Ni vet den gamla sanningen om att man aldrig vet hur man reagerar i en nödsituation förrän man verkligen är i en?
Nå, låt mig säga att min son i alla fall har gett mig en ganska god fingervisning idag om vilken sorts krispersonlighet han är.
I förmiddags var nämligen min fru på fotokurs. Ja, hon gör sånt där då och då, går och är gruppkulturell. Hon hävdar att det är hennes sätt att ”försöka upprätthålla den kosmiska balansen i ett äktenskap där mannen man är gift med utan att SKÄMMAS anser att For love of the game med Kevin Costner är en av världshistoriens tre bästa filmer”.
Det innebar alltså att jag och Nicholas skulle vara ensamma i runt fem timmar denna söndag.
Ni som följt den här bloggen några månader eller så, och som dessutom har en viss insikt i den bristande pålitligheten hos fransktillverkade bilar, förstår givetvis genast hur det gick.
Det gick alltså åt helvete.
Precis runt lunchtid fick Nicholas och jag motorstopp i vår Peugeot. Mitt i Londonviadukten i Stockholm. En dag då trafiken letts om på grund av olycka.
Och för er som inte dagligen kör fransktillverkad bil i Londonviadukten i Stockholm vid lunchtid en dag då trafiken letts om på grund av olycka så kan jag enklast förklara den upplevelsen med att det är som IKEA en söndag efter löning. Men alla närvarande är medelålders Ove-män som är mellanchefer, har röd Lyle & Scott-piké nerstoppad i jeansen och kör en Saab 9-5 som de precis har upptäckt var tutan sitter på.
Det hela blev alltså lite…stressigt.
Jag lyckades med hjälp av lika delar tyngdlag och bristande respekt för landets trafikregler rulla in bilen vid sidan av vägen, parallellt med att vråla särskilt avancerade hot om grovt fysiskt våld åt en alldeles särdeles ihärdig Ove som samtidigt ivrigt kommenterade det hela genom sin nervevade Saab 9-5-ruta. (När Ove sitter i sin Saab 9-5 är Ove nämligen odödlig, Saab har nämligen en kraftfältssköld inte helt olik den Dödsstjärnan brukade sporta som tillval).
Jag tillbringade sedan en dryg timme ståendes inklämd mot ett litet staket på en refug mitt i den musikalversion av avgaser, V6-motorer, Silja Line-båtvisslor, Saab-tutor och svärande Folkpartietväljare som verkligen inte alls var inspirationen till en låt som ofta sjungs av en könsambivalent man på Skansen, och väntade på bärgning.
När bärgaren väl kom, och kallt konstaterade att jag körde en fransktillverkad bil, meddelade han kort att den eventuellt kunde köras till en verkstad om jag tvunget ville ha den kvar. (Han ställde sig dock mycket tveksam till om jag verkligen borde vilja det.)
Jag ringde sedan en taxi. Väntade 20 minuter till. Monterade loss hela Nicholas bilstol ur min Peugeot, monterade in skiten i taxin, tillbringade 25 minuter i taxin i innerstadsköer åt att lyssna på något som lät som etiopisk eurotechno på en närmast fascinerande hög volym, stannade utanför vårt hus, insåg att jag inte hade någon plånbok med mig, övertygade etiopisk eurotechnoälskande taxichaufför att vänta, bar ut Nicholas ur taxin, bar upp Nicholas i lägenheten, la honom i sängen, tillbringade 10 minuter åt att högljutt svärande leta efter plånboken, hittade plånboken, plockade upp Nicholas och bar ner honom till taxin igen, betalade taxin, monterade loss Nicholas bilstol ur taxin, och bar slutligen upp bilstolen och Nicholas i lägenheten igen.
Och, som jag sa inledningsvis, det finns ju olika sorters krishanteringspersonligheter vid varje given nödsituation.
Det finns personerna som drabbas av panik.
Det finns personerna som blir handlingsförlamade.
Det finns personerna som börjar gråta hysteriskt.
Och så finns det personer som min son.
Redan när jag vred om nyckeln för andra gången och mumlade ”vad i helvete…?” där i Londonviadukten så tittade han nämligen lugnt på mig med sina stora eftertänksamma bruna ögon. Sedan blinkade han ett par gånger. Och somnade.
Och vaknade inte igen förrän jag satte ner honom och bilstolen i soffan två timmar senare.
Då var han hungrig.
Det ska jävligt mycket mer än franska bilar, engelska viadukter och lite etiopisk eurotechno till för att stressa ett barn som är till hälften från Teheran. Tydligen.
Bra att veta.
