De är genierna bakom ”Stranger things”

Det går att tala om popkulturell sinnesfrid. Den är sällsynt numera, men kan glimtvis infinna sig när man är mellan säsonger. När det helt enkelt inte går några serier man känner sig direkt livegen under, som man måste kolla på för att man inte längre orkar vara en person som inte kollar på dem.

Förra sommaren var det som att Stranger things förklarade krig mot popkulturell sinnesfrid. Serien gick in på popkulturell sinnesfrids trädgård med en sådan där Gråben och hjulben-bomb som ser ut som en röd box med ett T-format handtag och sprängde skiten i bitar.
Till slut återstod bara två alternativ: titta på Stranger things eller totalt mygga av sig själv som trovärdig individ. Många valde det förra – om inte annat just för sin popkulturella sinnesfrids skull.

Netflix släpper aldrig några siffror men jag känner mig ganska övertygad om att den serien var deras största ord till mun-succé sedan Making a murderer. Och att ingen annat egentligen ens kommit särskilt nära sedan dess.

Stranger things skulle från början ha hetat Montauk och utspelat sig i Montauk, New York. När grundidén visade sig för dyr blev det Stranger things och fiktiva Hawkins, Indiana, i stället.
Att konsumera Stranger things är som att ta syntetiskt retronarkotika. Hjärnan löddrar av 80-tal och nostalgi, synthmattor jäser i pannloben och allting skimrar i neon. Efteråt blir man besviken över att återvända till samtiden igen.

Serien ska ha credit för att den gett kulört julbelysning en bärande roll på ett sätt vi inte skådat sedan Ett päron till farsa firar jul. Dessutom: en alkad polis, förra årets kanske mest fängslande karaktär (Eleven), magisk musikläggning, opening credits att dö för – och en gammal skådespelare, Winona Ryder, som får göra comeback på det där sättet alla älskar att älska (och där John Travolta i Pulp fiction är det i särklass mest uttjatade
exemplet).

Men det som driver Stranger things framåt och även nitar fast ens känslor vid den svulstiga visualiteten är barnen och relationerna mellan dem. Och, förstås, den gastkramande öppningen: i första avsnittet försvinner Will Byers i närheten av ett suspekt laboratorium och kommer in i en annan dimension.

Enäggstvillingarna Ross och Matt Duffer – som skapat, skrivit och regisserat Stranger things – kom upp med pilotens premiss efter att ha läst om bisarra experiment som utförts under Kalla kriget i allmänhet och MKUltra-projektet i synnerhet, ett mind control-program i CIA:s regi.

Det var viktigt för dem att ankra seriens övernaturlighet i vetenskap. Därför har exempelvis monstret varken med andlighet eller religion att göra – Matt Duffer tycker helt enkelt att det blir läskigare så: ”Jag tror inte på spöken, men jag tror på utomjordingar och parallella världar.”

Ross och Matt Duffer föddes 1974. Nu har de lyckats lösa medlemskap i klubben för kreativa brödrapar i Hollywood – med bland andra Coens, Nolans, Farrellys, Duplass och Russos – men det har varit en lång väg dit.

Redan i tredje klass fick bröderna Duffer en kamera i julklapp och började göra skakig hemmafilm. Bosatta i sömniga Durham, North Carolina, drevs de av ambitionen att skapa världar som var betydligt mer spännande än deras egen.

De flyttade till Los Angeles för att läsa film på universitetet Chapman och skrev parallellt manuset till sin första (och hittills enda) film Hidden.

Budkrig uppstod – vilket innebar att bröderna kunde gå till köparen Warner Brothers med kravet om att själva också få regissera skräckfilmen.

Runt 20 studior sa nej – men till slut nappade den hetaste tv-fabriken av alla

Resultatet blev inte riktigt vad någon hade hoppats; trots att Hidden färdigställdes 2012 släpptes den inte förrän tre år senare. Få, för att inte säga ingen, brydde sig.

Där hade sagan om bröderna Duffer kunnat vara vad man inom vissa kulturer skulle kalla för all, men det finns en twist i berättelsen. Lämpligt nog innehåller den regissören M Night Shyamalan – twisttomten som efter Sjätte sinnet blev så besatt av oväntade vändningar att han gått hela varvet runt och gjort det oväntade till det väntade.

M Night Shyamalan läste Hidden-manuset och gav bröderna jobb som manusförfattare på sin serie Wayward pines. Duffers skrev fyra avsnitt och la sedan all övrig tid på att utveckla det som skulle komma att bli Stranger things.

Bröderna Duffer var väldigt små när Stranger things tydligaste referenspunkter – Stephen King, John Carpenter, Wes Craven, Steven Spielberg – stod på toppen av världen. Men det var ändå det popkulturuniversum de ständigt flydde till: Ross och Matt växte upp med förhoppningar om att hitta en karta på vinden (Goonies – Dödskallegänget), en clown i kloaksystemet (Det) eller om att en dag absorberas av tjock-tv:n (Poltergeist). De gillade (något förenklat) berättelser om ungdomar som ställdes inför något slags övernaturlighet och som, tja, cyklade mycket. Därför var det också den genre de själva helst ville gjuta nytt liv i.

När bröderna skulle sälja in Stranger things snodde de layouten från Stephen Kings Eldfödd till sin lookbook. Sedan klippte de ihop en trailer med scener från 15 olika 80-talsfilmer (främst E T) för att demonstrera seriens tonalitet.

Runt 20 studior sa nej – men till slut nappade den hetaste tv-fabriken av alla.

Säsong två av Stranger things har premiär den 27 oktober på Netflix. Det som framför allt kommunicerats kring nya säsongen är att den kommer att kretsa mer kring det parallella universum där Will Byers bidar sin tid.

Sopar man ihop övrig information som sipprat ut kan man konstatera att den också ska kännas ”större och mörkare” och att den bygger mot ett frustande klimax. Bröderna Duffer planerar för totalt fyra säsonger av Stranger things, men hur det än utvecklas härifrån har bröderna redan fått uppleva märkligare saker än de någonsin trodde var möjligt. Och det inkluderar inte bara faktumet att Barack Obama personligen ringde upp Netflix innehållschef Ted Sarandos för att be om en dvd.

Riktigt surrealistiskt och sinnessprängande blev det först när bröderna satt sig i en limousin för att åka till premiäreventet och snabbt skannade av Twitter. Överst i flödet låg en tweet med det som förre förbundskaptenen och halsduksfantomen Erik Hamrén hade kallat för shining.

Stephen King skrev: ”Stranger things is pure fun. A+. Don’t miss it.”