Middag med par som har barn i samma ålder som vår son.
Hon: (Tittar på barnen på golvet) Gud vad stora de har blivit. Nu har man nästan glömt bort allt som var jobbigt med att vara gravid.
Han: Ja, det är inte klokt vad man glömmer fort. Du hade det ju riktigt jobbigt där ett tag.
Hon: Ja, men det var ju så mycket som var nytt. Så mycket konstiga saker som hände med kroppen.
Min fru: Skoja inte. Min kropp ballade ur totalt. Helt sjukt jobbigt. Man bara vaggade runt där tjock och osmidig och kände sig som en elefant som var i vägen för alla hela tiden. Jag kunde inte ens flyga ordentligt. Jag är ju van att kunna dra upp fötterna under mig och kura ihop i flygstolen, men nu fick man ju knappt plats med benen! Och sen ska vi ju inte ens snacka om hur utsvulten och grinig man var precis hela tiden, hur man svettades oavbrutet, hur man hade konstant halsbränna…
(Tystnad)
Min fru: Jag fick faktiskt mycket mer förståelse för Fredrik efter det där. Det är ju så här han lever jämt.
