“Jag kan avgöra vad folk tycker om mig på noll sekunder”

Kakan Hermansson – landets feministdrottning och tv-kung om vårens upplaga av TV4:s ”Talang”, pepprade taxikvitton och det där trasslet med polisen.

Markus Thunberg | Foto Nina Holma  |  Publicerad 2017-03-08 13:17  |  Lästid: 4 minuter

Namn: Karin Signhild ”Kakan” Hermansson. Född: 7 augusti 1981. Familj: Mamma, pappa, syster och flickvännen Hanna, 41. Karriär: Programledare i radio och tv i program som Kaka på kaka, PP3, och Idol sedan 2008. Har tävlat i På Spåret tillsammans med pappa Jan två gånger. Har pluggat konst vid Konstfack och ställt ut på flera gallerier. 2016 utkom Kakan med boken Hela Kakan. Aktuell med: Som jurymedlem i TV4:s Talang, som har premiär lördag 18 mars klockan 20.

 

Du är rolig. 

– Ja, jag skulle säga att det är en av mina främsta kvaliteter.

Haha. 

– Förutom att jag är smart.

Och nu är du med i juryn för Talang i TV4, hur ser återväxten på Kakan Hermansson-figurer ute i landet ut?

– De ungarna söker nog inte till -Talang, de sitter väl hemma och skär sig i armarna eller något.

Hur är det i juryn?

– Det roliga med Talang är att alla kan söka, tycker du att du är bra på dataspel kan du söka. Då får vi i juryn säga vad vi vill. Men det har klippts bort grejer som jag har sagt, absolut.

Din star quality är svårslagen i Sverige. Hur medveten är du om det?

– Jag tycker inte jag har någon star quality, menar du att jag är en diva?

Nej, men du har ett kändissätt som är påtagligt. 

– Det känns ofta som att jag stör så jag försöker verkligen tassa in så mycket som möjligt. Men jag är såklart medveten om vem jag är eftersom folk glor hela tiden.

Har du någon som helst förståelse för den mobb av haters som rycker ut på nätet så fort du syns?

– Absolut inte. Det är töntigt att bli provocerad av en feminist. Man måste hela tiden ta i beaktning att vi lever i ett patriarkat för att förstå the amount av hat som jag har fått.

Hur hanterar du det på ett personligt plan?

– Jag lär mig hantera, vilket är tragiskt. Bara för att jag är en offentlig kvinna så ska jag lära mig att hantera hat och hot.

Gör inte hatet och hoten dig väldigt trött på att synas så mycket som du gör?

– Jaja, men det är inte så att jag är offentlig för min egen skull. Jag har shit to do. Och då tänker jag nu får jag fortsätta kötta på. Men visst blir jag trött, jag är ingen övermänniska.

Hur märker du att killar är skraja för dig?

– Att de är tysta. Sedan finns de som vill imponera på mig, medan andra inte vågar skämta för de tror att jag ska hugga.

Mmm. Kan förstå det. 

– Jag tror en del killar vaktar sina tungor när de är med mig, men inte annars. Det går snabbt att urskilja vem som är rädd för mig, vem som inte är det, och vem som hatar mig. Det gör jag på noll sekunder.

Varför?

– För att jag var fett mobbad som liten. Då var jag tvungen att veta vem som var min allied och inte. Det där sitter i ryggmärgen och det är väldigt jobbigt att behöva tänka så om människor.

Berätta om din tid som crustpunkare.

– Jag hade kort hår upptill och sedan otroligt långa dreads.

En cool stil, men inte för alla.

– Jag kan sakna crusten men nu är jag så inne på att duscha till exempel, det passar inte crustpunkare så bra.

Det måste vara Sveriges minst godluktande subkultur?

– Tror du? Jag tänker att tonårskillar som subkultur är fruktansvärd.

Chockades folk när du kom ut som skönhetsperson för något år sedan? 

– Några har tyckt att det var ofeministiskt. Men nu använder folk mig som ett lexikon, till och med mina gamla crustpunkarkompisar.

Du är mer känd för att vara i tv än som konstnär av krukor, vad skulle du välja?

– Det är så underbart att jag inte behöver välja. Och sen gör jag inte bara krukor, jag gör andra skulpturer också. Dålig research.

Okej. 

– I vanliga fall står det inte att jag är konstnär utan programledare eller komiker.

Och radikalfeminist. 

– Jag är inte radikalfeminist utan radikal feminist. Men när jag hittade konsten var det större för mig än när jag blev crustpunkare. Jag kommer att vara konstnär hela mitt liv.

Ska vi reda ut det här om du kräks på polisen eller inte?

– Nej, jag kräks verkligen inte på polisen. Jag är så trött på att prata om det där, jag orkar inte.

Kanske ostigast i dag, men du verkar väldigt kär i din tjej, hur håller ni kärleken vid liv?

– För att båda är smarta och anstränger oss. Vi har också jobbat mycket isär, i många år var jag i väg på turnéer och hon jobbade någon annanstans. Så på det sättet har vi gått genom olika prövningar.

Vad faller du för hos girls?

– En röd tråd är att jag är så himla tillgänglig, jag är som en öppen bok. De jag har blivit kär i har inte varit det. Och jag ba: yes, ett problem att lösa! Sen gillar jag snygga tjejer, är det så fel?

Hur gick det till när du kom ut som homosexuell?

– Jag sa det till pappa, men han brydde sig knappt. AMEN HALLÅ BRY DIG, vi är faktiskt jätteförtryckta. Det är den största klyschan – men jag kommer ut varje dag.

Hur har du förändrats av att ha fått mer pengar på senare år?

– Jag åker otroliga mängder taxi. I dag har jag åkt taxi för nästan tusen spänn och klockan är två på eftermiddagen. Satt fast en timme i bilkö i morse, såg hur pengarna … ptsssch … rann i väg.

Hur mycket kostar Kakan i timmen?                                                                                                                                                                                                                                                                                              

– Jag har varit väldigt gratis väldigt länge, eftersom jag är en kvinna och feminist och jobbar med kultur. Numera försöker jag vara hård i förhandlingar, hård, hård, hård.

Du är för billig med andra ord?

– Ja. För det finns ingen som jag i det här landet. Det finns ju inte det.Det finns ingen som jag.

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

Uppdaterad 2017-10-16 14:09