Den siste stjärnan – Café djupdyker i fenomenet Björn Borg

Framröstad till Århundradets idrottare av Svenska Idrottsakademin. Internationell playboy med Studio 54 som högborg. Stilikon med eget modevarumärke. Föremål för rubriker, filmer och böcker – nu senast den heltäckande biografin Ren vilja: berättelsen om Björn Borg av Jan Söderqvist.

I år är det 40 år sedan Björn Borg avslutade en av de bästa karriärerna idrottsvärlden skådat. Blott 26 år gammal lämnade han tennisen med elva Grand Slam-segrar – sex Franska Öppna och fem raka Wimbledontitlar. 2021 markerar även året då Björn Borg och alla de andra i den gyllene idrottsgenerationen 56:orna når svensk pensionsålder. Han gör det på paradisön Kap Verde där han och hustrun Patricia numera huserar.

Tillsammans med människorna som bevakat hans karriär, gestaltat honom på vita duken och skrivit biografier över hans liv lägger Café pusslet till en av världens mest bländade svenska stjärnor.

Tennisen

Han var stenansiktet från Södertälje som började bolla mot jämnårige Ted Gärdestad och garageporten hemma på Torekällgatan som blev nationalhjälte och världsetta i tennis. Mellan 1974 och 1981 tog han hem elva Grand Slam-titlar som singelspelare, varav sex i Franska Öppna och fem i Wimbledon.

Jonas Berg är exekutiv producent på NENT Sport och mångårig tenniskommentator på TV4, CMore, och Viasat. Han menar att Björn Borgs betydelse saknar motstycke.

– Det är ju inte bara i Sverige han är en ikon. Looken och myten Björn Borg, i kombination med karaktärer som John McEnroe, boostade ju tennisen globalt. Fem raka på gräset i Wimbledon är ju enormt, men de sex titlarna på gruset i Paris är också en gigantisk prestation. Och kombinationen är extremt tung, säger Jonas Berg.

Vilken var hans främsta egenskap på tennisbanan?

– Den totala iskylan. McEnroe har väl sagt det också – det var ju omöjligt att läsa Björn! En tennismatch handlar mycket om mentalt övertag, att få kvittot på att du äger din motståndare. Björn bjöd aldrig på det, oavsett läge. Det knäckte många. Scenförändringen i femte set i Wimbledonfinalen 1980 är ju det stora exemplet.

Björn Borg såg ut att förlora den gastkramande Wimbledonfinalen mot John McEnroe. Amerikanen skrev senare i sin självbiografi att han var ”helt säker, helt säker” på att vinna men trots det lyckades Björn Borg vända i femte set och vinna den nästan fyra timmar långa matchen. Duellen tillhör idrottshistorien, men Jonas Berg vill även lyfta fram en annan höjdpunkt i Björn Borgs karriär.

– Kanske mer en startpunkt än höjdpunkt, säger han.

– Men eftersom alla sannolikt lyfter just Wimbledonfinalen 1980 plockar jag istället Davis Cup-­debuten 1972 mot Onny Parun. Björn var 15 år och med den press och förväntan som fanns var det ju rätt stort att vända 0–2 i set till seger. Det kanske banade vägen för förmågan att vända matcher, vem vet vad som hade hänt om han fått storstryk där?

Vad betyder Björn Borg för svensk idrott?

– Man kan vända på frågan. Vem har betytt mer?

Glamouren

Under 1970-talet blev den litauiske New York-bon Vitas Gerulaitis en tuff motståndare för Björn Borg, men utanför tennisbanan blev de snart vänner. Gerulaitis var ett par år äldre och hade fått smeknamnet Broadway Vitas på grund av sitt glamourösa och färgstarka liv (ett år hade han till exempel den tredje högsta American Express-räkningen i hela världen).

Trots att Gerulaitis inte var helt olik Harry Dunne i Dum & Dummare eller Gunde Svan med Malou von Sivers-peruk var han alltid omgiven av vackra kvinnor. Det var Vitas Gerulaitis som tog de blyga enstöringarna Björn Borg och John McEnroe under sina vingar och lärde dem att bli fullfjädrade stjärnor som själva började klä sig extravagant, åka limousin, flyga helikopter och bli ihop med skådespelerskor, sångerskor och fotomodeller. Tillsammans med dubble Grand Slam-vinnaren Ilie Nastase blev de stammisar på Studio 54 i New York, tidernas mest legendariska nattklubb, och gjorde tennis till världens coolaste sport.

När Studio 54-kompisen Andy Warhol följde Borgs och Gerulaitis semifinal i Wimbledon på tv ska han ha brustit ut i gapskratt när han såg ett bekant smycke glimma runt Gerulaitis hals, vid en närmare anblick såg den världsberömde konstnären att det mycket riktigt var samma lilla rakblad i ädel metall som Broadway Vitas brukade hacka upp kokain med i vip-rummet på Studio 54.

I en exklusiv intervju med Café från 2006 berättade Björn Borg själv om hur det var att ha den mytomspunna New York-klubben som vardagsrum.

– Ja, vi var ofta där när man inte spelade dagen efter. Studio 54 var ju dit hela världen ville på den tiden. Det var skitkul där, mindes Björn Borg.

Jag läste att författaren Truman Capote beskrev hur han festade där med Bianca Jagger och dig.

– Ja, så var det ju.

Så om du träffade honom sa du ”tjena Truman…”

– Ja, självklart. Eller ”hej Andy” till Andy Warhol. Alla var ju där. Jag kände dem. Vi var kompisar.

Vilka gick du dit med?

– Några av tenniskillarna. Vitas Gerulaitis, John McEnroe, Ilie Nastase. Det var väl mest vi. Vi hade skitkul. Det var ett speciellt folk som var där. Vi festade först där och gick sedan ofta hem till någon på efterfest. Liza Minnelli var ofta med. Eller så drog vi hem till Mick Jagger eller någon. Det är häftiga minnen.

Dekadensen

Kokain var inte sällsynt om du festade med Elton John och Debbie Harry på Manhattans vildaste nattklubbar under 70- och 80-talet. Eller med Johannes Brost och Tommy Körberg på Café Opera för den delen. Enligt biografin Ren vilja var det tidigare nämnda tennisplayboy Vitas Gerulaitis som introducerade Björn Borg för det bolivianska marschpulvret. Det hårda festandet skapade stora rubriker, men i intervjun med Café från 2006 berättade Björn Borg att den dekadenta livsstilen mest handlade om att leva ikapp efter åren som elitidrottsman på den absoluta världstoppen.

– Jag var ute mycket, berättade Björn Borg för Café då.

– Jag hade ingenting nästa morgon. Satt jag med någon, som med dig nu, kunde jag plötsligt säga att i kväll går vi ut. Jag hade plötsligt ingen match nästa dag. Det var en otroligt skön känsla. Jag njöt av att inte behöva gå upp 07.30 för att träna mellan 10 och 12. Jag hade väldigt roligt. Jag tog nog igen en massa som jag aldrig kunde göra under tennis­åren. Det är också sånt som jag insett långt senare. Det är inget jag skulle göra nu men det var roligt att uppleva.

Var det för hårt? Tidningarna fylldes regelbundet av rubriker om kokain, överdoser på sömntabletter och så vidare.

– Nej, inte för hårt. Det tycker jag inte. Jag hade ju skitkul och ångrar ingenting. Många historier stämmer dessutom inte. Många tar sömntabletter, till exempel. Jag vet att många gillar att säga ”fan, vad han partar hårt’” Men hårt och hårt? Vad är det? Jag hade skitkul, konstaterade Björn Borg.

Den mest kända drogskandalen kom 1990 när Björn Borgs exfru Jannike Björling i en intervju med tidningen Z hävdade att hennes före detta man missbrukat kokain. Borg svarade då ilsket med att anlita stjärnadvokaten Henning Sjöström och stämma tidningen för grovt förtal, vilket ledde till att tidningen dömdes att betala skadestånd. I en tv-­intervju med Jan Guillou två år senare lät det dock annorlunda, då erkände Björn Borg att han visst tagit kokain.

Stilen

Hollywoodfilmen The Royal Tenenbaums är ett av otaliga exempel på stilikonen Björn Borg. Skåde­spelaren Luke Wilson fick låta håret växa och klä sig i retropannband och pikétröja från Fila för att hans karaktär Richie Tenenbaum skulle efterlikna den svenske Wimbledonmästaren. Enligt filmens regissör Wes Anderson var det Björn Borgs sätt att mixa ­färger och mönster som inspirerade honom.

1989 grundades modevarumärket Björn Borg. Vid den tiden hade man sett tennisstjärnans namn på varenda löpsedel över hela världen – men aldrig på ett par kalsonger. Företaget började som en renodlad underklädes­tillverkare men blev så småningom ett av modevärldens mest kända sportvarumärken.

I dag äger Björn Borg ingen del av Björn Borg AB utan licensierar bara ut sitt namn. Men enligt varumärkets creative director Andreas Gran lever arvet efter tennislegendaren fortfarande kvar.

– Björn Borgs arv lever tydligt kvar i bolaget i dag och hela vår kultur är starkt kopplad till honom. Det är främst hans stora passion och starka vilja att hela tiden bli bättre som vi har tagit med oss. Även hans mod att vara sig själv och våga sticka ut i en generisk sportvärld är något vi värderar högt, säger Andreas Gran.

Varför tror du att varumärket Björn Borg har blivit så framgångsrikt?

– Jag tror det beror på att vi förvaltat arvet efter en ikon på ett bra sätt. Vi har tagit vara på Björns mod att stå upp för det vi tycker är rätt. Vi ger oss inte förrän vi är helt nöjda, vi försöker hela tiden utveckla och förbättra oss, och vi tror på alla människors lika värde och på deras förmåga att genom träning bli en bättre version av sig själva. Vi tror även på en hållbar livsstil där vi dels ska göra allt vi kan för att skapa ett så hållbart bolag som möjligt, och dels inspirera andra till ett hållbart liv. Både fysiskt och psykiskt. Detta gäller för våra kunder, vår personal och våra medarbetare i produktions- och logistikkedjan. Jag tror inte att det räcker att bara göra snygga kläder längre. Man vill associeras med ett varumärke som delar ens värderingar och sin syn på framtiden.

Vad inspirerar dig med människan Björn Borg? 

– Modet att vara sig själv och våga sticka ut, strävan efter att hela tiden bli bättre och viljan att vinna är otroligt inspirerande. Han gav aldrig upp och det är en fantastisk egenskap, säger Andreas Gran.

Vad säger du om hans stil utanför tennisbanan?

– Han hade en otroligt skön stil. Speciellt utanför planen! En dekadent stil som fungerar precis lika bra i dag. Han hade personlighet i sin stil. Det är nog det viktigaste stiltipset man kan ge. Att genom sina kläder visa vem man är.

Mytbildningen

Björn Borgs liv saknar inte dramatik. Det är en berättelse kantad av triumfer och tragedier. Från nätrullare till nattrumlare. Ta bara skatteflykten till Monaco, den stormiga relationen med italienska sångerskan Loredana Berté, de nästan tragikomiska comebackförsöken eller när han sålde sina fem Wimbledonpokaler men ångrade sig och köpte tillbaka dem igen. Björn Borg är mer än bara en idrottsman, han är ett fenomen.

När den sedermera Guldbaggebelönade filmen Borg hade premiär 2017 valde man att lägga skilsmässor och rättsprocesser åt sidan och istället fokusera på Björn Borgs historiska rivalitet med John McEnroe. Den hetlevrade amerikanen spelades av Shia LaBeouf medan den iskalle svensken gjordes av Sverrir Gudnason.

Sverrir har fina minnen från filminspelningen, berättar han för Café, och som alla andra har han minnen av Björn Borg som går längre tillbaka än så.

– Jag växte upp på Island och Björn Borg var ju stor över hela världen, som Påven ungefär, så jag såg honom på tv och läste om honom i tidningen. Han var en ikonisk snubbe med cool stil. Men jag hade aldrig sett en tennismatch eller stått på en tennisbana när jag fick rollen, säger skådespelaren.

Hur förberedde du dig inför rollen som Björn Borg?

– Först och främst var jag osäker på om jag skulle tacka ja till rollen överhuvudtaget. Det kändes som en alldeles för stor utmaning. Men så började jag titta på gamla dokumentärer, matcher och intervjuer med honom och lade märke till en speciell blick han ofta hade. Det var en blick som sa att han egentligen ville vara någon annanstans. Den där blicken fastnade jag för. Jag tror aldrig att Björn Borg trivdes i strålkastarljuset, och det var nog ingen slump att han lade av med tennisen så tidigt.

Vad fick du mer för bild av honom?

– Jag tror att det var en person som från början bara ville spela tennis. Sedan kom allt annat på köpet och det fick han brottas med. Men jag läste i någon tennisbiografi att det är få tennisspelare som tycker om att spela professionell tennis efter 23 års ålder. Det är en stressig sport, du slår bollen över nätet och den kommer tillbaka direkt. Varje gång. Du måste vara fokuserad exakt hela tiden.

Hur var det att träffa Björn Borg?

– Väldigt kul. Han var otroligt skön och ödmjuk. Hans yngsta son Leo spelade honom som ung i filmen, så Björn var lite involverad på det sättet. Sedan var han med på galapremiären vilket gjorde mig extremt nervös. Jag var så orolig för vad han skulle tycka. Men han satt bakom mig i biosalongen och klappade mig på axeln under filmen – det var stort.