David Dencik om Netflix ”Störst av allt”, Thomas Quick-filmen och Hollywood

Den dansk-svenske skådespelaren känner ingen större besvikelse över att en kometkarriär i Hollywood ”aldrig hände”.

David Johansson | Foto: Netflix & Getty Images  |  Publicerad 2019-04-09 14:18  |  Lästid: 7 minuter

Det var i rollen som John Ausonius i Mikael Marcimains självlysande Lasermannen som skådespelaren David Dencik slog igenom och blev, i någon mån, folklig i ordets mest sympatiska bemärkelse. Han levererar minnesvärda roller, oavsett om det är som spionen Toby Esterhase i Tinker, Tailor, Soldier, Spy eller som nämnde, fruktansvärt obehaglige, John Ausonius i Mikael Marcimains Lasermannen eller den arroganta excentrikern Henry Morgan i Gentlemen

David Dencik som spionen Toby Esterhase i Tomas Alfredsons hyllade Tinker, Tailor, Soldier, Spy.
David Dencik som spionen Toby Esterhase i Tomas Alfredsons hyllade Tinker, Tailor, Soldier, Spy.

I Netflix-serien Störst av allt har Dencik tagit sig an den förmodligen grundaste karaktären i sin karriär, med tanke på hur otroligt lite bakgrundshistoria vi får på försvarsadvokat Peder Sander. Ändå är Denciks blotta närvaro tillräcklig för att varje scen han syns i ska bli självlysande.

– Peder Sander är den person som tar sig an Maja Norbergs fall och som är hennes kontaktperson i häktet. I Sverige får man inte besök i häktet, i alla fall inte i det här sammanhanget som karaktären befinner sig i. Jag är den enda personen utifrån som kommer in i hennes tillvaro. Det betyder en del. Men han är väldigt mycket matter of fact, en jurist, försvarsadvokat, helt enkelt, berättar David Dencik när Café träffar honom på ett hotell i Stockholm.

Vi får veta slående lite om Peder Sanders privatliv?

– Man vet inte så mycket om honom, mer än att han är där i egenskap av sin kompetens. I boken antyds det att han är vänner med pappan eller vänner med kungen, men det berättar vi inte eftersom det inte behövs. Han är en kompetent yrkesmänniska, men mycket mer än så vet vi inte om Peder Sander. Jag kan inte svara på om han har en hund, eller familj. Det kan vi bara spekulera i.

David Dencik och Hanna Ardéhn under rättegångsprocessen i Netflix Störst av allt. Foto: Johan Paulin/Netflix.

Din fru är jurist – har du fått några pointers av henne?

– Lite. Ju längre fram i serien man kommer desto knepigare språk pratar han, ett juristspråk helt enkelt. Det är nog rätt intagande och intressant, och jag gillade att spela den sida av Peder Sander som är den mer intellektuella, kompetenta och yrkeskunniga. Han är bra på sitt jobb, och det var viktigt för oss att få fram det. Det fanns pointers från min hustru, men det tycker jag stämmer i ganska många fall, för att förstå saker om karaktärer och historier. Vi har sett alla sex avsnitt hemma innan premiären, och hon, som suttit mycket i domstolar och varit med i den världen, tyckte att det borde varit jag som var advokat i vårt förhållande. Hon tyckte det såg väldigt trovärdigt ut, och för det är jag glad.

Jag tänker att just det juridiska språket är en utmaning, att betona rätt ord och förstå vad man faktiskt säger och menar.

– Absolut. Vad betyder den här knasiga, svåra formuleringen för Maja? Det var ett arbete med det, naturligtvis. Min hustru är danska och juridikspråket är ganska betingat av nationell tillhörighet. Inte själva förfarandet, för det påminner mycket om varandra, men själva språket.

”I Sverige är det väldigt noga med olika fackregler, någon jävla korvpaus kvart i fem, och vissa yttre omständigheter kring arbetet.”

Det har knappast undgått någon att Störst av allt är Sveriges första serie producerad för Netflix, och det har märk såväl på innehållets kvalitet som på omfånget av produktionen. Svenska tv-produktioner har blivit märkbart bättre det senaste årtiondet, och genom att spela in i Sverige (ovanligt för den här typen av större produktioner) sätter man landets förmåga att producera kvalitets-tv på kartan.

– Många av de som jobbade på serien har jag träffat på andra svenska långfilmer eller SVT-produktioner. Man kan väl säga att det kändes ganska styrt, som att produktionen bestod av många muskler. Det har också lite att göra med hur snabbt de tog beslut på att jag skulle vara med. 

Hur menar du?

– Det hade en hastighet kring sig som jag känner igen från de jobb jag gjort i utlandet, det hade mer släktskap med någonting jag upplevt utanför Sverige än när jag har gjort public service i Danmark och Sverige. Så själva innehållet var egentligen ingen skillnad, men de yttre ramarna kunde ibland ge känslan av större bemanning och styrsel. 

Du bor och verkar i Danmark — kan man fortfarande tala om en skillnad mellan svenska och danska tv- och filmproduktioner, eller är det irrelevant idag?

– Det är lite irrelevant, skillnaderna är inte så stora. Många jobbar ju i båda länderna, både filmarbetare och skådespelare. För mig är ju fokuset på vad som händer mellan ”varsågod att börja” och ”tack”. Då spelar det ingen roll vilket land jag är i. I Sverige är det väldigt noga med olika fackregler, någon jävla korvpaus kvart i fem, och vissa yttre omständigheter kring arbetet. För några år sedan kunde man se en skillnad i filmerna som kom från Danmark och Sverige — de danska hade mer mod, men nu kommer det ganska många häftiga filmer från Sverige också, säger han och fortsätter:

– Filmklimatet är faktiskt ett kosmopolitiskt klimat på många sätt, i alla fall i vår del av världen. Det är inte så stor skillnad på filmer i västvärlden, åtminstone gällande innehåll. Samma människosyn och värderingar som ligger bakom filmer. Kolla bara på USA, det är få filmarbetare som ställer sig bakom en republikan, det är på sin höjd Clint Eastwood. Resten står bakom demokraterna.

”Vi har dubbat oss själva till engelska i Störst av allt.”

Vad tror du att det betyder för nordisk tv och film att det börjar dyka upp originalproduktioner som får omedelbar internationell spridning i och med Netflix? 

– Jag kan bara omfamna det, för det betyder ju att det finns mer att välja mellan som skådespelare, mer jobbmöjligheter. Det kommer så klart också ge mer konkurrens, eftersom det öppnar upp för andra typer av skådespelare också. De där två (Dencik pekar på en stor poster med Felix och Hanna på reds. anm.) har ingen teaterskolebakgrund, och för några år sedan kanske man skulle sökt efter två nyutbildade teaterskådespelare, som Alba (August, reds. anm.) till exempel. Men jag tycker Netflix kommit in med en väldig kraft i branschen och gör väldigt mycket högt och lågt. Jag tycker om att de är sin egen distributionskanal, och det går väldigt fort med Netflix. Det tycker jag om.

Hanna Ardéhn och David Dencik under en rekonstruktion av brottsplatsen i Störst av allt. Foto: Johan Paulin/Netflix.

Är det ett problem att det kanske går för snabbt ibland?

– För mig som skådespelare upplever jag inte det, men jag kan tänka mig att om du ställer samma fråga till en regissör eller producent tycker de kanske att de inte är vana och att det finns ett problem. Men det är nog en fråga om ett par år bara, när det landat och Netflix börjat göra mer saker här. Det handlar nog bara om ett annat sätt att närma sig arbetsmomentet, någonting vi kanske inte är vana vid. Men det är väl bara bra att skakas om i sin konformitet? Vi har alla dubbat oss själva till engelska, det gör man också i The Rain.

Är det sant?!

– Ja, så jag har alltså spelat Peder Sander på engelska. Netflix tyckte nog att det skulle bli ett bättre resultat på det sättet, att de som faktiskt spelat rollerna också får göra det dubbat.

Dubbning är vi ju inte supervana med i Sverige.

– Nej, det kan man lugnt säga. Alltså, det kan ju inte bli annat än en slags försämring av det ursprungliga materialet, men det är ändå intressant, merkantilt på något sätt. Jag är inte emot det, för om det gör att det blir tillgängligt för en större publik, i Nordamerika till exempel, gör jag gärna det jobbet i fyra-fem dagar. Svårt, konstigt arbete, för övrigt. Det skulle man nog aldrig göra med Samtidigt i Märsta eller 30 grader i november eller vad fan det heter. 

”De stänger klippningen till filmen om Thomas Quick inom ett par veckor och vi tittar på en premiär den 16 september.”

Om David Dencik medvetet nämner serierna vid någorlunda felaktiga namn låter vi vara osagt, men integriteten är det inget fel på. Svensk filmproduktion hade inte sett likadan ut utan Dencik och hans mångåriga kollega Mikael Marcimain, som tillsammans gjort miniserierna Lasermannen och Upp till kamp, samt filmerna Gentlemen och Call Girl

Du och Mikael Marcimain har gjort en väldigt mycket bra grejer ihop. Vad får er att återvända till varandra?

– Nu gör han en film utan mig, och jag var heller inte med i Liberty. Men vi har en vänskap och en kollegial relation, vi pratar om olika projekt och bollar idéer. Vi återkommer väl till varandra för att vi från och till upplever vissa framgångar ihop i det vi gör. Jag tycker om att spela för honom och som det har blivit är det en sorts tyst kommunikation. Man kommer en bit på vägen i en arbetsrelation, så han vet vad han kan förvänta sig av mig och jag av honom. Sådant som händer när man jobbar mycket ihop, det är också en trygghet. Det finns liksom inga större kosmiska skäl till varför vi jobbar ihop, men det har funkat bra.

Mikael Marcimain och David Dencik under filmfestivalen i Toronto 2014. Foto: Getty Images

Du köpte själv rättigheterna till att göra en film om Thomas Quick – berätta om det projektet?

– Jag lade aldrig några pengar ur egen ficka men jag var med och förhandlade fram rättigheterna. Det var jag och filmens producent, Helena Danielsson som styrde upp det där, sen har vi försökt länge och nu blev det film i slutet av 2018. De stänger klippningen inom ett par veckor och vi tittar på en premiär den 16 september.

Wow. Jag visste inte ens att den hade börjat spelas in.

– Där gick det jävligt fort ska jag säga. Så fort Micke Håfström kom på och allting landade så hittade vi en lucka och filmade allt. En svensk biorulle helt enkelt.

Oerhört spännande.

– För mig har det varit en jätteresa, jag trodde projektet hade dött för längesen och så plötsligt blåste det till liv igen. 

Hur ser du på dina Hollywood-roller? 

– Jag ser bra på dem, i den mån man kan kalla dem Hollywood. Jag gillar att komma ut med mitt arbete och spela på engelska, sen måste det inte vara Hollywood. Det får gärna vara fransk tv eller BBC också. Det är en extra krydda i tillvaron, för jag får jobba med intressanta kollegor och komma till intressanta inspelningsplatser. Jag har ju haft ynnesten att jobba med bra roller också. Det där med att spela på engelska är en helt ny värld som jag dras till, men som också är väldigt svårt att styra.

Är Hollywood och internationella produktioner någonting du aktivt söker?

– Jag har varit mycket i Los Angeles genom åren men känner inte att jag kommit närmare vare sig min egen kompetens eller någon karriär av det skälet. Jag har knegat på här hemma, gjort det jag gjort, tackat ja, tackat nej. Och det har fött sig själv på något sätt, jag kan tyvärr inte påstå att jag tjatat mig till en karriär, jag skulle önska att det fanns någon jag kunde säga ”nu vill jag ha ett jobb” till, så därför är jag glad på det jag fått prova på och hoppas på att det kommer mer. 

Har du en klassisk Hollywood-agent?

– Det finns så jävla många där borta, vem som helst kan få en agent. Sen är det en annan sak att få ett enormt genombrott som Noomi eller Alicia, men det hände aldrig för mig och jag är ganska nöjd med min tillvaro. Jag är ju i en annan kategori nu, på något sätt. Jag kanske kan få en roll i en malaysisk kortfilm efter den här serien. 

David Dencik är aktuell i rollen som försvarsadvokat Peder Sander i Netflix-serien ”Störst av allt”. Den 7 maj har Johan Rencks miniserie Chernobyl premiär på HBO Nordic där David spelar mot bland andra Stellan Skarsgård, Emily Watson och Fares Fares, och i höst spelar David rollen som Thomas Quick i filmen om hans liv.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-04-09 14:21