– Vad vill vi ha?
– En julkalender som består av en lista med 2010-talets bästa album, som känns ganska godtycklig i både urval och utformning!
– När vill vi ha det?
– Om du insisterar så antar jag att nu vore lämpligt!
Opåkallat – men med oförtruten entusiasm – fortsätter Café att ringa in, runda av och randa ned det bästa av 2010-talet. Om du vill ha decenniets bästa rocklåtar så finns det redan sammanfattat av Cafés Joakim Almén. Inom kort kommer också år 2019 att sammanfattas låt- och tv-seriemässigt. Varje dag under december månad fram till julafton kommer därför Café också att ranka albumen som formade det decennium som snart går i mål.
Eftersom vi numera lever i ett helvetiskt VAR-universum så är det på sin plats att meddela att den enda regeln som gäller är den om ett album per artist. Café önskar trevlig läsning, härlig lyssning och god jul!
Plats 11: Bon Iver – 22, A Million (2016)
Under 2010-talet hängde Justin Vernon in sin luggslitna gitarr i en garderob och plockade fram syntar, saxofoner och E.E. Cummings-sonetter. De två första albumen var fantastiska, men frågan är om inte det tredje albumet, 22, A Million, är det som kommer räknas som hans största stund.
Det som började som ett sammanbrott på en Greklandscharter slutade med ett fragmentariskt och uppbrutet countrysoul-album. Elektroniskt brus, autotune och dissonans samsas med några av de vackraste melodierna som Justin Vernon någonsin har skrivit. Med sin röst och låtskrivarförmåga hade han kunnat släppa ett folkalbum vartannat år med uppbrottsballader, men vägrar och blåser i stället liv i sin folkrock med LSD-färger och digitalt grus som låter djupt mänskligt.