Bara ett stenkast från Mats Anderssons gård i Össjö utanför Ängelholm ligger en mäktig betongkonstruktion på en liten höjd i den lummiga grönskan.
Det är försvarsanläggningen Hugo, som från mitten av 60-talet och några årtionden framåt tjänstgjorde som krisledningscentral för civilförsvaret i händelse av krig.
Bunkern byggdes under kalla kriget
– Den byggdes mitt under kalla kriget, när relationen mellan öst och väst var som sämst i samband med Kubakrisen och Kennedymordet. Det är en tid som jag själv har starka minnen från, säger Mats Andersson när han går för att hämta nycklarna till bunkern.
En liten stig leder upp i backen till själva ingången som ligger dold mellan tjocka grönmålade betongväggar som smälter väl in i grönskan.
– Den är byggd för att klara direktträffar från tunga bomber och jag har hört att de som vistades här nere skulle kunna klara sig själva i sex månader, berättar Mats
Plats för över 100 personer
Genom en tryckvågstunnel, som var tänkt att motstå en tryckvåg från en bomb- eller en kärnladdning, kommer man in i själva hjärtat av den underjordiska anläggningen. Här finns plats för 110 personer att bo och arbeta under flera månader.
I två våningar leder långa korridorer till 40 olika rum. Här finns bland annat ett fullt utrustat kök med goda möjligheter för livsmedelsförvaring, ett stort rum för dieselgeneratorn som gör försvarsanläggningen självförsörjande på el, och separata sovsalar för män och kvinnor med plats för 60 sängplatser i varje.
– Här är också gott om toaletter. Jag har faktiskt aldrig räknat dem, men de är många, säger Mats.
I den stora matsalen finns det plats för 30 sittande gäster. Här firade Mats ena dotter sin student och hans svärson hade en födelsedagsfest här.
Men det hör till undantagen. Större delen av året står den gamla försvarsanläggningen tom och tyst. Mats går bara in i Hugo ett par gånger om året för att titta till anläggningen och när det kommer nyfikna på besök, som Icakuriren, som vill ta sig en titt.
Ville ha lugn och ro
– Jag köpte faktiskt bunkern bara för att jag vill ha lugn och ro. Jag använder den inte till något och vill Fortifikationsverket eller kommunen köpa tillbaka den är jag inte främmande för det, säger han.
Man kan på sätt och vis säga att det var en slump som gjorde att Mats Andersson blev ägare till en egen bunker.
Hans föräldrar köpte gården bredvid försvarsanläggningen i början av 70-talet när sonen Mats redan flyttat hemifrån för att bygga silos istället för att bli lantbrukare. I början reflekterade han inte över att det låg en militäranläggning som närmaste granne till föräldrarna.
– Jag åkte ofta hem och hjälpte till på gården och vid ett tillfälle blev jag stoppad. Då fick jag visa ett körkort för att överhuvudtaget få komma hem till mor och far, minns han med ett leende.
Men för det mesta var det ingen synlig aktivitet vid bunkern och varken hans föräldrar eller han själv tänkte så mycket på att den fanns där.
– Jag gjorde själv värnplikten på F10 i Ängelholm i början av 70-talet och var placerad som radarobservatör i en skyddsanläggning i Hästveda så jag kände väl till syftet med de här anläggningarna och hade stor respekt för deras verksamhet.
Bunkern Hugo – 800 kvm i två våningar
- Bunkern Hugo i den lilla skånska byn Össjö utanför Munka Ljungby skiljer sig från andra försvarsanläggningar i Sverige. Till skillnad från de ofta fyrkantiga betonganläggningarna byggdes Hugo som en cirkelformad kupolkonstruktion.
- Bunkerbygget påbörjades 1962 och avslutades fyra år senare då Hugo togs i drift. Den speciella konstruktionen på två våningar på sammanlagt 800 kvadratmeter designades av arkitekten Sven Ekenstedt.
- Muren i det yttre skalet är 2,5 meter tjock och det finns en smal gång mellan den och innerväggen. Den kostade svindlande 2,9 miljoner kronor att uppföra i dåtidens penningvärde.
- När bunkern byggdes var tanken att myndigheter som kommunen, polisen och Televerket skulle flytta in i den vid en krissituation.
- I början av 80-talet hade bunkern spelat ut sin roll inom civilförsvaret och Hugo togs över av flygflottiljen F10 i Ängelholm.
- I samband med att Fortifikationsverket tog över anläggningen 1996 flyttade hemvärnet in. De lokala hemvärnsförbanden övade ofta i skogen runt Hugo och upprättade stridsställningar och placerade ut larmminor runt anläggningen, som enligt vad som berättats ofta utlöstes av vildsvin.
- Hugo stod öde i sex år innan Mats Andersson köpte bunkern av Fortifikationsverket.
Mats äger gården intill
1988 tog Mats över gården efter sina föräldrar. På den tiden använde Skånska Flygflottiljen F10 bunkern som ett extra konferensutrymme. I mitten av 90-talet tog Fortifikationsverket över driften och hemvärnet flyttade in.
De övade ofta kontroll, ”checkpoints”, på grusvägen utanför anläggningen och det hände ibland att Mats blev stoppad på vägen till eller från sitt hem.
Men 2016 hade Hugo tjänat ut sin roll inom Försvarsmakten och Fortifikationsverket lade ut anläggningen till försäljningen. Det var då som Mats hastigt och lustigt blev ägare till en egen bunker.
Betalade 3,5 miljoner för att bevara bunkern som den är
– Jag var mer eller mindre tvungen att köpa den. Det fanns vilda planer bland de andra budgivarna om vad de ville göra här och jag ville bara kunna driva mina andra verksamheter på gården, som mitt och mina döttrars bed and breakfast ”Sjöborg Säng & Bassäng”, i lugn och ro, berättar han.
Bland de andra intressenterna talades det om allt från loppis och hotell i den underjordiska anläggningen till att göra om det till ett museum. Till slut var det ändå Mats som vann budgivningen och han köpte Hugo för 3,5 miljoner kronor.
– Om någon annan hade köpt Hugo hade bunkern förstörts. Jag vill bevara den som den är. Den ska kunna användas till det den är byggd för om det skulle bli krig eller kris.
Därför är han beredd att lägga ner driftskostnaden på 25 000 kronor om året.
– Jag tänker inte ta ut något överpris om det finns behov av att köpa tillbaka den. Jag vill bara ha igen vad jag själv har lagt ut.
Spåren efter de tidigare verksamheterna i anläggningen finns fortfarande kvar. På en skylt i konferensrummet står det ”Hemvärnet stabsplats” och på anslagstavlan hänger en informationsskrift om hur man ska agera vid en fientlig luftlandsättning.
På ett skåp ligger gamla dammiga pärmar från Televerket, Ängelholms Civilförsvarsförening och Räddningsverket.
Tio grader året om
Temperaturen inne i bunkern ligger konstant på tio grader året runt – en stark kontrast till den sköna försommarvärmen utanför anläggningen – och bakom de 2,5 meter tjocka murarna i det yttre skalet finns ingen mobiltäckning.
– Det var bra när vi hade fester här. Alla var sociala och pratade med varandra. Ingen var inne på några sociala medier och satt och tittade ner i sin mobil. Då hade vi också extra värmekällor. Annars är det ingen trevlig plats att vara på. Speciellt inte när man tänker på vad den byggdes för. Man vill komma ut härifrån så fort som möjligt, säger Mats.
När vi går tillbaka genom tryckvågstunneln möts vi åter av fågelsången och försommarvärmen. Om huvudingången i samband med ett bombanfall skulle bli blockerad finns det en nödutgång.
– Men då måste man klättra 5–6 meter upp för en järnstege och det ska vi inte göra i dag, säger Mats med ett leende när han släpper ut oss ur sin bunker.
Artikeln publicerades ursprungligen hos Hemtrevligt.
