Annons
Annons

Magisk mat, fantastiska hotellmiljöer och ett oavbrutet frosseri i populärkulturell historia. Jan Gradvall besöker staden där det är omöjligt att misslyckas med Instagram: Marrakech.

* * *

När vi säger att vi reser till främmande städer för att uppleva nya saker så ljuger vi alltid lite.

Annons

Oavsett var vi kliver av lågprisflygbolagets flight så hamnar vi i slutänden på ett kafé med vintagefeeling (”Grymma stolar!”) som serverar pulled pork, pyser upp latte, spelar Daft Punk i högtalarna och har servitriser som vill se ut som Natalie Portman eller Macy Gray.

Inte så i Marrakech. En weekendresa till Marrakech – så nära, så långt borta – är som att anmäla alla sina sinnen till Ultimate Fighting Championship.

På Marrakechs stora torg, Jemaa el-Fnaa, finns riktiga ormtjusare. Kobror vajar på marken. Om du fotograferar kommer ormtjusarna fram, med andra ormar runt halsen, och hustlar om att få dina sedlar.

Överallt ljud, nya ljud. Apelsinjuicepressare som ropar ut priser, dunsande säckar med kryddar som lastas av gnisslande vagnar, mopeder som puttrar genom folksamlingar. Under bönetimmarna utropen från hela stadens minareter, med Koutoubiamoskén från 1100-talet i spetsen.

Innanför murarna i Marrakechs motsvarighet till Gamla Stan, Medinan, har inte mycket förändrats på tusen år. Medinan är med på Unescos världsarvslista och är en labyrint som man upp­lever bäst genom att under ett par timmar strunta att försöka lista ut var man egentligen är.

– Kolla, pappa, precis som i Star wars, säger min son och pekar på män som går omkring i Medinans labyrinter iklädda helkroppstäckande bruna dräkter med spetsiga luvor.

Han vet inte hur rätt han har. George Lucas spelade in delar av Star wars i Marocko.

Inspirationen till sandfolket Jawas dräkter hämtade George Lucas från djellaba, en unisexdräkt tillhörande Nordafrikas ursprungsbefolkning, berber, som skyddar både mot hård sol och kalla nätter i öknen.

När man ser människor i djellaba i dag, pratande i mobiltelefon, inser man att dräkten också fyller samma funktion som hiphopens hoodie: med luvan uppfälld sänder du ut signaler om att du vill vara i fred.

Marocko känns överlag lite som Luke Skywalkers hemplanet Tatooine, även det för övrigt ett berbiskt ord.

Marrakech är också en enkel stad att turista i. Mohammed VI, född 1963, är kung av Marocko sedan 1999 och har satsat hårt på just turism.

Efter en enkät om vad turister tyckte sämst om – extremt påflugna försäljare – förbjöds detta och blev straffbelagt. Det finns säkert konsekvenser av detta för befolkningen, men som turist är det himmelskt.

Nästan alla städer jag rest till i världen har jag en popkulturell relation till. Att gå runt i New York och London är att gå runt i sånger, filmer, böcker.

Så även i Marrakech. Första gången jag blev sugen på att åka till Marocko var när Alex James i brittiska popbandet Blur berättade om hur bandet spelade in albumet Think tank i Marocko. Om hur de låg på rygg i öknen, tittade på stjärnorna och lyssnade på gnawa, folkmusik med transliknande kvaliteter.

Eller också började jag drömma om att resa när jag intervjuade Robert Plant och han berättade att Led Zeppelins Kashmir egentligen inte alls handlar om regionen på nordvästra indiska halvön utan om en bilresa genom Marocko. Led Zeppelin åkte i bil från Saharaöknen – sjukt jävla stor, nästan lika stor till ytan som USA – ända ner till Tan-Tan i sydvästra Marocko. Upplevelsen av den resan formade låten.

Eller, förresten, det kan också ha varit Stones som påverkade mitt beslut. I slutet av 1960-talet var Marocko för Stones vad Indien var för Beatles. Det var hit de åkte, rökte konstiga saker i långa pipor, köpte smycken och kläder, influerades av alla nya ljud och synintryck och hittade ett nytt djup i sin musik.

Att Stones började hänga i Marrakech är också rötterna till att staden blivit så förknippad med fashion. Modetidningar världen över flyger ständigt team till Marrakech och plåtar långa armar som blaserat dricker myntate mot bakgrunden av stadens ockrafärgade hus.

Du kan inte misslyckas med Instagram i Marrakech. Allt blir snyggt här.

* * *

BOENDE

La Mamounia

Magiskt hotell. En plusmeny med allt som är exotiskt och förtrollande med Marocko. Winston Churchill checkade in här på vintrarna, Putins dotter hade bröllopsfest här när hon ville ha det fashionglammigt. Om du reser iklädd dina spenderarbyxor, boka rum här. Annars, poppa in på en drink.

Riad Saba

En riad är ett marockanskt palats med en innergård och öppet tak. Omöjligt att upptäcka utifrån gatan, allt man ser är anonyma husväggar. Men inuti öppnar sig en oas av blommor, träd, fågelkvitter och ofta en liten pool i mitten. Belinda Carlisles gamla hit Heaven is a place on earth handlar förmodligen om en riad.

I dag har många av dessa riader byggts om till hotell och restauranger. En riad är det mest prisvärda och roligaste sättet att bo i Marrakech. Många ligger också inne i Medinan, den gamla stan, så läget kan inte bli bättre. Ett bra alternativ är (svenskäga) Riad Saba, men det finns massor av uthyrare. Enklast är att bara googla runt.

* * *

RESTAURANGER

Le Maison Arabe

En riad som också är ett hotell. Samma priser som på flotta restauranger i Stockholm – men den godaste mat jag åt i Marocko. La Maison Arabes variant av tagine (nationalrätt, maten tillagas i en kupolformad lergryta) är superb. Man äter ackompanjerad av gnawa-musiker så bra att de kanske spelat med Led Zeppelin.

Dar Yacout

En turistfälla som det bara är att bejaka. Boka genom det hotell eller den riad du bor på – annars hittar du aldrig till den helt anonyma fasaden. En marockansk helkväll ser ut så här: drink på taket, insane många rätter, gnawa-musiker, magdans. Jag fick detta ställe rekommenderat av deckarförfattaren Mons Kallentoft, som sammanfattade det med orden ”total magi”.

* * *

RESAN

Det är lättare än någonsin att åka hit. Norwegian flyger numera direkt till Marrakech från Stockholm och Köpenhamn, absolut smidigast och billigast. Om du vill ha hjälp med utflykter och annat rekommenderas researrangören Marrakech Travel Company som drivs av svenskan Maria Sebnat Martin.

* * *

TRE MÅSTEN I MARRAKECH

1. BESÖK MODEGENIETS HEM

Dokumentären Den stora kärleken (L’amour fou) från 2010 är en oförglömlig kärlekshistoria om förhållandet mellan modegeniet Yves Saint Laurent och Pierre Bergé. Vid sidan av lägenheten i Paris var Jardin Majorelle i Marrakech deras andra hem i 30 år.

Dolt bakom murar i en oglamorös och hårt trafikerad del av Marrakech finns ett litet paradis med blommor och hundratals kaktusar som i dag är öppet för allmänheten. Den manodepressive Saint Laurent gick runt här barfota bland palmer och kaktusar iklädd en djellaba, rökte cigaretter och vilade upp sig. I en intervju sa han att här fanns ”the colours that I miss in Paris”.

I huset där Yves Saint Laurent och Pierre Bergé bodde ryms i dag ett väldigt fint museum över berbisk kultur.

2. TA DITT LIVS SKÖNASTE BAD

Hamam är en oerhört viktig del av marockansk kultur: män, kvinnor och barn går till hamam en gång i veckan, 52 veckor om året, och ångar och skrubbar av sig gammal hud. Kicken när man på slutet får iskallt vatten hällt över sig gör att man känner sig två år yngre. Det finns både lokala badhus och lyxvarianter. Fråga om tips där du bor.

3. UPPTÄCK DEN BERBISKA KULTUREN

Berber är ursprungsbefolkningen, ett stamfolk som dominerade norra Afrika så tidigt som för 3 500 år sedan. Efter den arabiska erövringen av Nordafrika på 600-talet trängdes berberna undan till bergstrakter och ökenområden. Under århundraden har berber levt under förtryck och förbjudits tala sina stamspråk, men har ändå lyckats bevara sin kultur och sin identitet. I dag finns det 40 till 60 miljoner berber utspridda i Marocko, Algeriet, Tunisien, Libyen och Sahara. Den största andelen berber finns i Marocko, drygt en tredjedel av invånarna har berbiskt ursprung.

Mycket av det mest spännande i Marrakech – musik, mat, smycken, mattor – är i själva verket berbiskt. Bland kända berber i dag finns Zinedine Zidane (född i en berbisk by) och Loreen som säger att precis allt hon gör, från sångteknik och dans till utseende, är präglat av berbisk kultur.

– Många har jämfört min musik med goth eller r’n’b, säger Loreen. Men den har egentligen ingenting med det att göra, allt jag gör är i grunden berbiskt. Berbisk musik är musik med ett djupare syfte än att bara lyssna på den.

Jan Gradvall

Ursprungligen publicerad i Café #9/2013.

Annons

Dela (18)
Tweeta

Annons


Laddar