Musiken som färgat Johan Orrenius uppväxt
Cafés favoritpersoner gör nedslag i sitt liv genom en populärkulturell lins. Den här gången: Johan Orrenius, chefredaktör för fotbollsmagasinet Offside.
5 år: Hasse ”Kvinnaböske” Andersson
Låten Änglahund var den första sång jag lärde mig utantill. Det är en ganska sorglig låt egentligen, om en man som frågar om hans hund kommer till himlen. Jag sjöng jämt på den och försökte härma countryskånskan.
10 år: Queen
Mina storasyskon lyssnade mycket på musik och syrran hade en liveskiva med Queen från Wembley 1986. Freddie Mercurys röst och de stora arrangemangen lät riktigt mäktiga. När hon inte var hemma brukade jag smyga in i hennes rum och lyssna.
20 år: Pavement
Jag missade hela Radioheadtåget och blev därför väldigt anti mot dem. I stället fastnade jag för det amerikanska indierockbandet Pavement. De sjöng nonsens- texter och hade skeva melodier. Just då passade det min riktningslösa tillvaro.
30 år: Fleetwood Mac
Under den tiden lyssnade jag mest på podcasts. Sedan introducerade min fru mig för Fleetwood Mac. Lättillgänglig musik brukar man ju tröttna på efter ett tag men det gör jag aldrig med dem.
35 år: Slowdive
Jag är usel på att angripa ny musik men förra året hörde jag Slowdives nya platta. Det var distat och mycket gitarrmangel. Nytt coolt band från England, tänkte jag och upptäckte strax därpå att de var stora 1991 och nu hade gjort comeback.