Varför ses vi på Tennstopet?
”Det är vårt andra vardagsrum. Min studio ligger vid korsningen här och vi bor lite längre ner på Dalagatan.”
Du har medvetet anpassat ditt liv för att ha nära hit?
”Det här är ingen lögn. För många år sedan hyrde vi en lägenhet här i närheten och när det var surströmmingspremiär åkte vi förbi med taxi och kände doften av surströmming. Jag kollade om jag kunde få ett bord, men det var bokat ett år i förväg, så vi bokade till året efter. I år var det 20:e sittningen på raken. Till slut blev det en fråga om hur nära ’Stopet’ vi kunde bo. Målet var att köpa en lägenhet väldigt nära Vasaparken och det målet uppnådde vi.”
Kommer hela Sverige att lära sig vad ”flänna” betyder i Så mycket bättre?
”Antagligen, men jag hoppas inte att det blir Niagarafallen hela tiden, för det kan bli jävligt tröttsamt. Vi får se hur de klipper det, för jag har tydligen svurit mer än någon annan sammanräknat – könsorden haglade – och däremellan grinade jag. Jag kan framstå som den mest ociviliserade vulgära Västerbottens inland-bonden eller som den känsligaste och tjejigaste indiegubben.”
Du låter som prima tv.
”Haha! Ja, det blir säkert bra tv. Könsorden är lite tourettes. Ibland måste jag säga saker som normala människor väljer att inte säga. Ibland när jag träffar folk får jag för mig att ruska om lite, det är någon sparka upp portar-grej. I Västerbotten säger man att jag är utan farstu – rätt in i vardagsrummet. Det brukar funka ok, kanske för att jag är kort och ser ofarlig ut. Men ibland trampar jag i bajshyttan och då landar det fel.”
Varför varnade du Så mycket bättre-produktionen för att du gråter så mycket före inspelningen, det är väl en superkraft i deras tv-ögon?
”De vill ju att folk ska tappa det, men om man tappar det hela tiden blir det jävligt tjatigt till slut. Flännandet har eskalerat senaste 20–25 åren. Jag vet inte var det kommer ifrån. Helt plötsligt kommer det en känsla av något som är väldigt stark och så darrar jag på läppen och börjar gråta. I programmet är det extremt mycket historier och känslor som triggar.”
Din taktik under Så mycket bättre var att ”glida med, sova lite och dricka mycket”. Hur funkade det?
”Det funkade jättebra! Jag hade dessutom en veckas lång uppvärmning innan. Lite med flit. De två sista dagarna innan inspelningen startade var jag på Dregens 50-årskalas, och dagen innan det var det en långkörare när Moa Gammel som regisserade filmen jag skrev musik till hade ett-år-sen-wrap-up-party.”
Lyckades du konservera formen?
”När jag kom dit dygnade jag första kvällen. Jag fick faktiskt lyxsviten, som såklart Lasse Holm hade innan – men han drog precis när jag kom. Jag tog allt vin jag hittade, tände ljus och så kom alla på efterfest där varje kväll. Jag blev ombedd redan under min dag två att vara snällare mot de yngre, för de tålde inte mitt tempo. Ellen Krauss var en krossad kvinna dagen efter. Men jag hade ju övat ordentligt så jag klarade mig.”
Är det du som skrivit att du är ”1,78 lång (med skridskor)” på din Wikipedia-sida?
”Ja! Från början är det gammalt skämt från Jörn. Jag var så sjukt sen in i puberteten, och när jag var liten beklagade jag mig för min pappa vid hockeyplan – jag ville bli hockeyproffs men jag var typ minst i världen. Då var vår grannes dotters kille där och åkte skridskor så pappa frågade: ’Hur lång är du?’ Då svarade han 1,75. Ett påstående pappa ifrågasatte. Repliken ’1,75 – med skridskor’ är bland det roligaste jag hört. När jag jobbade med Dolores Haze skulle jag bevisa att det går att skriva vad som helst på Wikipedia och då skrev jag ’Pär Wiksten 1,80 (med skridskor)’ på min Wikipedia-sida.”
Men det står ju 1,78?
”Jo, det första försvann efter tre år, och innan jag skrev in det igen mätte jag – på uppmaning av min fru Christina – hur lång jag faktiskt är med skridskor på. 1,78 visade det sig.”
2002 kom senaste Wannadies-skivan. Kommer det en ny?
”Jag kan inte säga nej på den frågan. Nästa år kommer det en ny låt och sen släpper vi en till och sen blir det en EP av det och sen kanske det kommer en till EP och så samlar vi dem på en skiva och trycker vinyler. Blur släppte ju en ny skiva…”
Överraskande bra!
”Den var jävligt bra! Jag är enormt kräsen. Delvis för att jag har nött ner mig själv när jag jobbar med det här. Jag kan inte okynneslyssna på en skiva en fredagskväll, då har jag suttit hela jävla veckan och stött, blött och nött arrangemang, proddar och mixar. När favoritband, som Pixies, kommer med en ny skiva så tänker jag: Ja, den är ganska bra. Men det spelar ingen roll, för den är inte lika bra som Doolittle eller Surfer Rosa och det är de skivorna jag vill höra. Men så kommer Blur med en ny skiva där ett par av låtarna bland det bästa de gjort.”
Jag såg dig på Way Out West, träffade du Blur?
”Ja, min 19-åriga dotter Elsa har gått och blivit världens Blur-fan och det var anledningen att vi var där. Det var jag, Christina, Elsa och hennes kompis Ida-Lova som hakade på Jag messade Alex James men jag hade ett gammalt nummer. En Skellefteå-kompis körde Pustervik och tyckte vi skulle komma dit och se GOAT och då hade han släppt in Blur. Så vi surrade lite med Alex och Damon.”
Du stod med Damon Albarn och Alex James i baren på Pustervik?
”Nä, det här var vip-vip-vippen. Alex släppte in oss. Jag gaggade på med Alex om hans soloprojekt och Sophie Ellis-Bextor som vi båda jobbat med. Men till slut var jag tvungen att säga till Damon att ’den här lilltjejen som står här har stått och grinat till er i en och en halv timme.’ Så de stod och pratade ett bra tag. Efteråt förklarade jag för henne att det inte är normalt att hon ser Blur live och en halvtimme senare snackar med Damon. Hon har haft Alex och Damon som bakgrundsbild på telefonen i fyra år, men det sa hon aldrig till dom.”
Vad minns du av Liam Gallaghers läppar?
”Det där är ett missförstånd i en gammal intervju. Det var faktiskt Ian McCulloch, sångare i Echo & The Bunnymen, som kysste mig i Liverpool. För övrigt första gången jag träffade honom. Gunnar från Wannadies och jag hamnade dock bredvid Liam i pissoaren när vi var på en spelning med McCullochs andra band. Där vände sig Liam om till Gunnar och sa något svårtytt och Gunnar svarade med något på norrländska. När vi kom ut från toaletten sa min fru Christina: ”Wow, ett ögonbryn på två ben” om Liam. De bodde i Hampstead ett tag samtidigt som vi, men vi pratade aldrig med Oasis. Jag var team Blur och tyckte inte om deras överdrivet kaxiga attityd. Den enda jag snackade med var den tredje, trevlige men mindre framgångsrike Gallagher-brodern Paul.”
Inför fotbolls-EM 1996 spelade du en brittpoplandskamp på Wembley – för Skottland – med Teenage Fanclub och Primal Scream.
”Jag hade feber och hade bara spelat korpfotboll under åren i Skellefteå, så jag var inte på topp. Men får man erbjudande om att spela på Wembley tackar man inte nej. Det enda jag ångrar var att jag inte tog en grästuva som Damon i Blur och skådisen Phil Daniels, som Damon bjudit in till matchen, gjorde. Storyn jag hörde efteråt var att Damon satte tuvan i en kruka och något senare hade hans städerska rensat bort ogräs och då åkte Wembley-gräset ut genom fönstret.”
En annan rockvänskap till dig är Black Francis i Pixies. En speciell man, har jag förstått?
”Första gången vi träffades skulle vi vara förband till Frank Black, hans soloprojekt utanför Pixies. Vi hade vi blivit rådda att inte prata om Kim Deal eller kalla honom för Frank, för han heter Charles. När vi hälsade sa han bara: ’201’. Då hade han kollat upp vilka hotellrum vi bodde på och motiverade det med att han vill veta var hans vänner bor. Det är ju ganska blådårigt? Sen sätter han aldrig en låtordning – han har en mikrofon på scen som han berättar vilken nästa låt är för bandet. Bandet behöver alltså kunna varenda låt som Pixies någonsin gjort. Senast de spelade i Sverige på Cirkus såg jag hur basisttjejen var ute och cyklade på en låt som de uppenbarligen knappt repat. Då var det nog pisken efteråt. Jag gillar speciella människor – på gott och ont – och Charles är ett underbart original, men det är nog inte många millimetrar från att det skulle kunnat stuckit totalt för honom.”
Hur mycket pengar har You and Me Song dragit in?
”Det är svårt att uppskatta, men förmodligen galet många miljoner Vi är uppe i över 50 miljoner streams på Spotify och den har varit med i flera filmer, serier och reklamfilmer. Och så har den ju genererat många barn, eftersom folk gillar att gifta sig till låten.”
Vilket är det roligaste inlägget i Flashbacktråden ”Pär Wiksten, the Wannadies har peruk?”?
”Jag har gått igenom tråden och det är både kul och smickrande. Någon skrev att jag hade en tam bäver på huvudet och någon skrev att den stått bakom mig på 4:ans buss och kunde bekräfta att jag inte bar peruk, för personen hade typ tittat ner i min hårbotten.”
”One day my hair will fall out and I won’t look gothic anymore” har Robert Smith i The Cure sagt. Hur låter Pär Wiksten-versionen av det?
”’Den dagen jag tappar håret måste jag sluta med musik.’ Som i Samson & Delilah – när håret huggs av tappar han all kraft. Men jag är fucking 57 år och har inte ens tillstymmelse till vikar, kolla!
Det är Mikel Arteta-klass på ditt hårfäste.
”Det är det jag menar. Att ha bra hårfäste är tyvärr lite antiintellektuellt, jag skulle vilja ha lite mer panna. Min farsa är 83 år och har fortfarande kanonhår. Därför tänker att jag att mitt hot om att sluta göra musik när jag tappar håret är ett tomt hot.”