Kommer den globala finanskrisen nu? 21 frågor till experten

Bostadsbubbla, brexit, tomma lador, terror, Trump, Putin, krisen i EU, kaoset i Turkiet och kriget i Syrien. Den som letar orostecken i skyn har sällan haft det så lätt som hösten 2016. Men hur står världsekonomin egentligen rustad inför en ny ekonomisk kollaps?

Björn Werner  |  Publicerad 2016-11-01 16:51  |  Lästid: 6 minuter

Politikerna har fått för sig att det enda rätta är att ’ha ett överskott’. Det är en intellektuell statskupp!

Experten Stefan De Vylder är nationalekonom och författare till ett femtontal böcker, bland annat Världens springnota (2009) och Eurokrisen (2012). Han är specialiserad på finanskriser och har en doktorsexamen i nationalekonomi vid Handelshögskolan (1974). Cafés Björn Werner frågar om den globala finanskrisen är nära förestående och hur Sveriges beredskap ser ut.

Vi börjar med en stor och svår fråga på en gång. Vad är en finanskris?

– Ja, det är en kris som skakar om det finansiella systemet. Det kan ta sig olika uttryck, men -gemensamt är att flera banker eller försäkringsbolag eller stora företag inom finanssektorn går i konkurs och måste räddas av staten. Och så får det effekter i den så kallade reala ekonomin. Folk blir nervösa, börjar ta ut sina pengar. Det blir vibbar av att nu kan vad som helst hända. Så blev det till exempel efter att amerikanska finansbolaget Lehman Brothers föll ihop 2008. Men orsakerna till det hela, det varierar.

Så det finns inte en given orsak till en finanskris?

– Nej, finanskriser har lite olika namn. Ibland kallas det en valutakris, när valutan pajar. Ibland en skuldkris, när landet inte kan betala sina utlandsskulder. Och så finns det en vanlig finanskris, när stora finansbolag går i konkurs och så vidare.

Obligationer ger inga pengar. Räntepapper ger inga pengar. Aktiemarknaden är förmodligen övervärderad. Bostadsmarknaden har sett sina bästa dagar.

Det här är ett ganska deppigt ämne ändå. Varför är du så intresserad av finanskriser egentligen?

– Jo, jag har en lite masochistisk dragning till -kriser ända sen jag jobbade mycket i Latinamerika på 80-talet när finanskriserna stod som spön i backen. Jag tyckte att det var intressant och skrämmande när de hände, men undrade också varför så få kunde förutspå dem. Det är ju fortfarande så, att de flesta säger ”hoppsan!” så fort det kommer en ny kris. Så var det ju nu senast, under den stora finanskrisen 2008, och under den första eurokrisen 2010.

Ja, varför var det så få som fattade att det skulle hända något 2008?

– För att det hade gått så bra i så många år. Då kan man varna hur mycket som helst, det är ingen som lyssnar ändå. Det är något jag lärt mig, att om det har gått bra tillräckligt i  många år, då är det extra farligt.

Men kunde man se på vilket sätt det skulle ramla ihop i USA?

– Javisst, även om själva förloppet blev mer dramatiskt än man kunde ana. Det som hade hänt då var att det hade byggts upp en massa obalanser i världsekonomin, överskott och underskott mellan staterna. Och gigantiska budgetunderskott i USA i Irakkrigets och skattesänkningarnas spår. Sen började alla skuldsätta sig, huspriserna steg och steg och mitt i allt detta började bankerna hitta på en massa nya finansiella instrument som ingen riktigt begrep sig på, inte ens bankdirektörerna själva. En massa giftiga värdepapper som bankerna sålde vidare och tjänade pengar på. Så det var ju som bäddat för katastrof – men obalanserna fanns där oavsett. Det var bara det att ingen ville se dem. Man körde på!

Vi har gjort slut på de mesta av våra verktyg inom penningpolitiken.

Det pratas ganska friskt om att det kommer att komma en ny finanskris nu. Men är det så det ser ut i den globala ekonomin för tillfället, att allt går jättebra och snart spricker bubblan? 

– Nej, i dag går det knackigt. Japan stagnerar. EU stagnerar. I tillväxtländer som Brasilien går det knackigt. Kina tappar tempo. Afrika och Latin-amerika har saktat ner. Många oljeländer går på knäna. Och många stora banker är fortfarande riktigt svaga och dåliga efter finanskrisen. Så världsekonomin ser inte så pigg ut.

Så, nu när det går dåligt så är det mindre risk för en riktig kris?

– Hehe, jag vet att du vill att jag ska förutspå en global finanskris i april 2018, typ, men det kan jag ju inte riktigt göra. Men okej, såhär: min prognos är att vi står inför stagnation och gnetande, snarare än en plötslig explosion. Små bränder på olika ställen i världen, men ingen stor katastrof.

Det låter ju ganska...

– … men! Det finns en hel del saker som talar för att det kan gå riktigt illa också.

Jaha?

– Ja. Dels ser det inte bra ut på finansmarknaden. Ingen har gjort speciellt mycket åt finansmarknadernas spekulativa sätt att tjäna pengar som faktiskt ingen har överblick över, inte heller jag. En bostadsbubbla i Kina står och väntar på att spräckas. Svallvågorna efter Brexit, Storbritanniens utträde ur EU. EU hålls som gisslan av Turkiet som när som helst kan bestämma sig för att öppna gränserna igen och släppa igenom två miljoner flyktingar rakt in i EU. Grekland pratar ingen om längre, men de kommer nog inte att vara kvar i EMU länge till. Kanske inte heller Italien. Högerpopulism och främlingsfientlighet frodas runt om i Europa. Och så förstås Donald Trump i USA. Och Putin, Erdogan, Le Pen… Och risken att Mellanöstern kanske smäller på riktigt ska vi inte prata om. Så med tanke på alla dessa politiska orosmoln och en risig ekonomi i de flesta länder så kan något, kanske att Trump vinner eller en ny, allvarlig eurokris, utlösa en finansiell kris också.

Varför då? 

– Det blir okänd terräng. Ingen vet vad som kommer att hända i förhandlingarna om Brexit, eller om euron kollapsar, eller om Trump vinner. Det skapar osäkerhet, och det är aldrig bra för ekonomin.

Sverige står rent ekonomiskt väldigt starkt. Vi har stora buffertar om krisen slår till.

Men visst måste det gå att skydda sig lite, säkra upp så att man är beredd om det smäller?

– Nja. Vi har gjort slut på de mesta av våra verktyg inom penningpolitiken. Statsräntorna är redan nere under noll.

Varför är det farligt?

– Jo, förra gången vi hade kris så gjordes försök av -centralbankerna runt om i världen att få fart på ekonomin. Sverige också. Vi störtsänkte räntan och vräkte ut pengar för att se till att det blev billigt att låna och investera, och dessutom göra svenska kronan mindre värd så att fler ville handla med oss. Men nu har vi redan nått vägs ände med den strategin, så kommer det en ny kris kan Riksbanken inte göra så mycket. Vi har redan så låga räntor som det kan bli.

Men varför funkar det inte längre då?

– Jo, för att alla länder gör samma sak. Det har blivit en situation som man sällan pratar högt om. Det pågår ett valutakrig i världen. Länderna tävlar om vem som kan ha lägst ränta, för alla vill ha billigast valuta så att folk handlar med just deras land. Men bara vissa kan lyckas, och det leder till kraftiga obalanser i systemet.

Nu pratar du om obalanser igen. Vad betyder det egentligen?

– Jo, såhär. Alla länder handlar med varandra, och varje land vill ju sälja så mycket som möjligt utan att importera i samma takt. Men vi handlar inte med Venus och Mars, utan vi handlar med varandra. Så när man gör så leder det till att vissa får gigantiska handelsöverskott, på bekostnad av någon annan. Tyskland har tjänat på att en massa svaga ekonomier är med i EMU och därigenom sänker värdet på euron. Men även Sverige sitter och samlar i ladorna, år efter år.

Det låter som att du tycker att det inte riktigt fungerar som det borde i ekonomin?

– Nej. Förutom att se till att bankerna skärper sig och slutar tjäna pengar på värdepapper som kan innehålla en massa kackerlackor krävs det ännu mer. Överskottsländerna måste sluta att försöka maximera sin egen export. Man måste föra en mer expansiv finanspolitik. Just nu låter alla politiker i Europa som Magdalena Andersson, och det säger jag inte som beröm. ”Överskottsmål, balans i budgeten”, nä, det är inte hållbart. Sverige har så bra kreditvärdighet att staten kan låna pengar gratis. Vi och övriga rika länder skulle kunna investera i vägar, hus, skolor, forskning. Men i stället säger vi att det inte finns en enda investering över huvud taget som kan ha en positiv samhällsekonomisk avkastning. Och allt bara för att politikerna har fått för sig att det enda rätta är att ”ha ett överskott”. Det är en intellektuell statskupp!

Nu har vi pratat väldigt mycket om världen. Men Sverige då, om man tänker att det blir en lokal kris här. Finns det några risker här som man ska se upp med? Bostadsbubblan, som alla utan bostadsrätt älskar att ta upp kanske?

– Det här med bostadsbubblan är jag inte särskilt orolig för. I USA är risken större att en sprucken bostadsbubbla leder till en finanskris, som år 2008. Om man inte kan betala sitt bostadslån i USA är det bara att lämna in nyckeln till banken så skrivs lånet av. Man förlorar sin bostad men blir kvitt sin skuld. Det blir bankerna som sitter kvar med Svarte Petter. Så funkar det ju som alla vet inte i Sverige, där är man fast med sitt lån vad man än gör. Det innebär att även om det blir en bostadsbubbla som spricker så kommer det inte att dra med sig bankerna. Och klarar sig bankerna blir det förmodligen ingen finanskris.

Men ändå, det är väl ändå inget vidare om man har köpt en lägenhet för tre miljoner som plötsligt bara är värd två miljoner?

– Nä, det är det ju inte. Fast för samhällsekonomin spelar det ingen större roll. De flesta som tar lån har en buffert så att de klarar ganska stora räntehöjningar, och har du tänkt bo kvar i ett antal år i din lägenhet så spelar det väl ingen större roll om priset faller, bara du har råd att betala räntan på det lån du har från början.

Men någon gång kommer ju ändå en global kris. Hur står Sverige rustat då?

– Jo,  Sverige står ju rent ekonomiskt väldigt starkt. Vi har stora buffertar om krisen slår till. Sen, om politikerna faktiskt är villiga att göra alla investeringar i bostäder, vägar, utbildning och så vidare som skulle vara behövas, det är en annan fråga.

Nu är du nationalekonom och inte privatrådgivare. Men ändå, visst har du väl några tips för hur man som privatperson kan förbereda sig för en kris?

– Jag ger aldrig några råd. Men om jag nu måste ge några, så har jag tre. Köp mark, köp mer mark och köp ännu mer mark.

Mark?

– Du vet, obligationer ger inga pengar. Räntepapper ger inga pengar. Aktiemarknaden är förmodligen övervärderad. Bostadsmarknaden har sett sina bästa dagar. Men skogsmark och jordbruksmark, det kommer det aldrig bli mer av!

Har du något tips till den som inte vill äga en åker eller skog då?

– Ja. Lyssna inte på bankerna. Håll er långt borta från bankernas rådgivare, de vill bara sälja sina svindyra fonder. Jo, en sak till. Ska du köpa en lägenhet och flytta ihop med någon, se till att ni är tillsammans i minst fem eller tio år så att du inte måste sälja mitt i en spräckt bubbla. Sann kärlek ska det vara! I alla fall om du köper något dyrt.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-05 15:42