Filip Berg: “Jag vill till Hollywood, tjäna pengar och göra stora produktioner”

Guldbaggenominerade skådisen Filip Berg om att Rolf Lassgård "snodde" hans guldbagge, sin oväntade Bellman-vördnad, drömmen om Hollywood och när han insåg att han var skådis – på riktigt.

Joakim Almén  |  Publicerad 2016-10-04 17:22  |  Lästid: 7 minuter

Filip Berg är en av Sveriges hetaste skådisar. Efter genombrottet som 16-åring i Hip Hip Hora! landar han tunga roller på löpande band. Förra året Guldbagge-nominerades han för sin roll som Isak i Odödliga, en Guldbagge som gick till Rolf Lassgård för sin insats som Ove i Sveriges Oscarsbidrag 2017: En man som heter Ove – där Berg spelade den unga Ove. Cafés Joakim Almén träffar en härligt snackig Filip Berg, aktuell i TV3 och Viaplays nya dramathrillerserie med skräckinslag: Svartsjön.

Filip Berg. Foto: TV3.
Filip Berg. Foto: TV3.

Nytorget, Södermalm, en soldränkt höstsöndag. Filips ursäktar sig för sitt något skådisklyschiga (Skarsgårdhoods!) val av mötesplats och drar direkt av en anekdotsalva om fiket vi sitter på: ”Här spelade vi in en lång dialogscen för Springfloden samtidigt som de borrade utanför. En hel inspelningsdag med vetskapen att vi inte kan ta upp ljud.” Vi väljer att sitta ute. Han harklar sig.

– Fan, jag var ute igår. Jag borde kanske inte ha gått ut egentligen, jag är är förkyld som fan, haha. Men så jävla sent blev det inte.

Som ung hade Berg aldrig en tanke på att bli skådespelare. Han gick på Adolf Fredriks musikskola (eller Adolf Fredriks musikklasser, som de själva kallar det) – Sveriges mest kända musikskola – och blev upptäckt när det letades statister och oupptäckta skådespelartalanger på skolan.

– Jag tyckte det var soft att bli beviljade ledighet, att slippa gå till skolan. Det var en serie SVT gjorde, och jag gjorde en liten roll, en värsting som åker skateboard i en skolkorridor och var oskön.

Serien var Vera med flera, där också Adam Pålsson hade en liten roll. SVT-giget ledde till fler skådisjobb, bland annat en roll i Ondskan, och helt plötsligt spelade Berg  ”Sebbe” i Hip Hip Hora! – en ungdomsklassiker för millennials, och en film som fick oväntat stort genomslag.

– En period kändes det som att alla i Sverige i min ålder hade sett Hip Hip Hora! Jag tyckte det var jobbigt att vara igenkänd som 16-åring. Dessutom visste jag inte att ville bli skådespelare, men var jag än gick var jag igenkänd. Jag förstod inte att det kunde bli konsekvenser av att provfilma. Jag gick in i rollen i Hip Hip Hora! och bokstavligen sköt från höften. Jag chansade bara. Jag läste replikerna som att det var ett glosförhör och så gissade jag hur jag skulle säga, säger han och skrattar.

https://www.youtube.com/watch?v=MCsG56PTdFk

Filip berättar att den största skillnaden mellan honom och många av hans skådespelarvänner är att de aldrig haft ett annat jobb, till skillnad från honom. Han menar att många av hans vänner är rädda att glömma att de är skådespelare om de tar ett annat jobb. Något som aldrig bekymrat honom.

– Tittar man på program som Idol så säger deltagarna ofta att det är de enda de kan tänka sig: ”Det här är min dröm, jag inte leva utan musiken, jag vill beröra människor”. Det är så många som målar med breda penslar och tror att deras plats på jorden är unik. Jag har alltid haft svårt för det där, vilket har gjort att jag skämts lite, säger han och fortsätter.

– Det dröjde ett ganska långt tag innan jag kunde säga att jag var skådespelare. Jag var väldigt ursäktande: ”jag gör det här på sidan” och det handlar inte om jantelag. Jag skådespelar så länge det varar, men alla andra i min omgivning, familj och vänner, satte skådis som etikett på mig långt innan jag själv gjorde det.

När började du se dig själv som skådespelare?

– Jag gjorde en film i Nya Zeeland, en komedifilm (Two Little Boys). Jag satt på ett hotellrum där i två månader. Och vid något tillfälle insåg jag: ”Va fan, jag är ju skådis! Jag är i Nya Zeeland och spelar in en film tillsammans med killar från Flight of the Concords, jo jag är skådis”. Då var jag runt 23-24 år.

Filip Berg är numera ett toppnamn bland svenska skådisar och har spelat mot bland andra Mikael Persbrandt och Rolf Lassgård i Sveriges Oscarsbidrag En man som heter Ove – den tredje mest sedda svenska biofilmen någonsin. Alla älskar Lassgård, eller?

–  Innan jag träffade Rolf Lassgård hade jag en bild av honom som extremt opretentiös, okonstlad och varm. Empatisk, härlig och snäll. Allt det där trodde jag om honom. Och det stämde. Sen tycker jag att han är en jättebra skådespelare. När han snodde min Guldbagge tänkte jag: ”Det är ju klart att det ska vara så här. Självklart ska han vinna.” Han gör en roll där förlagan är en bok som 850 000 har läst och 1,8 miljoner sett filmen. Det är en miljon som har sin bild av hur Ove är, och så går han in och gör sin roll och fuckar inte upp det. Då är det klart som fan du ska ha en belöning för det, klart du ska ha en Guldbagge.

Du grämer dig inte att Lassgård snodde baggen ifrån dig?

– Nej, inte alls. Jag hade nog tyckt det var jobbigt. Jag vill självklart vinna en bagge nån gång, men jag hade tyckte det varit jobbigt att vinna den från Rolf Lassgård när han gör huvudrollen i En man som heter Ove och se den bli Oscarsbidrag.

Filip Berg som den unga Ove i Sveriges Oscarsbidrag 2017: ”En man som heter Ove”.
Filip Berg som den unga Ove i supersuccén – och Sveriges Oscarsbidrag 2017: ”En man som heter Ove”.

Alicia Vikander, Joel Kinnaman, The Skarsgårds, David Dencik, Gustav Hammarsten, Noomi Rapace, Rebecca Ferguson, Michael Nyqvist och Helena Mattsson – listan över svenska skådisar som medverkat i större internationella filmproduktioner är numera väldigt lång. Frågan må ha ställts förut, men den har aldrig varit rimligare i en tid där det pratas om en svensk Hollywood-invasion.

Siktar du på Hollywood?

– För 20 år sedan hade man tänkt tanken, och då hade det inte varit mer än en tanke. Men i dag, i och med att det finns många svenska skådisar som det gått bra för, är det en dröm. En dröm man kan ta på. Det är klart jag vill det, dels för att jag vill tjäna pengar och göra stora produktioner. Jag har gjort det här till och från i 15 år och är relativt etablerad. Jag kan inte trösta mig med att jag vet att jag kommer att ha jobb hela tiden. Det görs så få produktioner i Sverige att man aldrig vet att man är säker. Då vill man till ett land där det finns fler produktioner i pipelinen, men så är det fler skådisar också. Man vill ha fler chanser.

Har du en konkret plan?

– Jag gör som väldigt många skådisar: jag provfilmar på band och så skickar man det. Jag åker till London för provfilmningar och har möten med min engelska agent. När Hollywood vill ha en skådis som inte är amerikan görs det i London. Du behöver inte ens åka till Los Angeles. Där jag är nu känns det som att London räcker. Det är de mest konkreta jag kan göra. Förutom att vara duktig måste du ha tur och vara rätt just där och då. Men fan, det vore roligt – helvete! Det är många som tänker ut pretentiösa svar, men ska jag vara ärlig: hur soft vore det inte att spela in film tillsammans med folk som man har sett på bio när man var liten. Liksom, det är helt sjukt att Ben Affleck sitter bredvid mig och äter lunch. Det vill man ju uppleva!

På tal om Affleck, finns det ett drömgäng att hänga med på en Oscarsgala?

– Jag hade haft jävligt roligt om jag hade hamnat vid ett bord med Jimmy Fallon, Bradley Cooper och Matt Damon. Inte för deras skådespelartalanger utan för deras personligheter. Det hade blivit extremt roligt. Nu vet inte jag om det är så, men upplever man inte att det finns en klick skådisar som är polare och att de har jävligt roligt ihop? Det är ju inte lika galet vid Anthony Hopkins bord.

Vi pratar om bärande biroller kontra glansiga huvudroller, regissörsambitioner och att Filip alltid dröm om att bli pilot eller polis (”även om det förmodligen hade blivit något projektbaserat, jag gillar att göra klart nåt och så börjar man med nåt nytt”.)  Polisdrömmen speglar också av sig i Filips drömroll.

– Jag hade velat göra en huvudroll som polissnubbe, som i de här krimserierna. Dels för att jag alltid haft en liten dröm att bli polis, dels för att jag skulle göra något fräscht med det. Jag skulle vilja göra en realistisk polis som kanske inte har alkoholproblem.

Om man bortser från beroendet är du inne och snuddar på Kinnamans roll i The Killing nu.

– Jag gillar Joels karaktär i The Killing, det skulle jag tycka vara roligt att göra. Sen kanske inte det är min grej, men i mitt huvud tror jag att göra det bra. Jag är lång, stor och har mörk röst – man skulle kunna köpa att jag spelar polis.

Har du lite av ett snutansikte?

– Nej, det tror jag inte. Men alla tycker jag är yngre än vad jag är, utseendemässigt. Jag tänker att den här rollen kommer när jag är 36. Jag skulle vilja bli lite lönnfet också. Jag är 1,90 och väger 80 kg, så säg 90 då. Bara gå runt och vara tung. Kliva in och ur i en bil och det blir lite jobbigt, skrattar han.

Filip går in på fiket för att hämta påtår nummer två. Vi har snackat ett bra tag nu, men Filip har inte tröttnat.

Berätta något om Filip Berg som är sjukt jävla oväntat?

– Jag tycker väldigt mycket om musik och har rötterna i nån form av rock, du vet Stones och Beatles och dem. När jag var liten semestrade vi mycket i Spanien och  jag och min storasyster var små anammade vi en spansk kultur. Det betyder att det finns element av min musiksmak som är oväntade, jag lyssnar väldig mycket på flamenco och sevillanas – en typ av flamenco som kommer från södra Spanien. Flamenco och sevillanas i kombination med att jag växte upp och lyssnade väldigt mycket på Bellman. Det kanske är lite oväntat, att jag lyssnat på jävligt mycket epistlar. Det fick jag från min pappa. Ibland när jag var liten hade jag mycket gråtklumpar för att jag var 250 år för sen. Jag skulle aldrig kunna träffa Bellman. Det diffade över 200 år, det tyckte jag var lite knivigt.

Bellman? Oväntat och gubbigt på samma gång.

– Med risk för att låta som en tönt: jag tycker det är lite sorgligt att folk inte vet hur stor Bellman var, vad han gjorde för svenskt författarskap och svensk musik. Hur många 15-åringar vet vem Bellman är i dag? Det känns kul att jag hann få ta del av vem han var och få ta del av den musiken. Hela historien kring Stockholm och Gamla Stan tycker jag är så spännande under den tiden. Hemska, tragiska och coola grejer. Det är synd att det glöms bort. Ja, jag vet. Fan vad jag låter som en gubbe nu, säger han och skrattar kraftigt.

Filip Berg som Johan i TV3 och Viaplays nya serie ”Svartsjön” med premiär 20 oktober.
Filip Berg som rikemanssonen Johan i TV3 och Viaplays nya serie ”Svartsjön” med premiär 20 oktober: ”När jag kom från inspelningen hade jag bränt 8 000 kronor på terrängskor och fleecekoftor”. Foto: TV3.

Härnäst ser vi Filip Berg i TV3 och Viaplays nordiska samproduktion Svartsjön som har premiär 20 oktober. Serien beskrivs som en dramathriller med skräckinslag och i rollistan märks, förutom Filip Berg, lovande Aliette Opheim och Valter Skarsgård (jajamen, en till Skarsgård!). Serien spelades delvis in i lappländska Borgafjäll – dryga timmens bilfärd från Vilhelmina.

– Tanken med Svartsjön var att det inte fanns ett färdigt manus. Det fanns riktlinjer och en story, men inte så mycket skrivna repliker. Det var ett arbetssätt som de skulle testa, vilket innebar mycket improvisation. Jag kan tycka improvisation är roligt, men det ställer också massa krav.

Svartsjön omgärdas av mystik, vad för typ av mystik: Stranger Things-mystik?

– Från början sattes etiketten ”skräckserie”, men man valde att tona ned den grejen. I de tidiga versionerna var det element som var övernaturliga. Storyn landade tillslut i att varje element kan förklaras med en naturlig grej. Det är just det obehaget jag fastnar för när jag ser thriller eller skräck. Den här skrämselgrejen att bli rädd, är ju mer ”ja okej”. Men att hela tiden tycka att nånting är lite oskönt, det har man fått till i Svartsjön.

Röstmemon klickas av. Intervjun är officiellt över, men vi sitter kvar – dricker en sista kopp kaffe och pratar om amerikansk stand-up.

Svartsjön har premiär 20 oktober på TV3 och Viaplay.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-02 10:26