Så går de vidare efter rollerna som Heisenberg och Jesse

Under större delen av sin karriär har Bryan Cranston varit ett mellankänt namn, med mellanstora roller. Kontinuerligt arbetande, med inhopp i bland annat Seinfeld och Arkiv X utöver sin fasta roll som mjukispappa i Malcolm in the middle, men utan att göra något graverande populärkulturellt avtryck. Detta förändrades radikalt av Breaking bad, där Cranstons förmåga kom till sin rätt och han slungades ut i ett strålkastarljus som nu lyser allt starkare.

– Kändisskapet, den lavin av uppmärksamhet som föll över mig, är något jag fortfarande försöker hitta ett bekvämt förhållningssätt till. För jag är rätt obekväm med det. När jag inte arbetar är jag mest hemma. På flygplatser sätter jag mig helst bredvid äldre personer, som ofta inte vet vem jag är. Jag saknar vardagssamtalen med folk, att prata om vädret vid busshållplatsen.

Bryan Cranston sitter i en fåtölj framför mig, högt upp i en skyskrapa i Toronto, där hans senaste film Trumbo precis har haft världspremiär. Trots inskränkningen av privatliv är han tacksam över den nya karriärsfasen.

– Det finns förstås en mängd enormt positiva aspekter av att mitt liv förändrades så dramatiskt. Så många nya vägar har öppnats upp för mig.

Till exempel har Cranston fått möjlighet att göra hyllade rollprestationer i filmer som Drive, Argo och Godzilla, liksom i Broadwaypjäsen All the way, som alla har cementerat bilden av Cranston som en av USA:s främsta ”skådespelar-skådespelare”. Hans bioaktuella roll som Dalton Trumbo
– den excentriske manusförfattaren som svartlistades i 40-talets Hollywood för att han var kommunist – bär också på Cranstons kvalitetssignum. Och en gnutta Walter White, månne? Den 59-årige skådespelaren skrattar lätt åt frågan.

– Visst har de vissa likheter, som envishet. Men största likheten är nog att de spelas av samma person. Det är något som är lite svårt att bortse ifrån. I övrigt försöker jag alltid att göra karaktäristiken specifik för rollen i fråga.

Men är det inte svårt att helt skaka av sig en karaktär som man har spelat under så pass många år, och som dessutom blev portalen till ens framgång?

– Nej. När Breaking bad nådde sitt slut var det ändå hyfsat lätt att lägga Walter White åt sidan. Så jag är tveksam till om det finns restprodukter av honom i roller jag har gjort sedan dess. I sådant fall har det varit minimalt.

Bryan Cranston nominerades till både en Golden Globe, en Screen Actors Guild Award och en Oscar för sitt porträtt av Dalton Trumbo.

– Mitt fokus är alltid på arbetet, och jag har inte siktet inställt på några priser. Men om någon knackar mig på axeln och säger ”Vi vill ge dig det här”, så svarar jag naturligtvis ”Wow, tack, vad coolt!” och njuter av bekräftelsen.

Det är sjukt att se sitt ansikte tatuerat på någon annans rygg.

Det tog inte lika lång tid för Aaron Paul att klättra upp för Hollywoodstegen som för Bryan Cranston, även om den nu 36-årige skådespelaren skaffade sig en manager redan i de sena tonåren och hade ett relativt digert cv innan Breaking bad. Paul uppmärksammades bland annat för sin gestaltning av Scott Quittman i HBO:s polygamistdrama Big love, innan han tog på sig baggyjeansen och blev allas vår -tragikomiske wigger och motvillige meth--expert Jesse Pinkman. Och efter Breaking bads avslut har Paul fortsatt att ta sig an mörka, ofta moraliskt ambivalenta roller – som i nya Triple 9. I filmen spelar Paul en före detta polis, som aktivt har gått över på fel sida om lagen.

– Jag älskar komedier, och alla sorters roller. Nyligen spelade jag Joshua i Exodus av Ridley Scott, vilket nog är så långt från Jesse Pinkman som man kan komma. Men jag dras oftare till betydligt mörkare, mer intensiva roller. För det är de som skakar om en och får en att känna att man gör något nytt.

Jag träffar Aaron Paul i Atlanta under inspelningen av Triple 9, när han har paus mellan två scener. Han är entusiastiskt lättsam, men ser trött ut. Det blir långa dagar, ibland genom hela natten fram till sjusnåret på morgonen. Precis som inspelningen av Breaking bad så ofta kunde vara, berättar Paul.

– Jag saknar allt med den tv-serien, till och med den aspekten, skrattar han.

Aaron Paul minns sista inspelningsdagen av tv-serien med exakthet.

– Det var så förkrossande, och den sista scenen som jag och Bryan spelade in var dessutom en flashback från pilotavsnittet. Efter det föreslog jag att vi alla skulle skaffa tatueringar med referenser från serien. Och så blev det. Jag tatuerade in ”No half measures”, en klassisk rad från Jonathan Banks karaktär Mike. Bryan tatuerade in Breaking bad-loggan på ett finger.

Aaron Paul drar upp tröjärmen och visar sin tatuering, vilket får honom att komma in på de tatueringar som många Breaking bad-fans har gjort och lagt upp foton av på Instagram. Han langar upp sin iPhone och visar en bild.

– Kolla in den här killen, det är sjukt att se sitt ansikte tatuerat mitt på någons rygg. En annan kille hade Bryan på ena benet, och mig på det andra.

Sannolikheten är mindre att någon kommer att göra en tatuering av Pauls karaktär i Triple 9, men Jesse Pinkman-fansen kommer inte att bli besvikna.

– Precis som Jesse så kämpar den här killen, som heter Gabe, med sina beslut. Han vet att
han är en skurk, en dålig person, som har gjort dåliga val. Triple 9 är en mörk, skitig, ensam och kuslig film. Men ärlig. Det gillar jag.

Trumbo har svensk biopremiär den 12 februari. Triple 9 har svensk biopremiär den 4 mars.