Fråga: Hej Café! Jag är så trött på en kompis i mitt gäng som inte äter någonting, det är ett alltid ett helvete att bjuda på middag och det är knappt kul längre för det är så snårigt med vad hon äter och inte äter. Min fråga är: Hur mycket ska jag anpassa mig till hennes önskemål? /Louise
Svar: Hej Louise, tack för din fråga och ditt delikata problem. Det är olyckligt med kompisgäng, att det inte går att utesluta en person utan att det blir följdfrågor och stel stämning. För det vore den enklaste lösningen på din fråga, att klippa banden med din vän och problemet är ur världen. Men hög risk är att nästa man in i gänget också har ett gäng preferenser, för så ser det ut i dag – folk har krav som förväntas mötas. Det har blivit en ny sorts artighet att fråga efter matpreferenser inför en social sammankomst, och det måste ändå vara peak silkesvantesindividualism? Någon gillar inte känslan av att vara svullen om magen och därför står en värdinna i ett kök och lagar pruttfri mat som smakar trä. Jag vet att det absolut inte var bättre förr, men när generation äldre lagade middag åt sina gäster var det knappt att nötallergikerna överlevde och preferenser kom inte på fråga.
Det här skiftet i samhället har skett successivt, men det finns några som bör få sig en släng av sleven och en av dem är Sveriges märkliga GI-guru (googla glukemiskt index) Fredrik Paulún (ja, det är han med bild på sig själv på sitt eget cornflakespaket) som under 2000-talet gjorde svenskar rädda för mjöl. Resultatet är en hel hord som ”helst undviker” gluten, och så även när man blir bortbjuden. Senare under 2000-talet kom Oatly som med en sanslös lobbying gjorde svenskarna rädda för mjölk. Inte för att Arla är så mycket bättre, men smakmässigt och näringsmässigt har vi blivit lobotomerade att tro att havremjölk är både nyttigare och godare, lobbying at its finest. Nu har förvisso Oatlys hjältestatus dalat rejält och de känns mer som en pappa som vill fistpumpa sin tonårings kompisar och säga ”on fleek”. Men likväl är det en preferens med mjölkfri kost.
Och för att inte tala om den laktosfria generationen – jag är ingen dietist, men att välja laktosfritt framför ”riktiga” produkter känns som att sätta ett plåster på ett amputerat ben. Alltså – laktosen är sällan grundproblemet till någons opålitliga tarmflora. Svårt att slänga slev vem som är skyldig till denna masspsykos, men min gissning är någon reklam under 2000-talet som rullade där en blond kvinna tog sig för magen och ojade sig, men när hon bytte till Valios laktosfria produkter kollade hon in i kameran och log.
Den enda preferens som egentligen är legitim är väl att inte äta kött, då den i alla fall syftar till att göra gott, men konstigt nog verkar det vara en preferens på nedgång. I dag blåser köttsliga vindar på Södermalm och på bordet står i stället en rätt som skördat 25 % av Amazonas regnskog i klimatavtryck. Det verkar helt enkelt otrendigt att vara vegetarian. Ännu ett i raden av exempel på medelklassens hutlösa hyckleri – om inte Brasiliens klimatpolitik tar död på jorden så gör Stockholms innerstad det.
För att återknyta till din fråga – den här typen av ”safe food”-mentalitet som är på frammarsch behöver omedelbart stoppas och det börjar med dig, och din exvän. Laga helt enkelt mat som du vill och så får resten anpassa sig. Och innan allergikerna tar ton – nej, det gäller inte er. Men också, sluta gnälla.
Varje månad svarar Cafés vett och etikett-expert Stina Vickhoff på läsarnas frågor om sociala regler. Behöver du själv, eller någon du känner, vägledning i kutymfrågor? Mejla dina frågor till stina@vickhoff.com.