Ni vet den där grejen som de säger om folk som har varit ihop länge att de ”känner varandra så bra att de avslutar varandras meningar”?
Exakt.
En jävligt dålig grej med det är att när man ska lyfta en tv, och man ber personen som man är gift med att hålla upp hörnet av det ganska tunga tv-bänksstativet så att det inte lossnar så att man får det på stortån, och hon så att säga släpper det när man har kommit ungefär halvvägs, så att det ganska tunga tv-bänksstativet lossnar och ramlar ner, så att man får det ganska tunga tv-bänksstativet just precis rakt på stortån, och smärtimpulsen som skickas till hjärnan just i det ögonblicket är ungefärligt jämförbar med den smärtimpuls som förmodligen hade skickats om det hade varit fysiologiskt möjligt att bryta ögat.
Och personen man är gift med då harklar sig och säger ”oj, hur gick det älskling?”.
Då känner man henne så bra att man ser på henne att det hon egentligen vill avsluta den meningen med är ”alltså jag vill inte skylla ifrån mig eller så men fatta att det här aldrig hade hänt om du inte hade haft så sjuuukt stora fötter!!!”.
