inga halsband eller klockor”

Du är Sveriges bästa basket­spelare genom tiderna?

– Haha ja, vem skulle det annars vara? Jag försöker göra så bra ifrån mig som jag bara kan just nu. Sedan får man ju hoppas att det kommer någon ung svensk och överträffar allt jag gjort så småningom.

Skulle inte det svida?

– Nej, absolut inte. Jag är trygg i mig själv och ser gärna att det kommer någon svensk som jag kan hjälpa och visa vägen. Förhoppningsvis har den personen sett upp till mig och fått motivation från det jag gör här borta. Jag håller tummarna för att det händer och hoppas att jag har inspirerat tillräckligt många där hemma. Jag vill vara den förebild som jag saknade då jag växte upp.

Efter nio år i NBA så hörde värl­dens bästa basketlag, Golden State Warriors, av sig. Hur gick tankarna?

– När världens bästa lag ringer och vill att jag ska spela för dem är det inte så mycket att fundera över. Jag sa till min agent att jag ville prata med Coach Kerr (Steve Kerr, reds anm.), som är huvudcoach i Golden State. Han ringde mig direkt, vi snackade länge och det var tydligt att de ville ha mig i laget. Det var inte mycket att tveka över.

Känner du någon press?

– Jag känner ingen press. Folk frågar det hela tiden eftersom jag spelar i Golden State, men jag spelar ett spel som jag hållit på med sedan jag kunde gå. För mig är det ingen press, det är bara kul – speciellt när jag får chansen att vara här och spela med de bästa i världen.

Det låter ändå unikt. Varför tror du att du inte känner press?

– Jag har liksom ”failat”. Allt som kan hända har redan hänt. Jag tänker inte på pressen och rädslan att misslyckas. Jag vet inte vad jag ska säga, det är bara sån jag är. Man måste misslyckas för att kunna lyckas. Livet är inte en spikrak väg. Det kommer hinder, vilket det också har funnits för mig. Men jag har tagit mig igenom det för att jag alltid trott på mig själv och för att jag vet vad jag vill.

Vad är ditt mål just nu?

– Efter att ha spelat i ligan i tio år längtar jag efter en NBA-ring. Det har alltid varit drömmen, och nu känns det som om jag har min bästa chans. Pengar och längd på kontrakt och allt sånt tänker jag inte på. Jag försöker leva i nuet, njuta av varje ögonblick och förhoppningsvis vinna en ring i slutet av säsongen. Det är därför jag är här en timme före träning.

I och med klubbytet gick du ner i lön med 16 miljoner per år. Hur mycket skaver det?

– Jag har spelat här i tio år och varit proffs i totalt tolv år. Om jag inte har tagit hand om mina pengar under den tiden har jag gjort något fel. Pengar är pengar, det är inget som gör en lycklig. Hade du sagt till mig att jag skulle ha det jag har på banken nu när jag spelade i Kinna eller Borås så skulle jag inte trott dig.

Vad spenderar du pengar på?

– Jag höll på med bilar ett tag och tyckte att det var kul. Jag har haft sportbilar, Mercedes och Cadillac Escalade. Men jag tycker inte det är så roligt längre. Just nu har jag en ”truck” som jag kört i fyra år. Det är min favoritbil. Annars är det mest frugan som shoppar. Jag behöver faktiskt inget, om jag ska vara helt ärlig. Jag köpte ett hus i Sverige, det räcker för mig. Jag behöver inget bling, inga halsband eller klockor. Det är inte min grej riktigt. Men jag har ju spelat i den här ligan ett tag, så har sett folk spendera pengar på allt möjligt. Jag har sett folk förlora miljoner på kasino, eller köpa klockor för lika stora summor.

Hur är det att spela med Stephen Curry och Kevin Durant – två av världens bästa spelare genom tiderna?

– Jag har spelat mot dem båda tidigare så det är skönt att ha dem på min planhalva för en gångs skull. De är väldigt talangfulla spelare, vi har ett helt lag med talangfulla spelare, men självklart är Stephen, Kevin och även Klay Thompson framtida Hall of Famers. Folk kommer att prata om dem i hela våra karriärer. Men det är också vanliga snubbar, jag träffar dem och mina andra lagkamrater nästan mer än min egen familj med tanke på hur mycket vi reser och tränar.

Hur började din basketkarriär?

– Vi var alltid i hallen med mamma och pappa när de tränade. Det var då jag förälskade mig i basketen. Jag tror det var i fyran som jag började spela i ett lag, med farsan som coach.

Vad har du fått offra för basketen?

– Jag har fått offra allt. Många gånger på gymnasiet gick kompisarna ut och festade medan jag åkte och tränade. På ett sätt har jag offrat mina kompisar, men jag har alltid vetat vad jag vill och mina planer har varit stora. Det har blivit många timmar i hallen genom åren. Morsan och farsan har också offrat otroligt mycket då de kört mig till träningar och så.

Hur går det att kombinera en NBA­-karriär med att vara pappa?

– I dag var jag uppe med Izabel vid sju då hon vaknade. Sedan åkte jag vid nio för att köra lite extra före träningen. Träning vid elva. Jag är väl hemma vid tvåtiden. Då tar vi med barnen och hundarna till parken för att leka lite och hänga som familj. Sedan är det match i morgon och då blir det ungefär samma visa. Jag försöker självklart vara med familjen så mycket jag bara kan när jag är ledig, men när säsongen är slut är då vi har chansen att verkligen umgås som familj. Det har varit en otrolig upplevelse att få följa vår dotter och nu även vår andra dotter som föddes för några veckor sedan. Att bilda familj, det förändrar allt.

Vad drömmer du om efter NBA-karriären?

– Att min familj och mina döttrar ska vara friska, att få mycket tid med dem. Att spendera en sommar i Sverige med mina barn och min familj.

Fakta: Jonas Jerebko

Namn: Jonas Jerebko.
Född: 2 mars 1987.
Familj: Fru och två döttrar.
Karriär: Efter att ha slagit igenom i Plannja Basket säsongen 2006/2007 med ett SM-guld och utmärkelsen Årets rookie flyttade Jonas till italienska Angelico Biella. 2009 blev han första svensk att spela i NBA, då Detroit Pistons i draften valde Jonas i andra rundan. Jonas har också representerat klassiska Boston Celtics och Utah Jazz innan han förra året gick över till Golden State Warriors från Oakland, Kalifornien.
Aktuell med: Golden State Warriors försöker lägga vantarna på sin tredje raka Larry O’Brien Championship Trophy.