Flera läsare har hört av sig och vill att jag ska tipsa om lite favoritböcker och självklart kan jag göra det! Jag tänkte inleda med en genre jag alltid brukar läsa vid den här tiden av året. Ju värre busväder det är ute, desto kallare och jävligare vill jag nämligen att det ska vara i böckerna. De kan utspela sig på Arktis, Antarktis, i Himalaya eller Alaska – bara det är flyt i språket och huvudpersonen fryser om händerna så är jag nöjd. Jag kan knappt tänka mig något mysigare än att ligga i en varm säng, höra snön yra utanför fönstret och läsa om krevassolyckor och förfrysningsskador. Så här är de, mina favoritböcker i den kalla och jävliga genren:
Skriet från vildmarken och Varghunden av Jack London
Det var definitivt dessa båda böcker som satte igång mitt intresse för arktisk litteratur. Att ligga i pojkrummet och läsa om guldgrävarläger i Klondyke och de interna maktförhållandena i ett hundspann medan snön drivade sig mot husväggen är fortfarande så nära en perfekt läsupplevelse man kan komma. Som vuxen inser man också att de båda böckerna kompletterar varandra rent temamässigt. Trots att de handlar om djur är de en slags allegori över människan. Skriet från vildmarken handlar om en lat och tjock tamhund som går tillbaka till naturen och blir hård och vild medan Varghunden, tvärtom, är historien om en vild och misskött varghund som blir tam och lycklig med hjälp av lite kärlek.
Into thin air av Jon Krakauer
När det kommer till samtida äventyrslitteratur är Jon Krakauer (som också skrivit Into The Wild) ganska så oöverträffad. Till och med min flickvän, som är måttligt intresserad av historier om stegjärn, höjdsjuka och mänskligt lidande, älskade den här boken som är en oerhört dramatisk, spännande och kritisk ögonvittnesskildring av katastrofåret 1996 när 12 personer förlorade sitt liv på Mount Everest. Du har väl antagligen läst den redan, men om inte: gör det!
Anapurna av Maurice Herzog
1950 satte fransmannen Maurice Herzog ihop ett dreamteam av världens bästa bergsklättrare för att bli de första att bestiga en topp över 8000 meter, nämligen Anapurna i Himalaya. De klarade det men på vägen ner tappas det handskar, blåser till storm och fan och hans moster. Läge för supermys alltså! Herzog förlorade till slut alla fingrar och fick diktera hela boken för en sekreterare. Trots detta är Anapurna oerhört inspirerande även för en höjdrädd innerstadsbo som jag och har kallats den mest inflytelserika bergsklättrarboken någonsin.
The last place on earth av Roland Huntford
Den stenhårda norrmannen Roald Amundsen var först med att både hitta Nordvästpassagen och hinna före britten Scott i det legendariska racet till Sydpolen. I den här boken anges norrmännens skicklighet på skidor och Amundsens prestigelöshet och vilja att lära sig att överleva i tuffa förhållande av arktiska naturfolk som orsaken till att de kom först till polen. Medan engelsmännen mest bara brakar på och, som en konsekvens, möter döden i ett tält bara ett kilometer från räddningen.
The worst journey in the world av Apsley Cherry-Garrard
Samma resa, men ur britternas synvinkel, handlar The Worst journey in the world av expeditionsdeltagaren Apsley Cherry-Garrard. Boken har blivit utsedd till historiens bästa äventyrsbok av National Geographic och dess främsta kvaliteter, tycker jag, ligger i att den inte är skriven av äventyraren själv. Utan av en halvmesig, oerfaren zoolog som mobbas lite av de andra och inte alls tycker att åka till sydpolen är så särskilt spännande utan mest jobbigt. Sedan är den oerhört bra skriven också, rolig, rörande och helt jävla fruktansvärd.
