Ångrade du vid något tillfälle att du tog med Linda Pira i låten Rom & kush?
– Nej, är du knäpp? Det var en genial sak att göra, det bästa jag gjort. Och det behövdes ju, folk bara väntade på att det skulle komma in en tjej och knäcka en snubbe.
Den blev hennes genombrott. Och alla tjatade ju hela tiden om att hon överträffade dig?
– Jo, jag vet. Men man får offra sig lite för sakens bästa.
Vad snällt sagt, får du procent på hennes intäkter eller?
– Inga kommentarer. Inga kommentarer.
Efter att ha vunnit en grammis för din första mixtape så festade du i flera år i stället för att spela in ett ”riktigt” album. Din förra skiva kom ifjol, och nu har du redan spelat in en ny. Har du gått i kloster?
– Jag festar fortfarande, men jag gör det medan jag gör låtarna. Det är därför de blir så jävla bra.
Vilket gift ger bäst låtar?
– Olika låtar kräver olika doping.
Vilken är den tyngsta drog du tagit?
– Eh, vet inte vad jag ska svara på det. ”Inte horse”, kan få vara svaret.
Var du någonsin illa ute?
– Vissa dagar tycker man det, vissa dagar tycker man inte att det är så jävla farligt. Och mellan 23 och 26 ska man få leva så där. Man ska få ha kul. Plus att man får en bra röst. Cigg och sprit är bra på det sättet.
Angående Pappas låt: Vad är det med rappare och sentimentala texter om föräldrar?
– Alla rappare har gjort en mamma-låt. Tupac gjorde sin Dear mama och jag ville göra en om pappa i stället. Ingen rappare hade gjort en sån, vad jag vet. Många av föräldrarna i de där låtarna är invandrare och de har gått igenom mycket för att vi barn ska ha det bra. När de flytt från krig och länder där släktingar torterats och fått börja städa trappuppgångar för familjens skull, då kan man få vara lite extra sentimental och tacksam mot dem.
Din pappa är poet. Hur har det påverkat dig?
– Det har väl gett mig en frihet att uttrycka mig, och att ha en ganska kreativ syn på livet. Men jag fattar ju också att man måste vara målmedveten. Jag har ju sett honom jobba och sedan skriva sina dikter på nätter och tidiga morgnar.
Hur lärde du dig rappa?
– Jag kunde det bara direkt. Jag såg någon göra det på en fritidsgård, testade och insåg att ”shit, jag kan det”. Mina kompisar sa ”du är bra”, och så blev det min grej. När jag var 12-13 år gjorde jag min första text.
Vad handlade den om?
– Om att jag var bäst på att rappa.
Varför har Redline Records sådan medvind just nu?
– Därför att vi jobbar hårdast. Hiphop har blivit väldigt accepterat över huvud taget, och Redline är breda. Labyrint kör sin reggaestil, Dani M är dancehall, Linda Pira och jag gör något annat och Mohammed Ali är mer conscious hiphop. Och allt alla gör smälter på något sätt ihop.
Hur lärde du känna Salazar Brothers?
– När jag pluggade kände jag Ison & Fille och gjorde en dokumentär om dem. Så då var jag med dem i studion. Jag fick frågan om att vara med på en mixtape efter att jag lagt en refräng på en låt av Mohammed Ali. Och därefter hängde jag mig kvar i rapmatchen och steg i graderna. Som Henry Hill i Maffiabröder.
Det sägs att du och bröderna Salazar var nära att bli rekryterade av Latin Kings, det kriminella gänget, under en USA-resa. Stämmer det?
– Ja, de hade hört talas om att Salla och Masse varit medlemmar i ett svenskt The Latin Kings. Men de visste ju inte att det var en hiphop-grupp. Sedan kom frågan om de ville starta ett kapitel i Sverige, men då tackade de nej. Men gänget var fett roliga att hänga med. Vi taggade på en snubbe som hette Gabe. Han drog runt i en Escalade och gick runt med 20 000 dollar i fickan. Han tog med oss till en strippklubb och mer eller mindre stängde ner hela stället. Han kastade fett med pengar omkring sig. Det kändes roligt där, men hemma i Sverige insåg man ju att det var idiotiskt förstås.
Såg du några pistoler?
– Klart de hade pistoler.
Tillhör du Team Ken Ring eller Team Petter?
– Jag tillhör Team Stor.
Har du själv haft någon beef?
– Nej, och om jag har en beef ska den hållas utanför musiken. I USA funkar det kanske, men i Sverige, som är ett ganska mesigt land, får man spelningar inställda för minsta lilla problem. Folk tjänar mindre på att mordhota varandra när man riskerar att förlora ett halvårs inkomster.
Vad innebär det rent statusmässigt att vara rapstjärna i Sverige?
– Jag tror svensk hiphop har blivit större nu. Det är fler tjejer som lyssnar, och det tror jag beror på Redline och att vi breddat oss och släppt in coola tjejer som Linda Pira. Det är skönt att inte bara rappa för killar. Visst, det kanske inte är fifty-fifty än i publiken, men vi är på väg dit. För några år sedan var det bara snubbar när man spelade ute.
Får du många skamliga förslag?
– Jag ska väl svara nej på den frågan. Man får tänka själv.
Har du ett förhållande?
–Inte just nu. Det tog precis slut. Inget att beklaga. Det är så livet är.
Har du någonsin gjort något kriminellt?
– Har inte alla rappare gjort det? Typ? Men nej, jag har inte gjort något jättekriminellt och om jag skulle ha gjort det så vill jag inte prata om det.
När var du som närmast att dö?
– En bilolycka en gång när jag var yngre. Men det är fett längesen nu. Annars har jag inte varit särskilt nära att dö. Folk vill gärna tro det, men så är det inte.
Vilka då?
– Folk som önskar att jag ska vara nära att dö. Sådana som säger sånt. Men tydligen lever jag.
Klas Ekman
Foto: Saga Berlin
* * *
Fler intervjuer:
Per Andersson: ”Jag vill dö under ett samlag eller i ett applådtack”
Jens Lapidus: “När ingen ser mig så bygger jag dyra lyxbilar”
Håkan Hellström om pengar, ångest och ett annorlunda sjukhusbesök