Häromdagen när jag publicerade ett par bilder från min topptur i Österrikiska alperna så var det flera bilder från fotograf Björn Terring som jag valde bort. Orsaken till detta var inte att bilderna inte var snygga nog, utan för att min löpstil inte är det. Kolla här:
På den här bilden, till exempel, kan man se vilken fruktansvärd hälisättning jag har. Fruktansvärd. Till på köpet pekar vänsterfoten utåt som hos en birollsinnehavare i en Stefan och Krister-komedi. Inte roligt alls.
Och på den här bilden ser man hur jag, istället för att hoppa över vattendraget löst och ledigt som en djungelkatt, liksom spänner hela överkroppen, knogarna vitnar och axlarna åker upp brevid öronen – som hos en illa spelad filmskurk som skrattar åt sin nästa onda plan.
Samma här, jag drar upp axlarna och är helspänd i hela överkroppen. Så här stela och obekväma ser människor annars nästan bara ut när de får ofrivillig finsk djupmassage av en full snubbe i gummistövlar som de precis träffat i baren på Cinderellabåtarna.
Men här då? Här är väl ändå min löpteknik ganska bra?
