Ni vet när man kommer upp ur sängen lördag morgon, går ut i köket, tittar på köksbordet och bara: ”Åh! OST!”
Ni vet hur det är. Jag tror att det är den bästa stunden på hela veckan, faktiskt. De där få, flyktiga sekunderna när man inser att världen är ny, att godhet kan triumfera och att det alltid finns en bättre värld runt hörnet. Vinden i ryggen, solen i ansiktet. En dag som gryr med löften om…
Vad för slags människa gör så här?
