Hoppa till innehåll

Pontus Rasmusson har självklart släppt årets sämsta poplåt

Cafés Jonas Strandberg har lyssnat en gång på Pontus Rasmussons låt, så ni ska slippa.

2022 blev influencern Pontus Rasmusson som ett resultat av en rad väldokumenterade kontroverser utslängd från de allra flesta plattformar. Efter det försökte han sig på en mycket misslyckad krishantering och försvann därefter tillbaka i periferin. Under tiden som gått sedan dess har han hittat på ungefär samma dumheter som tidigare, men för en betydligt mer begränsad publik.

Därför kan det eventuellt vara kontraproduktivt att ägna honom någon form av uppmärksamhet. Kanske ska man bara fortsätta kväva Pontus verksamhet med att låtsas som att han inte finns.

Men det han nu producerar är helt enkelt för katastrofalt uselt för att man ska kunna ignorera det. Jag bryr mig faktiskt inte om det nu är så att han lagt ett bete som jag hugger på. Den här artikeln måste publiceras.

Kort bakgrundsinfo: En stor del av Rasmussons låtkatalog är covers. På hans artistsida hittar vi dessvärre tolkningar av såväl Calcutta, som Rosa Helikopter, Barbie Girl och Bumbibjörnarna. Och så den senaste Karma, en cover av JoJo Siwas låt från i våras.

Av allt som Pontus Rasmusson ägnar sig åt känns musiken som det som är närmast något man kan kalla en kärnverksamhet. Då känns det extra deppigt att den här kärnverksamheten är så chockerande i avsaknad av passion. Den grund som allt annat bygger på är det sköraste, mest kärlekslösa bygge man kan tänka sig.

Musiken består i huvudsak av märkligt valda covers. Youtubeklippen är svenska versioner av amerikanska videor. Vad många inte vet är att även hans karriär som helhet är en cover – av elfte september-attackerna. I den metaforen är Pontus både tvillingtornen och flygplanskaparna.

Ingenting han gör är sprunget ur honom själv.

När man lyssnar på Pontus Rasmussons musik bör det inte vara i något annat syfte än om man har ett jobb där det är nödvändigt. Men om man då gör det, så hör man bara en oerhört tunn karaokeproduktion och en håglös sångare som inte verkar veta varför han ägnar sig åt det här. Det är billig, flortunn musik som gör en riktigt ledsen. Marcus och Martinus beställda från Temu. Oinspirerad pop som på grund av bristande hantverkskvalitet faller sönder i realtid när man lyssnar på den.

I normala fall tycker jag inte att man borde få sitta i fängelse för att man producerat för svag underhållning, men Pontus utmanar den åsikten allvarligt.

Tror Pontus Rasmusson att han måste ägna sig åt något i offentligheten? Så är det för tydlighetens skull inte och det borde flera i Pontus närhet vara bättre på att kommunicera. Den här musiken han producerar nu är nämligen inget annat än ett panikartat rop på hjälp.

Cafés digitala redaktör Jonas Strandberg är journalist, komiker och driver Stephen King-podden. Även en av Sveriges främsta Taylor Swift-experter.

Email: jonas@cafe.se
Credits
Foto: Deezer

Nyhetsbrev

Varje vecka skickar Cafés redaktion ut de senaste, roligaste och vassaste artiklarna från sajten så du alltid håller dig uppdaterad.