The Vaccines är tillbaka! Eller egentligen har indierockfavoriterna från 2011 aldrig varit borta. Sedan genombrottsalbumet What Did You Expect From The Vaccines släpptes och Peace & Love-fält och Debaser Medis-lokaler fylldes har London-bandet hunnit släppa fyra ytterligare, oftast riktigt bra, fullängdare. Men vi har full förståelse för om den första reaktionen är ”Håller Vaccines fortfarande på?!”. Oavsett reaktion är bandet nu aktuella med sitt sjätte album titulerat Pick-Up Full of Pink Carnations, ett album de själva beskrivit som ”hoppfullt och euforiskt”.
Café hörde av sig till indieveteranernas sångare, gitarrist och frontman Justin Hayward-Young för att böka runt i vilken musik som format honom som person och mer specifikt hans musiksmak genom åren (spoiler alert: Leonard Cohen är 36-årige Youngs husgud sedan sen 20-årsålder.)
5 år: Elvis Presley
”Jag kan inte hitta bevis för just denna specifika skiva någonstans. Jag antar att det var någon av de otaliga inspelningarna som hans skivbolag och estate släppte under decennierna efter hans död, men den gjorde vad vilket Elvis-album som helst skulle ha gjort med mig vid den tiden. Det förändrade mitt liv. Jag blev fixerad – inte bara av sångerna, utan av personen som sjöng dem och människorna som spelade dem. Jag ville veta vilka de var, var de kom ifrån och hur de fick sitt hår att se ut som det gjorde. Hur var det möjligt att något så överjordiskt kunde kännas så mänskligt på samma gång? Oasis, Spice Girls och The Beatles följde snart efter, men i början var det Elvis som gällde.”
12 år: Nirvana – Nevermind
”Min engelskalärare gav mig det här albumet när jag var 12 år. Jag minns inte varför. Läraren var förmodligen bara 21 eller 22 år, men vid den tiden fattade jag inte att lärare hade andra intressen än att berätta var vi skulle vara och vad vi skulle göra. Jag önskar ofta att jag kunde tacka henne för den djupa effekten som albumet hade på mig. Det var inte bara början på en Nirvana-besatthet. det funkade också som en inkörsport till alla grejer i Nirvanas större värld – Mudhoney, Melvins, TAD, The Pixies och liknande band – och var den enda anledningen till att jag ville starta ett band.”
15 år: Minor Threat – Complete Discography
”När jag var 15 år var jag väldigt involverad i min lokala musikscen. Jag ”turnerade” regionalt i hardcore-punkband och gick regelbundet på djurrättsmarscher och politiska möten med människorna jag träffade på spelningarna. Jag var vegan och straight edge under större delen av tonåren. Jag skäms över att säga att jag inte riktigt känner så passionerat för någonting i livet längre, men jag antar att det var en del av en önskan att tillhöra en gemenskap. Punkrock och hardcore gav mig det. Och utan Minor Threat tror jag inte att jag skulle ha hittat en väg in. Det här är en av få hardcore-skivor jag fortfarande lyssnar på regelbundet och den får mig fortfarande att känna samma saker.”
23 år: Beach Boys – Pet Sounds
”Jag antar att det här är ett av de album som många musikfans har en kärleksaffär med någon gång. Eftersom Beach Boys musik är så catchy tror jag att folk ofta identifierar den genom vad de hör på ytan. Men under vågorna finns tidernas djupaste och vackrast orkestrerade popmusik. Jag är inte säker på att Beatles skulle ha tappat musiksömn över vad The Vaccines gjorde om vi hade varit samtida, men den här idén om att skapa något som verkar enkelt vid första lyssning men ger mer och mer djup ju mer du lyssnar var definitivt centralt för vårt etos när vi började.”
30 år: Leonard Cohen – The Essential Leonard Cohen
”Leonard Cohen skrev inte musik förrän han var 30 år och det tog mig fram till sen 20-årsålder att förstå vad som gjorde honom så speciell. Än i dag är han min mest lyssnade artist på Spotify och min favorittextförfattare. Att läsa hans dikter är som att lyssna på en låt och att lyssna på hans låtar är som att läsa poesi. Musiken som drabbar oss hårdast är inte för att den känns universell, utan för att den känns personlig. Hur kommer det sig att någon från en annan tid och plats kan låta som om de renar månader av din smärta till en enda frasvändning? Det är därför jag älskar musik och det som får mig att komma tillbaka om och om igen.”