Ska Knutbymordet äntligen få sin lösning?

Händelserna i Knutby en kall januarinatt 2004 då en ung kvinna som blivit utstött ur den lokala Filadelfiaförsamlingen sköt två andra församlingsmedlemmar, varav den ena med dödligt resultat, kommer nog aldrig sluta att fascinera och skrämma eftervärlden.

Rättegången som följde fick stor uppmärksamhet och är än idag ett hett debatterat ämne bland FUP-junkies och privatspanare. Då dömdes “barnflickan” Sara Svensson för mord och mordförsök och Helge Fossmo till anstiftan till mord men alla är inte övertygade om att det är hela sanningen.

I synnerhet två frågor har blivit obesvarade: hur delaktig församlingens högste ledare Åsa Waldau (Kristi Brud) var i händelserna och varför inte Sara Svenssons rekonstruktion av händelserna stämmer med den tekniska bevisningen.

Trots erkännanden och fällande domar har mycket blivit osagt och många pusselbitar har saknats. i dokumentärserien Knutby: I blind tro undersöker de prisbelönta journalisterna Anton Berg och Martin Johnson (Spår, P3 dokumentär m.m) tillsammans med regissören Henrik Georgsson fallet på nytt och får människor som var med att för första gången berätta sin version av vad som hände.

Inför premiären den fjärde april fick Café en pratstund med Berg och Johnson om vad vi kan förvänta oss av serien och om man verkligen kan lita på tidigare sektmedlemmars vittnesmål.

Det är ju inte första gången som det görs en dokumentär om Knutby, vad är nytt med Knutby: I blind tro?

Anton: ”Dels att vi kan prata med de inblandade på ett annat sätt nu när församlingen upplösts. Vi såg i vittnesmålen från 2004 hur alla konsekvent undviker att prata om Kristi Brud och att det var en sekt, men så är det inte längre. Idag berättar de tvärtom att de levde för Kristi Brud i varje vaken sekund. Det gör ju något med vad folk har för motiv, vad som driver de här människorna helt enkelt, det var de inte sanningsenliga med i polisutredningen 2004.”

”Jag och Anton har jobbat med flera komplicerade fall men jag har aldrig mött så många traumatiserade människor.”

Ni intervjuar också "barnflickan" Sara Svensson?

Anton: ”Ja hon ställde för första gången upp på en intervju och det gjorde att vi kom längre där. Det hon säger, utan att avslöja för mycket, är att hon själv börjat ifrågasätta skeendet och det är naturligtvis nytt. Sen har vi de här sex timmarna film från brottsplatsrekonstruktionen, den har inte folk sett innan och det menar vi är skadligt för utredningen.”

Hur är det skadligt för utredningen?

Anton: ”Det här skedde ju innan Quick-ärendet, eller innan skandalen ska vi säga. Men det som Bergwallkommissionen (Gruppen som utredde Quick-fallet på nytt. reds. anm.) kritiserar alla rekonstruktionerna för i det ärendet är samma fel som görs i den här rekonstruktionen.”

Vilka fel?

Anton: ”Vi fattar ju att man klippt bort allt vad polisen säger men att det skulle vara så mycket som är övningar, instruktioner och annat som gränsar till rena instruktioner. Det hade vi inte trott.”

Rekonstruktionen blir en produkt?

Anton: ”Ja det är ett bra ord. De skapar en film och har till och med fräcka övergångar.”

Serien har som sagt många intervjuer med personer som var med när det hände, var det svårt att få dem att medverka?

Anton: ”Det har varit väldigt olika, alla ställer inte upp men många gör det. De gör det för att de vill ta ansvar, de vill stå för sin del, men vad är deras del då? När man ställer upp för en intervju och vill ta ansvar, då ska man också få ta lagom ansvar. Samtidigt kan vi inte heller vara mesiga, så det där har varit svårt att värdera: hur mycket offer är den här människan och hur mycket förövare är den? För nästan alla är både och. ”

Martin: ”Jag och Anton har jobbat med flera komplicerade fall men jag har aldrig mött så många traumatiserade människor. Om vi skulle ha med alla vi pratat med skulle det bli tio avsnitt till.”

Församlingens ledare Åsa Waldau (Kristi Brud) ställde aldrig upp på en intervju, var det en stor förlust?

Anton: ”Förlust vet jag inte men vi vill ju alltid prata med alla relevanta och hon är ju såklart jätteviktig i den här historien. Vi försökte i omgångar men en del människor vill inte och då får man helt enkelt acceptera det.”

Martin: ”Om jag får säga något värderande om våran serie så tycker jag att den visar hur journalistik fungerar. Det blir inget Hollywood-slut, vi löser ingenting, vi får inte tag på Åsa Waldau. Så är det. Vi ställer de här frågorna till Sara och hon håller fast vid sin historia. Det viktigaste för oss var att ställa frågorna till henne för de hade inte ställts i rätten och ingen annan hade ställt dem heller, så det var hög tid att någon gjorde det.”

Knutbyhistorien präglas till stor del av lögner och manipulation, var det något ni tänkte på i intervjusituationerna?

Martin: ”Hela tiden.”

Hur då?

Anton: ”Det är väldigt sällan i en intervju där du får hundra procent sanning av människor och specifikt i den här situationen där det varit så mycket hemlighetsmakeri. Även om människor säger 'nu vill jag träda fram' så gör vi oss inga illusioner om att vi fått hela sanningen men vi tror att vi kommit längre.”

Martin: ”Sen ska man även komma ihåg att de här människorna är hjärntvättade att ta bort delar av sig själva för att nå målet att Åsa ska komma till himmelen. Vi har till exempel vittnesmål, som vi inte kunnat publicera, där flera människor säger sig ha sett en person göra någonting mot någon annan men den utpekade gärningspersonen säger sig inte minnas det här. De här människorna har gjort så mycket våld på sig själva att de även förlorat sig själva. ”

Anton: ”Ja de är lätt att säga 'jag minns inte' men i det här fallet tror jag att de flera gånger inte förmår att minnas. När man befunnit sig så länge i den här typen av hjärntvätt som det ändå är, så stänger man vissa rum i hjärnan. När det går tid och de får terapi så kanske de kan öppna de rummen igen. ”

”Journalistiskt sett har vi avslöjat något sen får juridiken avgöra vad det är värt.”

Med det i åtanke, skulle det vara intressant att intervjua de här personerna igen i framtiden?

Anton: ”Ja det tror jag och även att det skulle tillkomma personer som var på vippen att ställa upp men sen inte riktigt klarat av eller velat. Tänk på Sara som varit utanför sekten i femton år och först nu börjar förstå saker. De andra kanske bara varit ute i tre år. Det kommer att hända saker, det är jag övertygad om. ”

Vad hoppas ni händer efter dokumentären?

Anton: ”Rekonstruktionen ger ju en taskig eftersmak, det gör den ju. Man funderar också på hur många andra fall det finns såna här stenar att lyfta på? Att polisen skapar en film, en produkt, istället för att försöka ta reda på hur det gick till känns ju inte bra. Journalistiskt har vi avslöjat något sen får juridiken avgöra vad det är värt.”

Se trailern till Knutby: I blind tro här: