Netflix-aktuella Alexander Abdallah i stor intervju: ”Snabba Cash känns som Uncut Gems”

Skådespelaren Alexander Abdallah sittandes i ett solarium

Alexander Abdallah är teaterskådisen och kortfilmsregissören som spås få sitt breda genombrott som en av huvudrollsinnehavarna i Netflix storsatsning ”Snabba Cash”. För Café berättar han om orten, konsten och sin exemplariska mustasch.

Robin Åberg | Foto: Jonas Alarik/Netflix  |  Publicerad 2021-04-06 09:26  |  Lästid: 4 minuter

Du började din skådespelarkarriär på teaterscenen. Hur var det att ta steget från teater in i en stor Netflix-produktion som Snabba Cash?

– Det var inte så stor skillnad ändå. Man jobbar hårt oavsett om det är teater eller film, men man måste ändå anpassa sig till ett helt annat medium. Som skåde­spelare vill jag jobba konstnärligt och undersökande, se vad som funkar och vad som inte funkar för just den rollen.

Svenska filmer beskylls ibland för att lida av dramatensjuka – stel dialog – men så känns inte Snabba Cash alls. Hur involverade var ni skådespelare i den processen? 

– Vi var inte med och skrev manus men vi improviserade mycket på plats. Det har jag gjort i nästan varje produktion. Jag tycker att manus ska bearbetas en sista gång via sitt sista medium, som ju är skådespelaren.

Berätta om din karaktär Salim. 

– Det är en grabb ute i orten som försöker hitta sin identitet och hitta meningen med livet.

Han känns komplex?

– Ja, man vill ju som skådespelare alltid hitta komplexiteten i att vara människa. Speciellt när det handlar om en karaktär som annars inte får plats i media, mer än i stereotypiska rubriker.

Salim känns å ena sidan stark, å andra sidan skiner hans sorg och ångest igenom. Kan du känna igen dig själv i karaktären?  

– Ja, skörheten och ångesten kan jag verkligen relatera till. Jag har ett hårt skal, men jag är inte macho utan har mer feminina egenskaper. Jag tycker det är synd att feminina egenskaper förknippas med att vara kvinna. Män borde också kunna omfamna det.

Din karaktär flippar också när det behövs. Hur förberedde du dig för det?

– Jag lyssnade en del på svensk ”gangster­rap” och gick in för att känna mig så hård som jag bara kunde. Jag har studerat de här grabbarna på Youtube, när nyhetsankare är i en förort och de blir kaos, typ. Men annars är det bara att gå in och köra.

28-årige skådespelaren Alexander Abdallah spås en lysande framtid och är aktuell som huvudrolls­innehavare i Netflix storsatsning ”Snabba cash” med premiär den 7 april. Foto: Netflix

Snabba Cash känns lite som Uncut Gems. Det blir bara hetsigare och hetsigare för varje avsnitt.”

Hur var det att spela mot Evin Ahmad?

– Fantastiskt. Hon är så jävla grym och det ger en sån trygghet. Vi hade jättebra samspel. En rolig anekdot är att när man var yngre och kollade på Ett öga rött så var ju alla…

Vadå?

– Alltså, hon var ju ens drömtjej och nu så spelar vi ihop. Men vi har känt varandra ett tag och har hängt och pratat så jag var inte nervös.

En sak man slås av när man tittar på Snabba Cash är det höga tempot. 

– Verkligen, när jag såg de tre första avsnittet tänkte jag bara: ”ouch!” Det känns lite som Uncut gems. Jag tror att det är en sådan serie man kommer att bingea. Det blir bara hetsigare och hetsigare för varje avsnitt.

Det är inte första gången du gestaltar förorten framför kamera. Finns det en större historia du vill vara med och berätta genom Snabba Cash och din egen kortfilm Jag skiner inte utan er mina bröder?

– Vi lever i en tid där andra generationens invandrare för första gången börjar få utbildningar, makt och verktyg att kunna berätta sin egen historia. För min del handlar det om att berätta om platsen där jag är uppväxt. Eftersom jag har gjort en klassresa, från förort till kulturkille, och har båda de två världarna i mig vill jag gärna blanda in dem.

Hur då?

– Man ser det i Jag skiner inte utan er mina bröder som handlar om dödskjutningar i Malmö, men samtidigt är väldigt poetisk. Jag tycker det är kul att blanda det poetiska med ortenperspektivet. Just den mixen var viktig för mig att få med i Salim också, i stället för att fastna i det stereo­typiska. Så det är klart jag berättar saker från en värld jag vet om och är uppväxt i, men jag vill ofta blanda ihop det med mina två olika identiteter. På vägen i en klassresa gör mellanförskapet en förvirrad: ”Vem är jag? Vad är jag?” Men till slut så äger man de identiteter man vill ha.

Foto: Netflix

Du är också modeintresserad. Hur skulle du beskriva din stil?

– Experimentell och feminin, men också trendig. Jag inspireras mycket av kvinnliga influencers och försöker göra min egen grej av deras outfits. Jag tycker sånt är kul.

Hur klär du dig i vår? 

– Jag har pendlat mellan kostymbyxor och baggy byxor, men nu är taggad på att stajla mig med kostymbyxor. Gärna svarta. Och så en vit t-shirt till det.

Har du någon favoritperiod du inspireras av stilmässigt? 

– 70-talets Libanon. Det finns bilder på pappa därifrån när han bar en vit spetsskjorta. Jag  tycker det är så coolt. Jag gick faktiskt och köpte en svart spetsskjorta till mig själv.”

Du har även en exemplarisk mustasch. Vad är hemligheten? 

– Alltså, jag är född med bra genetik. Jag såg en bild på farsan när han var yngre och han hade världens fetaste mustasch. Det var då jag bestämde mig för att också reppa mustasch. Jag gör inte så mycket med den, den är bara där.

Du kör ingen knorr på mustaschen?

– Nä, inte längre. Jag fick för mycket uppmärksamhet när jag gjorde det. Sen finns ju några som kör den där lilla muschen precis över läppen. Den har jag testat hemma men tänkt ’fy fan vad fult’ och tagit bort den.

Ingen comeback för tangorabatten?

– Jo men kanske. Jag kanske ska sätta tangorabatten i rörelse och se om någon hakar på, haha.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2021-04-06 09:26