Star Wars: The Rise of Skywalker får blandat mottagande – därför bör du trots allt se den

Så är den äntligen här, den sista och nionde filmen om den kraftbegåvade familjen Skywalker. Under 42 år har det pumpats ut filmer, tv-serier och tv-spel från världens mäktigaste filmfranchise. Ibland har det ärligt talat varit sådär (vi tittar på dig George Lucas och den unisont utskällda The Phantom Menace) – men oftast har det varit tre plus och däröver.

Majoriteten av fans och kritiker verkar alltjämt vara eniga om att det är originaltrilogin, alltså episod 4-6 berättarkronologiskt, som håller genomgående högst klass, medan de senaste filmerna i Disneys regi med Daisy Ridley och Adam Driver som protagonist och antagonist har fått blandat mottagande.

Just blandat mottagande är den korrekta beskrivningen av vad kritiker tycker om den sista filmen The Rise of Skywalker som har svensk biopremiär idag. I skrivande stund har filmen 3,3 i betygsnitt på den svenska recensionssamlarsidan kritiker.se.

Betygspridningen är grov: SvD, DN och SVT Kultur är inte alls imponerade – Fredrik Strage, som förvisso inte recenserade filmen åt DN, går allra längst i sin sågning.

I andra spektrat hittar vi bland andra TVdags och Expressen, där TVdags delar ut maxbetyget 5 av 5 med motiveringen ”En perfekt avslutning”. Internationellt då? Samma. Maxbetyg blandas med förvånansvärt låga betyg. Café såg filmen på förhandsvisningen på Mall of Scandinavias iMax-biograf och håller väldigt mycket med i det DN:s Johan Hilton nyligen twittrade ut:

När undertecknad klev ur biografen skrek en okänd man rakt ut ”VILKEN JÄVLA FILM!”, en känsla som delades. Så, lyssna inte alltför mycket på kritiken – i Star Wars: The Rise of Skywalker blir det åka av på ett sällan skådat sätt.

I 5 punkter kokar Café ner varför du – trots kritiken – borde se den nionde och sista Star Wars-filmen Skywalkers.

1. Den är, du gissade rätt, EPISK

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för användningen av det grovt överanvända ordet, men här stämmer det fullt ut. The Rise of Skywalker är episk i tonträff, har ett överskott av episka visuella effekter och avger en larger than life-känsla – framförallt filmens avslutande en och en halv timme. Det är så mycket bio en bioupplevelse kan bli.

2. Filmens sensmoral ringar in vad Star Wars alltid har handlat om

Om man kan acceptera faktumet att Star Wars-sagan aldrig har bjudit på något vidare djup i berättandet (så är det) lyckas den sista filmen på ett vackert sätt ringa in vad sagan alltid handlat om: ensam är inte stark – tillsammans kan vi klara allt. Ögon: fuktade.

3. Alla frågor får faktiskt sina svar

Nä, det ska inte spoilas något här. Som vanligt när en stor tv-serie eller filmdito ska ta adjö hänger mängder av obesvarade frågor i luften på förhand. Game of Thrones är ett färskt exempel där de misslyckades med att besvara alla löst hängande frågor på ett tillfredsställande sätt. The Rise of Skywalker sållar sig tack och lov inte till den skaran.

4. Den är emotionellt... stimulerande

Det är många som har en stark emotionell koppling till Star Wars-universumet. Och sista filmen är en jävla resa med plot twists och slitningar fram och tillbaka (nej, vi ska inte spoila). Användandet av det gamla inspelade materialet med Carrie Fishers prinsessan Leia var perfekt disponerat och lämnade åtminstone inte undertecknads ögon torra.

5. Slutet

Passerar – faktiskt – utan anmärkningar och kan med fördel beskrivas som ett perfekt sätt att avrunda sagan om Skywalkers på.

Star Wars: The Rise of Skywalker har biopremiär 18 december.