I augusti 1998 hittades fyraårige Kevin död på en lastpall vid Kyrkvikens strandkant i Glafsfjorden i Arvika. Dödsfallet betraktades till en början som en tragisk drunkningolycka. Rättsläkarens undersökning visade dock skador som pekade i en annan riktning och polisen började utreda dödsfallet som ett misstänkt mord.
Erkände i förhör
Utredningen hade högt nyhetsvärde och följdes intensivt i media. Snart väcktes misstanken om att det kunde röra sig om barn som dödat ett annat barn. Efter några månaders utredning kunde polisen presentera en lösning.
Enligt utredningen hade Kevin dödats under en lek som gått överstyr. Två bröder, fem och sju år gamla, hade i förhör erkänt att de tryckt en pinne över Kevins hals så att han kvävts och att de sedan släpat kroppen till lastpallen i vattnet.
”När de berättar om själva händelseförloppet, då är de stenklara”, säger förundersökningsledaren Rolf Sandberg i första avsnittet av SVT-dokumentären ”Dokument inifrån: Fallet Kevin”.
Förhördes länge
SVT:s granskning väcker frågetecken om utredningen. SVT har bland annat träffat de utpekade bröderna.
Bröderna berättar att de hela tiden haft en gnagande känsla av att något varit fel i utredningen.
– Det går inte att ha ett vanligt liv så länge det här ligger bakom en, säger den yngre brodern till SVT i dokumentären.
Dokumentären visar att bröderna blev förhörda sammanlagt 30 gånger utan att de hade någon rättslig företrädare och ofta utan att en förälder var närvarande.
Förhöret, där pojkarna ska ha erkänt, finns inte dokumenterat på band eller video. Det ska ha skett i enrum med förundersökningsledaren.
Bröderna minns inte händelsen men tvivlar starkt på att de är skyldiga till mordet på lekkamraten.
Enligt SVT-granskningen finns det inga tekniska bevis som binder bröderna till mordet. Erkännandet har varit helt avgörande.
”Har aldrig sett något liknande”
Även Dagens Nyheter har granskat fallet och menar att förhören med bröderna har bedrivits på ett sätt som inte skulle accepteras idag.
– Jag har aldrig sett något liknande, jag vet inte ens var jag ska börja, säger Sara Landström, expert på barnförhör och docent vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet, som granskat förhören för DN:s räkning.
Kritiken handlar bland annat om att frågorna varit ledande och slutna. Att förhören varit för många, för långa och att pojkarna fått beröm när de svarat ”rätt” eller att brödernas berättelser ställts mot varandra.
Bröderna berättar själva för SVT att de känt sig pressade i förhören och att de ville vara till lags.
– Vad man än sa så ville man att de skulle bli nöjda och glada, säger den yngre brodern i dokumentären.
10-åring ger alibi
DN har publicerat utdrag ur ett inspelat förhör som hölls dagen efter det ”avgörande” förhöret för att uppgifterna skulle bekräftas. Men inte heller här går det att tolka pojkarnas svar som något entydigt bekräftande. DN har också hittat vittnesuppgifter i polisförhören från 1998 som ger bröderna alibi för tidpunkten när Kevin dödades. Det handlar bland annat om en, vid tillfället, 10-årig pojke som lekt med och haft uppsikt över pojkarna den eftermiddagen.
Efter granskningarna har bröderna nu fått ett rättsligt ombud som lämnat in en begäran om att förundersökningen ska öppnas igen. Och så kommer det att bli.
– Jag har beslutat att återuppta förundersökningen då det i samband med den granskning av ärendet som SVT och DN gjort framkommit uppgifter som jag bedömer vara nya omständigheter som motiverar att förundersökningen återupptas, säger chefsåklagare Niclas Wargren i ett pressmeddelande.