Därför peakar skräckfilm 2018: ”Privatiseringen av rädsla och vår narcissistiska tidsålder”

Vi tittar på skräck nu mer än någonsin, men varför? Det visar sig att Donald Trump och sociala medier spelar in.

Joel Linde  |  Publicerad 2018-03-16 14:23  |  Lästid: 2 minuter

Det pratas om en skräckpeak just nu. New York Times skriver att 2017 var det största året i skräckhistorien och tar avstamp i de två filmerna Det och Get Out, som bidrog mycket till att förra året blev det mest inkomstbringande för skräckfilmsbranschen – någonsin.

Det är uppenbart att vi älskar att bli skrämda, men det som skrämmer oss nu är väsenskilt från vad som skrämde oss för 30 år sedan – bortsett från klassiska teman som döden, att åldras och skadas. Så vad är specifikt för våra rädslor just nu? Vad är det som skrämmer oss 2018?

För att besvara frågan vände vi oss till Anna Höglund, som forskar och undervisar i skräckfilm -och litteratur vid Linnéuniversitetet.

– Tidsandan avgör i hög grad vad det är för slags skräck som vi fascineras av just nu. Man pratar om kollektiva mardrömmar för att beskriva att väldigt många människor under samma tid reagerar på samma form av rädslor.

Anna Höglund menar att många nya och kommande filmer har gemensamt att nära relationer är centrala för spänningen. De är lågmälda, dystopiska och bygger väldigt mycket på stämningar, snarare än högljudda effekter. Till exempel i förra årets It comes at night, den dystopiska Netflix-filmen Annihilation eller John Krasinskis nya film A Quiet Place.

– Här står också de nära relationerna i centrum. Kan vi förlita oss på varandra i en utsatt situation där ett enda litet ljud kan innebära katastrof för alla?, säger hon om A Quiet Place.

Men hur har vi hamnat här då?

– Spontant tänker jag på två saker: privatiseringen av rädsla och vår narcissistiska tidsålder. Inom kulturforskningen pratar man mycket om att vår upplevelse av rädsla har förändrats, den har privatiserats. Att man upplever att hotet riktas mot oss specifikt, som individer, snarare än mot mänskligheten i stort. Rädslan har flyttat in i våra hem och våra nära relationer.

Ett väldigt tydligt exempel på skräck som utvinns ur nära relationer är filmer som Mother! och Mom and Dad, där föräldrarna utgör det största hotet.

Jag är rädd för att Trump ska förstöra jordklotet och att sociala medier gör oss till obildade narcissistister. Påverkar det skräckfilmerna?

– Det tror jag, det är definitivt bidragande. Ta Get out till exempel, den handlar ju om skräck i en vardagsmiljö och den har en väldigt politisk aspekt. Den behandlar konkreta sociala problem som etnicitet, utanförskap och förtryck mot den afroamerikanska populationen.

Ja den är onekligen politisk. Men hur påverkar sociala medier skräcken?

– Vi lever ju i den narcissistiska tidsåldern. Om vi då utgår från att vi är extremt intresserade av oss själva, och hur vi uppfattas av andra, så är det också en tidsanda som komplicerar relationen till andra människor på flera sätt. Om man hela tiden utgår från sig själv och hur man uppfattas kan det vara väldigt svårt att skapa nära relationer. Och det kan också vara väldigt skrämmande att förlita sig på andra, vilket jag tror är en anledning till att de här relationsbaserade, väldigt nära skräckskildringarna vinner mark.

Så framöver får vi se… vad?

– Det blir väldigt spännande att se vad det dyker upp för filmer nu, i Trumps era. Denna extrema egoism och fokuset på en enda person, det kan nog bli något riktigt kusligt av det. Jag vill hävda att man kan lära sig mycket om samhället vi lever i genom att titta på skräckfilm!

Anna Höglunds rekommendationer för bra, tidsenliga skräckfilmer:

Get Out

Annihilation

A Quiet Place

Creep

Gerald’s Game

The Girl with All the Gifts

10 Cloverfield Lane

Mother!

Du gillar nog även:

Netflix nya zombieskräckis skapar allvarliga sömnproblem

11 bästa skräckfilmerna – baserade på sanna historier

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2018-03-16 15:25