Jag gick upp med min son 06.30. Gjorde välling. Kollade på två avsnitt Teletubbies. Sjöng ”tänk om jag hade en liten liten apa” nio gånger. Kollade på ett avsnitt Drömmarnas Trädgård.
07.30 somnade han om. Och då tänkte jag, helt oironiskt, ”ja NU är det ju ingen mening med att gå och lägga sig”.
Så då gick jag till gymmet.
Är det så här det känns när någon kapar ens identitet?