Annons
Annons

Kalle-Zackari-Wahlstrom-bodybuilding-luciapokalen

Hur kul kan det vara att stå och spänna sig på en scen? Cafés Kalle Wahlström ger sig på att bli bodybuilder i Göteborg – och tvingas leva på vatten och kokt torsk.

Här hittar du alla reportage av Kalle Wahlström.

* * *

”Har du ingen strumpa?”

Annons

Jag tittar ner på mina bara fötter och sen upp på den lille mannen framför mig. Han står nära mig, så nära att jag kan känna hans lukt. Han luktar kaninbur. Sågspån och ammoniak.

– Strumpa? får jag fram med en svag, svag intonation i slutet av ordet för att signalera att det är en fråga.

Mannen framför mig ler.Kalle-Zackari-Wahlstrom-bodybuilding

– Ja, till juvelerna.

Han pekar ner mot sitt helt kala kön.

– Du sätter på strumpan när du ska torka. Så att du inte visar allt, men ändå inte sabbar färgen. Hehe, nej, nu är det visst min tur!

Den lille mannen försvinner in i ett av de små temporärt uppställda tälten där vi tävlande ska spraymålas med brunfärg. Jag hasar framåt ett par steg för att fylla luckan i kön han lämnar efter sig. Om fyra timmar ska jag upp på scen i Classic Bodybuilding för män över 180 cm på Luciapokalen i Göteborg. Jag har inte druckit något på hela dagen. I går kväll fick jag suga på en isbit.

Hur hamnade jag här? Jag är ju ingen bodybuilder. Jag tränar funktionellt. Jag vill ha användning för min träning även utanför gymmet. Jag tränar för att orka mer liv, brukar jag säga.

Men det är nog inte hela sanningen. För även om jag aldrig skulle erkänna det för någon så tränar jag nog ganska mycket för att få en fin kropp.

Kalle-Zackari-Wahlstrom-Gladiator-Helene-AhlsonHelene Ahlson, känd som Ice i Gladiatorerna, hjälper Kalle att piffa till bröstmusklerna.

* * *

För typ tio år sen var jag ganska tjock. Och det kan man väl vara. Men det är som att vi människor har en tyst överenskommelse om att det är finare att vara musklig än att inte vara det. Så när jag började träna och blev musklig fick jag uppmärksamhet för min kropp på ett helt nytt sätt. Och uppmärksamhet för mig är som heroin för en pundare. Dessutom upptäckte jag att om jag tränar så kan jag äta precis vad som helst utan att gå upp i vikt. Så jag tränar på. Säger att jag tränar funktionellt, men speglar min mage så fort jag får chansen (”Åh, bra ljus rakt ovanifrån, då ser man stark ut!”).

Det finns träningspersoner som inte alls håller på och låtsas som jag. Som helt har gett upp illusionen om funktionell träning. De håller på med något som heter bodybuilding och hela deras liv går ut på att se ut på ett speciellt sätt. Ett väldigt speciellt sätt, tycker de allra flesta. Hur är det att leva så? Hur gör man för att bli en bodybuilder? Det är det jag vill ta reda på.

Helene Ahlson kanske du känner igen som Ice i tv-programmet Gladiatorerna. Hon är 33 år och jobbar som personlig tränare och kostrådgivare. Hon ska hjälpa mig att komma i form inför Lucia­pokalen. Jag träffar henne i en liten syateljé i Solna, där jag ska få ett par såna där små bikinibyxor som man har när man tävlar i bodybuilding.

– Du har lite att jobba på, säger Helene.

– Jaha, svarar jag.

– Vaderna är för dåliga. Baksida lår, framsida lår. Rumpan. Axlarna skulle jag vilja att du jobbade på. Och armarna.

– Armarna?

Jag har nära till tårar nu. Vafan.

Är det nåt som är bra?

– Magen ser okej ut. Men du behöver jobba även där.

– Det här kommer att bli vidrigt, säger hon innan vi skiljs åt.

En anledning till att jag tränar så mycket är som sagt för att jag vill kunna äta saker.

Kalle-Zackari-Wahlstrom-Luciapokalen

Jag älskar mat. Efterrätter och limpmackor med smör. Jag har kommit på att om jag tränar mycket så kan jag äta alla de där sakerna men fortfarande ha en kropp som folk säger är fin.

Men det där upplägget funkar bara om man vill ha en vanligt tränad kropp. Om man ska tävla i bodybuilding kan man inte äta vad man vill, hur mycket man än tränar. Ja, om det man vill äta inte är kokt torsk förstås. Då är det bara att köra.

Jag äter nämligen väldigt mycket kokt torsk den sista veckan inför tävlingen. Sju gånger om dagen för att vara exakt. Även till frukost. jag vet inte om du ätit kall, kokt torsk, utan salt, ur en plastbytta till frukost någon gång.

Om du inte har det kan jag berätta hur det smakar. Exakt: vidrigt.

Kalle-Zackari-Wahlstrom-biffI Classic Bodybuilding ingår sju förutbestämda sätt att spänna sig.

* * *

Classic bodybuilding är en variant av den typ av bodybuilding du tänker på. De tävlande är lite mindre, ser lite mer ut som vanliga människor, fast muskliga såklart.

Den första tävlingsdelen är det obligatoriska programmet. Sju stycken förutbestämda poser, alltså sätt att spänna sina muskler. De bästa från det obligatoriska programmet får fortsätta i det fria programmet. Då får man spänna sig lite som man vill, till en låt man valt själv.

Jag siktar inte på att vara en av de bästa, så jag nöjer mig med att träna in de sju poserna i det obligatoriska programmet. Sju sätt att spänna musklerna, det låter ju svinlätt, tänker du. Men det är det inte. En tävling kan pågå i en timme och man får aldrig riktigt slappna av. Det är dubbelbiceps framifrån, latsspread framifrån, side chest, triceps, dubbel biceps bakifrån, latsspread bakifrån och mage/ben. I varje pose måste man jobba stenhårt för att spänna rätt muskler. Ut med latsen, ner med axlarna. Man spänner sig så att man skakar. Men det ska se lätt ut. Le, le, le!

Jag är svag av självsvälten när jag står framför spegeln hemma. Morgon och kväll har jag blivit tillsagd att träna. Det är i poserna tävlingen avgörs. Och i de små plastbyttorna med kokt torsk, utan salt. Även till frukost.

Kalle-Zackari-Wahlstrom-musklerSanningens ögonblick har kommit: ska Kalle gå vidare?

* * *

Jag hatar livet när jag sätter mig på tåget ner till Göteborg dagen innan Luciapokalen. Jag har lådor med kokt torsk i en väska. Helene har sagt åt mig att sluta dricka vatten – för att torka ur kroppen så att musklerna syns bättre. Vätskebristen ger mig huvudvärk. Jag luktar död ur munnen. Det ligger en air av fisk runt mig. Tiden blir till en grå, klibbig, masssa. Det känns som att jag lever i en dröm.

På tävlingsdagen gör jag de sista förberedelserna inför tävlingen. Övar poser på hotellrummet. Spraymålas med brunfärg. Jag känner mig som ett kreatur på väg till slakt när jag står i kön till målningen. Alla tävlande står där. Alla målas.Kalle-Zackari-Wahlstrom-svett-etikett

– Annars syns inte musklerna i det starka ljuset på scenen, säger nån.

Både killar och tjejer springer omkring nakna. Inte ett kroppshår så långt ögat når. Några har strumpor över penis och pung. Andra orkar inte bry sig.

Timmarna innan tävlingen tillbringar vi backstage. Vi ligger på liggunderlag, med fötterna i högläge. Alla är mörkt orangea och huden spänner över våra knotiga kindben. Helene kommer och ger mig riskakor med nåt rosa, sockrigt på. Efter en stund får jag en pappmugg med sylt från frukostbuffén.

– Här, ät! säger hon.

Törsten värker i mig när jag sveper den söta sörjan.

Plötsligt ropar någon upp mitt nummer. Dags att gå ut på scenen.

Det visar sig att det faktiskt är ganska kul att stå på scenen och spänna sig. Om man lägger ner väldigt mycket tid på att forma sin kropp, som jag ju gör och har gjort, är det kul att få visa upp den.
Poserna går också ganska bra. Folk skriker och applåderar när vi pressar ut ryggen i en latsspread bakifrån.

Jag är hög på endorfiner när jag vankar av scenen. Det är som att jag börjar förstå tjusningen med bodybuilding.

Det är lätt att avfärda människor som bara tränar för sitt utseende, tänker jag efteråt. Kroppsbyggare som lägger varje sekund av sitt liv på att se ut på ett visst sätt. Men man måste ändå beundra deras disciplin. Att ha en plan för varje pass, varje mål mat. Aldrig fest. Bara träna. Det finns något beundransvärt i det där.

Och en grej som är mäktig med det är ju att det går. På bara några veckor lyckas jag helt förändra hur jag ser ut. Om du vill gå ner i vikt så går det. Ät kokt torsk sju gånger om dagen. Även till frukost.

Men börja inte med bodybuilding. Det är inte sunt.

Ingen kropp mår bra av att svältas på det sättet. Träna i stället. Det räcker fint, om din plan inte är att stå på en scen, helt mörkt orange i små byxor och spänna olika muskler.

Jag gick inte vidare till det fria programmet. Och det var väl tur med tanke på att jag inte hade tränat in något sånt.

Så vi får aldrig reda på vilken plats jag kom på i Luciapokalen. Lika bra det, kanske?

Kolla in Kalles avsnitt om bodybuilding i Svett & Etikett på SVT Flow. Här hittar du alla avsnitt av programmet.

Kalle Zackari Wahlström

Foto: Nordisk Film TV

Artikeln är tidigare publicerad i Café 5/2014.

Annons

Dela (11)
Tweeta

Annons


Laddar