Mats Magnussons tuffaste match: “Jag var jävligt bra på att supa ner mig”

Mats “Masse” Magnusson går lite som gamle western-hjälten John Wayne. Han är stor, klassiskt hjulbent och man skulle lätt kunna föreställa sig att händerna är beredda att rycka en sexskjutare från hölstret på höften. “Masse” är dock endast beväpnad med ett rött paraply när vi träffas nära hans hem på Värnhem i Malmö.

Till skillnad från John Wayne går Masse på någon form av LCHF för att hålla vikten i schack. Han är dock inte fanatisk och tar både toast skagen och en hamburgare även om han ber servitrisen om cole slaw istället för pommes frites. Till maten blir det två glas isvatten. Hade det här varit förr i världen hade Masse antagligen grundat med några öl innan.

– Jag hade krökat innan också så att jag slapp dricka så mycket under intervjun, säger Masse och viker in kroppen i soffan.

Det ena knäet är skadat men annars cyklar han till jobbet i Fosie i ur och skur. Runt en mil enkel väg.

Idag är Masse ungefär 40 kilo lättare än när han sprang in på Estádio da Luz i Lissabon januari 2010. Masse var inbjuden för att spela en välgörenhetsmatch tillsammans med andra legendarer som spelat för den portugisiska storklubben Benfica. TV-bilderna från matchen var inte speciellt smickrande.

Masse såg själv bilderna på en krog efteråt med massvis av tv-skärmar. Så här i efterhand har han medgett att han hade druckit men det var inte därför han satt och skämdes.

– Det sjuka var ju att jag satt och var orolig för att jag var tjock, spriten tyckte jag ju inte att jag hade några problem med, säger Masse.

I dag delar han in sitt liv i två. Det finns en Masse före helvetet och en efter. Den förste Masse är den hyllade bollbegåvningen från Helsingborg som spelade två finaler i Europacupen, gjorde mål på övertid i ett VM-kval mot Västtyskland och var på vippen att bli Europas bästa spelare säsongen 1988-1989. Den andre "Masse" kunde dra kapsylen av en 75:a whisky, slänga korken och svepa flaskan.

– Jag har alltid gått in för allt jag gjort, det gäller fotbollen och allting. Jag var jävligt bra på att supa ner mig också. Det sitter lite i en, säger Masse.

Drickandet började efter den aktiva karriären. Han köper dock inte teorin om att det varit ett sätt att tackla tillvaron utanför strålkastarljuset.

Det var mer omständigheter som staplades på varandra. Livet helt enkelt.

– Jag har det genetiskt, så är det. Det är inte skilsmässan eller nåt sånt, säger Masse som ger en sorts förklaring i sammanfattning.

– Det har hänt lite olika grejor i mitt liv och min civila karriär. Jag kom efter lite här och där och så blev det mindre pengar. Det blev en ond cirkel och jag mådde dåligt. Då drack jag för att må bättre. Du vet det finns ju aldrig några problem när man är lite halvfull, är du med?

Familj och vänner såg vad som höll på att hända men "Masse" duckade konfrontationer och blev en jävel på att ljuga. Skådespeleriet höll hög klass.

– Jag var inte elak eller så men jag ljög ju. Jag ljög, ljög, ljög.

Samtidigt är det svårt att vara packad anonymt i en liten stad. Speciellt om man varit en firad fotbollshjälte. Det började snackas om att Masse gick hårt åt flaskan och inte ens en skådespelare kan trolla bort ett sjaskigt yttre. En del av ryktena var sanna. Som de om att Masse under en period var hemlös och sov över i moderföreningen Högaborgs klubbstuga.

– Under den tiden jag var hemlös, superiet var ju inte lika mycket då. Jag hade inget boende, inga pengar. Då hade jag inte ens möjligheten att fly. Sedan lånade man lite här och lite där, då kunde man ju dricka, säger Masse och rösten spricker.

Han har pratat mycket om den svåra tiden på sistone men det märks att minnena är smärtsamma och att Masse har nära till känslorna.

Han är definitivt ingen John Wayne på det sättet och ber till och med om ursäkt när han torkar bort tårar med baksidan av ena handen.

– Det är svårt att prata om, förlåt.

Under den svåra tiden ville människor i hans närhet hjälpa men Masse höll sig undan. Varken myndigheter eller vänner hade riktig koll på var han fanns. Fönsterkuverten fick förbli oöppnade.

Han uttrycker det som att han var ett par dagar från att hamna på kyrkogården innan han bestämde sig för att ta emot hjälpen och lägga in sig på Nämdemansgården för att bli torr. Därinne spelade det ingen roll hur många mål han hade gjort för vare sig MFF, Benfica, HIF eller svenska landslaget. Här var Mats Magnusson en missbrukare bland andra.

Nu tvingades han konfrontera allt som han hade duckat förut. Alla lögner och all smärta som lögnerna försakat. Han drog sig in i det längsta för att att ta det tunga samtalen med de närmaste men mötte bara värme.

– När jag hade kapitulerat och insett att jag aldrig kan dricka mer så ringde jag min ex-fru Mie och till barnen Nathalie och Sebastian. Vi har aldrig varit ovänner men jag har känt en sån otrolig skam. Dom har sett mig på youtube, de har sett mig som fyllo…den skammen. Men dom har aldrig varit arga på mig.

– Alla blev jätteglada när jag berättade och sa att "äntligen tar du tag i ditt liv", berättar Masse.

Tre månader efter muck från Nämdemansgården åkte Masse på tre veckors semester till Thailand, ensam. Och det kan han skratta åt i dag eftersom han inser att det måste ha låtit idiotiskt för nära och kära. Som att be om ett återfall.

Efter en timme på Kastrup insåg Masse att han aldrig varit i den miljön nykter tidigare i sitt vuxna liv. Han som förknippade flygplatsen med några stora kalla, gammeldansk och pølser satt nu plötsligt här med en latte i handen. Och det funkade.

Masse har varit nykter sedan han muckade från Nämdemansgården. Men han har inga problem med att umgås i miljöer där det dricks. När det är firmafester kan han vara bartender och chaufför.

– Jag har sagt farväl till spriten, men du får gärna dricka om du vill det. Jag har öl och vin hemma också om någon nu skulle vilja ha det.

Trots att det är sju år sedan han sa farväl till flaskan har ryktena om honom hängt kvar. Biografin "Masse - Helvetet tur och retur" (Idrottsförlaget), som släpps i september, är hans sätt att ta kontroll över sin egen berättelse.

– Jag tänkte det är lika bra att jag tar med hela skiten så blir det på mina villkor, säger Masse som skrivit boken tillsammans med Marcus Birro.

Se Masse berätta i klippet nedan:

Själva skrivandet har inneburit ännu mer grävande i det förflutna. Masse har mött människor som var viktiga både när hans stjärna stod i zenit och människor han mött när han mådde som sämst.

Samtidigt som livet varit hårt i perioder ser Masse även att han haft en skyddande hand över sig. Han har varit med om både under och mirakel som han inte kan förklara på annat sätt än genom att någon däruppe håller koll på Mats Magnusson.

Ta till exempel nya frun, brasilianska Wal, som han träffade i Malmö av en slump. Masse var öppen med sitt förflutna och att han kunde erbjuda "en etta med soffa, tjock-tv och köksbord" och en tom plånbok. Det blev dom ändå.

Wal skulle egentligen inte kunna få barn men i mobilen har Masse bilder på snart 5-åriga sonen Benjamin i Benfica-tröja. En leende pojke i "världens vackraste tröja".

Eller som hans pappa ser det: ett mirakel.

– I dag är jag religiös, det är någon som har hjälpt mig hela tiden. Det har jag förstått.

Var var han under de svåra åren?

– Det var någon då med eftersom jag sitter här idag, så är det.

När intervjun är över kommer Masse gå hem till fru och barn i lägenheten en bit bort. På morgonen kommer han ta sig till jobbet och knega mellan sju och fyra. Det är inte som proffsåren i Portugal men det är livet.

– Min störste seger vet du vilken det är? Det är den att jag sitter här med dig. Jag har spelat två europacupfinaler men den segern att jag sitter här från att ha varit två dagar från att ligga på Råå kyrkogård. Den matchen slår ju ut allt annat.

Mats "Masse" Magnusson

Ålder: 54

Bor: Malmö

Familj: Hustru Waldenice och sonen Derek Benjamin. Tillsammans med förra hustrun Marie-Louise har han vuxna barnen Sebastian och Nathalie.

Meriter: Fostrad i Högaborg, spelat i MFF, schweiziska Servette, portugisiska Benfica, HIF och svenska landslaget. Värderas fortfarande högt i Benfica. Vann portugisiska skytteligan säsongen 88/89 med 33 mål på 31 matcher och var ytterst nära att tilldelas Guldskon som Europas bäste målskytt slagen på målsnöret av bulgaren Hristo Stoitjkov.

Aktuell: Med självbiografin "Masse Helvetet-Tur och retur" (Idrottsförlaget) som han skrivit med Marcus Birro. Han är även gäst i veckans avsnitt av Olof Lundhs podcast.

Artikeln publicerades först på Allers.