God vän som är singel: Shit asså, det känns bara så sjukt vuxet att ni liksom har barn och är gifta och hela kittet liksom.
Min fru: Äh, så vuxet är det inte.
God vän som är singel: Men ÄNDÅ! Nu är det bara ni två…för resten av LIVET! Jag vet inte om jag nånsin kommer vara redo för nåt så seriöst! Nu får du liksom aldrig vara med någon annan, NÅGONSIN!
(Tystnad)
Min fru: (Rycker på axlarna) Har du sett hur min man äter?
God vän som är singel: Eh…hur menar du då?
Min fru: ”Tills döden skiljer oss åt” blir så att säga inte så allvarligt efter att man har sett honom dra i sig en familjepizza på åtta minuter blankt.
God vän som är singel: (Ser lite förvirrad ut) Eh…okej…
Min fru: Senast vi bodde på hotell så lindade han in salami i bacon och doppade i jordnötssås på frukostbuffén. På allvar. Klockan halv åtta på morgonen. Du fattar ju. Jag ger det 10 år innan det där hjärtat lämnar walk over.
God vän som är singel: (Ler ansträngt) Ja, det förstås, så kan man kanske…också se det.
Min fru: (Rycker på axlarna) ”Evighet” blir ett relativt begrepp när man har gift sig med någon som tycker att de borde ge Nobelpriset i kemi till Ben & Jerry’s.
(Tystnad)
Jag: (Harklar mig) Men du kommer bli en snygg änka!
(God vän som är singel tittar inte helt imponerat på mig)
Jag: Vadå? Man måste se lösningar. Inte bara problem.
