Låtskrivaren och popartisten Nadja Evelinas karriär tog rejäl fart efter att 2016 ha släppt uppmärksammade debutsingeln Finast utan filter. Sen dess har mycket hänt för den unga Bollnäs-bördiga popkometen: hon har flyttat till Stockholm, gjort en låt med Jonas Lundquist, släppt en EP, snurrats flitigt på P3 och uppträtt med Marit Bergman på tv-sänd allsångsscen från Göteborg. Efter en rad rosade singlar från debutalbumet landar så idag 23-åringens synthorienterade, melakoliska debut Vi? på Spotify – en poppärla som gjord för ensamma kollektivtrafiksfärder hem i den svenska sommarnatten.
Vi bad Nadja Evelina hålla oss i handen och ta oss igenom debuten – låt för låt – som berättar historien om en brusten relation.
”Alla historier har en början, en mitt och ett slut. Den här hade framförallt ett slut. Har försökt släppa lyssnaren så nära inpå som det går i den kaotiska period av mitt liv när allt på ett eller annat sätt kretsade kring en enda fråga: Vi?”.
1. Intro
Hann inte fatta vad som hände, men plötsligt skimrade hela världen. Precis så här kändes det. Bonusfakta: lyssnar man noga så kan man höra refrängmelodin från Beach House från arpeggio-synten.
2. Du
Du är skriven på rosa moln, i ett läge där jag klickade vänner på telefon och struntade i precis allt utom personen jag träffade. Har insett efteråt att den också handlar mycket om att jag inte riktigt kände att jag hörde hemma I Stockholm just då.
3. Beach House
Man vet att man har kommit någon nära när man kan spela sina guilty pleasures utan att skämmas. Här var det inte så, bandet Beach House blev snarare ett tecken på distans. Det passade perfekt in i bilden jag projicerade på den jag träffade, och kanske också i bilden den hade av mig.
4. Rymmer
”Jag försvinner om du inte tänker på mig”
Gjorde mitt allra, allra bästa för att ligga lågt och därmed få bevis på att personen brydde sig. Det funkade sådär, om jag ska vara ärlig.
5. Jag vet
Handlar om kampen mellan hjärna/hjärta. Att logiskt veta en sak, men känna en helt annan – känslan är alltid så himla mycket starkare.
6. 1177
1177 handlar om en morgon när jag vaknade och insåg att jag var helt avdomnad, att ingenting spelade någon roll. Att jag skrev den några månader senare var en lättnad, det blev ett tecken på att saker var på väg att bli bättre.
7. Lägenheten
Det spår på plattan som betyder mest för mig. Om att låna varandras kläder, genomskåda varandras fasader och vara så synkade att man vaknar på natten precis innan den andra ringer och gråter i telefon. En hyllning till de som, kanske till och med handgripligen, plockar upp en och drar ut en i solen när allt är åt helvete.
8. Stämpeln på min hand
När jag berättade för mina vänner om händelseförloppet som den här låten bygger på, berättade jag det som att det bara råkade hända. Men ärligt talat, när råkar man någonsin göra någonting?
9. Öppna ögon
Öppna ögon skrevs ironiskt nog i en studio som låg längs samma tunnelbanelinje som jag åkt hem längs gråtande några månader tidigare. Hoppades konstant under den perioden att jag skulle springa på en specifik person, gjorde det aldrig.
10. Läst 01:42
Skrev den här låten när vi insåg att känslan av att faktiskt gå vidare på riktigt saknades i historien. Den bottnar i en rad sms som jag aldrig svarade på. Refrängen är samma som sticket i Jag vet, men i det här skedet var känslan en annan. Hjärnan vann.
11. Min stad
”Jag vill ändå vara ensam. Hörlurar längs Bondegatan”
Minns precis ögonblicket jag fick idén till den här låten. En sån triumf att inse att allting vi hade är borta, men att staden fortfarande är min.