Det finns folk som kommer försöka lura i dig att ”massor av män gör liksom det här nuförtiden, det är liksom inget konstigt, det är faktiskt två-tusen-t-i-o nu!”. De kommer måla upp bilden av hur det kommer sitta asmånga tribaltatuerade snubbar i byggarbetarbyxor i en gigantisk svart skinnsoffa i väntrummet, barfota med tårna inslagna i varsin varm handduk, lite nonchalant bläddrandes i Guns & Ammo, som om det här var den naturligaste saken i världen att klämma in mellan vildsvinsjakten och MMA-träningen.
De kommer få dig att tro att lokalen kommer lukta mahogny, krut och grillat kött, och bara lite, lite, lite nagellacksborttagningsmedel.
De kommer kränga på dig illusionen att alla kvinnor i lokalen kommer kolla på dig och tänka ”åh, han får pedikyr, han är trygg i sin manlighet, precis som David Beckham och han i Twilight!”
De här människorna ljuger. De är enbart ute efter att förnedra dig. Inbilla dig ingenting annat.
Det kommer inte vara några andra snubbar där.
Och det finns inte en chans att sitta i de där vita små miniatyrtygsofforna om man är 187 centimeter lång och 95 kilo tung. Det går för helvete knappt ens att stå raklång inne i den där lokalen utan att slå huvudet i taket. Det är som att kliva in i ett förbannat dockhus.
Och du kommer inte känna dig ett skit trygg i din manlighet när du sitter där med jeansen uppkavlade till knäna med fötterna i ett bubbelbad i en tandläkarstol som ger dig rumpmassage. Du kommer bara känna dig som en jävla idiot.
Och det är inga kvinnor därinne som kollar på dig som om du var David Beckham. De kollar på dig som om du var den där cirkusattraktionen som bara precis passerat över gränsen från att vara ”fascinerande” till ”obehaglig”.
De kollar på dig som om du just hade gått in helt obekymrat och satt dig på en bänk i damernas omklädningsrum i kommunens simhall. Klädd i röda speedos, fluffiga badtofflor och propellerkeps. Med nya numret av Allt Om Hobby under armen.
Kom ihåg det till nästa gång.
Du får fan man up i fortsättningen.
Och sova i strumpor.
