Björn Werner: Södermalmshipsters är ingen elit

Alla som läst minst en av de tusentals självutnämnda expertanalyser som strösslat internet de senaste veckorna kan rabbla den nu etablerade sanningen i sömnen: att Trump kunde segra är ett uppror mot etablissemanget. Ett fuck you till eliten. Ett underkännande av världsfrånvända medier och makthavare som vägrat lyssna på sina väljare och nu får sitt straff.

Ungefär exakt det som Donald Trump uttryckligen sa till sina väljare i tal efter tal i ett år.

Och exakt samma sak som Åkesson, vår egen sosseversion av Trump, säger så fort han har chansen. Inte ett tal utan att Åkesson kallar övriga sju riksdagspartier för ”sjuklövern”. Inte ett missat tillfälle att få säga att ”media inte lyssnar på dem”. Samma historia här som i USA, det är det vanliga, hederliga folket mot eliten. Landsbygden mot den världsfrånvända eliten på Södermalm.

Det är så konstigt. Ser verkligen eliten ut så? Jag som alltid tänkt att eliten skulle vara lite mer som Darth Vader och Imperiet, inte antirasistiska bibliotekarier som ställer undan Tintinböcker. Kanske Joffrey och Cersei i Game of Thrones, inte väldigt arga krönikörer i Metro. Eller Sauron i Sagan om Ringen, inte folkvalda svetsare som inte tycker saker är okej.

Eller, i brist på andra sci-fi och fantasiuppslag: att eliten är de där som äger företagen. De som bor i de stora instängslade villorna i någon del utanför Stockholm som är så dyr och exklusiv att jag inte ens hört talas om den. De som knappt behöver jobbskatteavdrag för att de tjänar sina pengar på räntor och aktieutdelningar. De som har så mycket kapital att några procent mer skatt på deras tillgångar skulle vara en game changer för hela samhället.

Finns de inte fortfarande?

Antirasister och SD-väljare borde sluta titta på varandra och vända blicken uppåt

Jo. Det är klart de gör. Men det är inte konstigt att du inte märker det, för det verkliga etablissemanget håller sig just nu av goda skäl väldigt, väldigt tyst. Donald Trump (själv mångmiljardär) har lovat vitt och brett om att sparka ut invandrare och bygga murar och hött med fingrarna mot bankirerna på Wall Street. Men medan alla såna vallöften verkar försvinna snabbare än strumpor i tvättmaskinen finns det inga tvivel om att hans skattereformer kommer att genomföras. Skattereformer som kommer sänka skatten dramatiskt för den ekonomiska eliten och låta den amerikanska välfärden betala för det.

Och medan Åkesson lovar att återställa Sverige till gammal folkhemsflärd kan den som orkar titta igenom deras faktiska politik konstatera att SD, snart Sveriges största parti, inte har något emot att hugga ner på de som behöver mest. I våras presenterade de i sin skattereform ett förslag som ska finansiera stora skattesänkningar för de som tjänar mest med hjälp av dubblad moms på mat och kollektivtrafik. Snillrikt paketerat som ”sänkt skatt för alla”.

Det kan vara så att det genusmedvetna och antirasistiska Södermalm är så störigt att de skrämmer bort varenda väljare till SD. Men även om det är förklaringen behöver inte svaret vara att det blir bättre när folk är mindre störiga på Södermalm, eller mindre rasistiska i Vänersborg. Det kan också vara så att såväl antirasisterna som SD-väljarna borde sluta titta på varandra och vända blicken uppåt. Medievärlden och politiken är rörlig. DN kan bli Avpixlat. Stefan Löfven kan bli Jimmie Åkesson.

Men Wallenberg förblir, vad det verkar, ändå alltid Wallenberg.