Familjen Backman–Shafti träffar bekant och bekants mamma. Bekants mamma blir väldigt uppspelt över vår son.
Bekants mamma: (Lutar sig väldigt nära Nicholas) Men guuud vad söööt du ääär! A-buschi-buschi-buschi-booo!
Nicholas: (Betraktar henne i förbryllad tystnad)
Bekants mamma: (Lyfter en av hans nallar ur vagnen) Nej men vem är det hääär då? (Börjar dansa med nallen framför Nicholas, samtidigt som hon gör röster och sjunger något som vi inte riktigt kan placera men som vi antar är en barnvisa av något slag) Härkommernallen, vemärnallen, härkommernallenheladan…
Nicholas: (Betraktar henne i förbryllad tystnad)
Bekants mamma: (Klappar händerna, snurrar runt, kramar nallen)
Nicholas: (Betraktar henne med viss fascination)
Bekants mamma: (Tittar lyriskt på mig och min fru) Men gud alltså. Vad HÄRLIGA de är barn. Så FASCINERANDE. Jag menar, vad tror ni att han sitter och tänker på just nu?
Min fru: (Tittar på bekants mamma, tittar på Nicholas, tittar på bekants mamma)
Nicholas: (Tittar på bekants mamma, lägger huvudet lite på sned)
Min fru: (Harklar sig, tittar på bekants mamma) ”Give me spirit fingers, damn it”?
