Aj aj, Metallica – ni har gjort världens sämsta Prince-cover
Metallica bestämde sig för att göra en cover på Prince – resultatet är så det låter när både duvor och musikälskare gråter.
Det går upp och ner för Metallica. I februari offentliggjordes att Metallica tillsammans med Afghanistan National Institute of Music var årets pristagare av det prestigefyllda Polarpriset. Reaktionerna var blandade, men diskussionshettan nådde aldrig de infernaliska nivåer som uppstod efter att Bob Dylan fick Nobelpriset – metalbandets upphöjda position tycks självklar även för kritiker som vill problematisera bandet som Polarprisvinnare.
Det är kanske dags att omvärdera det nu. På sin senaste världsturné har bandet haft som tradition att spela en cover på en artist från staden bandet spelar i – bland annat har man gjort en cover på Don’t look back in anger i Manchester och Dancing queen i Stockholm. Sympatiskt? Verkligen. Något som bör uppmuntras? Inte alltid.
I veckan besökte Hetfield och co nämligen Minneapolis, också känt som Princes hemstad. Den lågt hängande Prince-frukten visade sig tyvärr vara oemotståndlig för bandet, som spelade en cover på When doves cry.
Det gick inte bra. Hitlåten från Princes odödliga Purple rain-platta är svår att göra en cover på, det ska sägas. Det är en av "the purple ones" mest älskade låtar, den mest sålda singeln 1984 – och är en mycket få pophits som saknar basslinga. Metallica – i det här fallet basisten Robert Trujillo och gitarristen Kirk Hammett – löste denna coverutmaning på ett okonventionellt sätt: genom att spela funklåten med enbart distad bas och gitarr.
Den virtuosa Prince är en svår artist att tackla covermässigt, men så här får det faktiskt inte gå till. Trujillo och Hammetts hackiga samarbete är verkligen något att beskåda – ett av världens största rockband låter som en ABF-sponsrad garagebandsmardröm.
Vad som är värst är upp till dig att välja: är det Trujillos rytande sång, de sura noterna när musikerna inte hinner smygkika på de utskrivna noterna – eller det smärtsamma ögonblick då publiken ombeds sjunga med? Eller är det aningslösheten i att ladda upp det stinkande haveriet på bandets egna Youtube-kanal som är allra värst?
Twitter kliade sig naturligtvis i huvudet.
