När den första trailern släpptes för Todd Phillips Joker så var det svårt för många att hålla tillbaka entusiasmen: en långsam inzoomning på Joaquin Phoenix karismatiska gestalt som långsamt förvandlas till en grinande Joker till The Guess Whos fina 60-talshit Laughing. Regissören har beskrivit filmen som en mörk karaktärsstudie som har mer gemensamt med filmer som Serpico, Taxi Driver och Gökboet än de senaste årens grälla superhjältefilmer. Lovande? Ja. Oroande? Mycket.
Joaquin Phoenix Joker-sminkning känns nämligen ikonisk innan filmen ens har släppts – något som kan komma att bli ett problem. När filmen går upp på svenska biografer den 4 oktober är det nämligen ett litet steg för den allt mer vildvuxna floran av serietidningsfilmer, men ett stort kliv för alla killar med Halloween-ambitioner. De senaste åren har Halloween-firandet utgjort ett minfält för o-woke kändisar – men också en gravplats för popkultur.
När Christopher Nolans mörka The Dark Knight kom var det en fantastisk actionfilm, med en otrolig Heath Ledger. Men, det är ändå viktigt att minnas att det är över tio år sedan. Trots det så går det inte att kliva innanför en tambur i skarven mellan oktober och november utan att hälsas välkommen av en kille i läppstift som undrar om man vet hur personen har fått sina ärr.
-
Ingenting har överraskat så lite som att den eländige fotbollsspelaren Neymar är utklädd till Jokern på Halloween.
Det räcker nu. Högtidsmarodörerna har tagit en ganska utmärkt film ifrån oss. Halloween är inte bara en kommersiell mardröm målad i färgskalans fulaste färgkombination – den sänker också värdet på den popkultur som dess mest entusiastiska utövare draperar sig i. Är det möjligt att titta på Jokern, Guy Fawkes eller Scream-masken utan att tänka på vitvinsbål och fuktiga strumpor på ett parkettgolv? Världens kanske bästa skräckfilm genom tiderna, The Shining, blir varje höst lite, lite sämre efter att ”kreativa” tvillingpar år efter år sätter på sig ljusblå klänningar med tillkämpad hålögdhet. Klarar vi av ytterligare tio år av Joker-utklädnader – och vad betyder det för hur vi kommer se på den, av allt att döma, utmärkta Joker-filmen?
Kortsiktigt är det kanske kommersiellt smart med tydliga, lättkopierade, attribut: för ett par år sedan kom filmen Suicide Squad vars enda existensberättigande förutom den sagolikt stjärnbeströdda casten var just Halloween-möjligheterna. Jared Letos trubbiga tolkning av Jokern och Margot Robbies Harley Quinn var den höstens självklara val för alla pumpa-heads. Precis som med all konst så tenderar det som smakar mest och låter högst till en början att kännas en smula skrikigt efter ett tag, varför det kan vara en god idé även för Hollywood-studios att hålla igen en smula. Igenkänning paketerat som en mask eller sminkning kan visa sig vara ödesdiger för ett konstverks hållbarhet.
Blickarna riktas för många snart mot HBO:s hett emotsedda Watchmen-serie som har premiär mitt i brinnande allhelgona-tider. Serietidningskonnässörer har debatterat om den ens borde ha gjorts, seriens skapare Damon Lindelof har skrivit ett extremt långt brev på Instagram för att visa exakt hur mycket han förstår serietidningens surmulna fans – och varför serien ändå kommer bli rätt bra – och det sedvanliga smatterbandet av teasers och trailers har pumpats ut. Efter att HBO tagit Game of Thrones i mål behövs ett nytt flaggskepp, och mycket tyder på att Watchmen ska försöka axla manteln. Ambitionen om att skala bort allt som luktar färggrann serietidningsfilm tycks ha bidragit till ett klädsamt mörker att döma av förhandstitten.
Seriens trailer är nämligen skrämmande, men inte lika skräckinjagande
för oss Halloween-skeptiker som det som uppenbarar sig vid trailerns slut: karaktären
Rorschacks ikoniskt svartvita mask – i hundratals.